Självcensur?

Kom just på mig själv med att censurera mig själv när jag hade skrivit en kommentar på en blogg, tryckte inte på tryck, för då skulle ju nån kunna tro att jag är sömnlös och patetiskt vaken på nätterna igen... Hmm. Varför skäms jag för att jag inte är normal?

I alla fall, på tal om sömnlöshet, kan jag berätta för alla som undrar oroligt att hon Salander överlever. (precis, Dan Brown är 10 x bättre talbokssömnpiller, note till överuppmärksamma bloggläsare)

Och på tal om Salanderstoryn så skrattade jag högt häromdagen åt Stieg Larssons far & bror som enligt kvällstidningarna uttalade sig såhär typ: Vi vill ju inte framstå som dem bad guys! ((men VAR inte det då, så framstår ni kanske inte som det, hallå?!)) och erbjöd sambo Stieg Larsson typ en slatt på botten, indirekt kände man att dem vill att hon ska skriva klart bok nr 4 åt de & sno åt sig mer slanters.

Mina sympatier har verkligen gått till hon, sambon. Allt enligt mediadramaturgi 1.a.

Men, tada! Idag undrade jag över det här uppslaget och rubriken "De tjänar pengar på oss!"

Sambon beklagar sig för 100:e gången i ordningen. Samtidigt som hon gör reklam för den kommande bok hon skriver om Sig Själv och Stieg. Hon talar ut.

Profit, profit, som nån sjöng?

Samtidigt tänker jag, gud så spännande, att få veta hur hon skriver! Är det henne som borde anklagas för de dåliga sexbeskrivningarna i Salander/Blomqvist-storysarna?

PS. jag är för tryckfrihetsyttranderätten, klart att ALLA ska skriva bok, det är ju mänsklig rättighet! Vänta dem bara tills min kommer!

Fick precis ett coolt mms

Stina är i Tjockhult. Om jag är orolig? Njo. Lite. Hon fick inte följa med in till Thåström, men satt i säkert förvar hos vakterna utanför och väntade.

Be bop a lula hela jävla dan...

Var köper man bubbelplast nuförtiden?

Trodde aldrig jag skulle behöva undra det, jag är en ekorre som sparar på allt sånt bra att ha-grejer, snören, emballage, kartonger... fast de är kvar i gamla boet.

Att blogga utan kommentarar

Våga vägra kyskhetsfilter på bloggen!

U-landsproblem

Här sitter jag och surar över att ha blivit lurad på internet, på radion pratar de om minor. Barn får lära sig att inte luras att plocka upp saker de hittar på marken, som cigarettpaket, mobiltelefoner, klockor, det kan vara minor. Och minor prepareras med avföring från människor eller djur, för att infektera såren de skapar.

Ondska.

FN.se mot minor

DUMSTRUTEN på!

Har noterat att mina mobilräkningar varit konstigt höga, men det är ett företagsabonnemang och det har liksom bara rullat på. Har inte tagit tag i att kontrollera det. Nu när det är dags att förnya eller byta abonnemang har jag läst närmare på de gamla fakturorna och inser att jag blivit lurad på lite mer än en tusenlapp i kvartalet av lurföretag på internet. Såå tröttsamt. Jag orkar inte styra med sånt här. Polisanmäla ska man göra tydligen? Pengarna får jag inte tillbaka ändå. Googlade skiten nu, hittade den här länken med många fler som blivit lurade. Klicka INTE på länkar som "tävla och vinn en iPhone" e dyl och akta er för företagen CALIBER Media och Zemgo.

Senaste dumma grejen jag klickade på var ett harmlöst test på Facebook: Vilken typ av hundägare är du? Och ja, nu har jag SPAMALOT i mailkorgen varenda dag och måste klicka avboka, "vill jag inte ha fler av dessa mail?" NEJ. Klicka nej, "du är avregisterad inom en vecka". Suck.

Jag vet att jag bara får skylla mig själv och det gör ju inte saken bättre! Aaaargh!

(när jag gjorde testet undrade jag över de dumma jävla frågorna så jag skärmdumpade...)

Gulligt!

En av en miljard gulliga bilder att välja mellan. Och sommar är en trevlig årstid, inte minst bildmässigt.

Editnöff

PS.

He he he... det där med att ha fångats på bild kanske har en lite falsk klang?

ATL har omröstning. Klicka gärna. Det är nästan lika hätsk debatt och intressanta kommentarer som om det hade kommit avslöjanden om missförhållanden på tex, vad ska vi ta, säg en flyktingförläggning.

Djurrättshuliganerna ska veta hut, åk till Polen och titta hur grisarna har det där så håller ni tyst sen, gestapoterrorism, lås alla stallar och beivra alla typer av olaga intrång, osv.

"Svenska grisar har det bättre än i alla andra länder. Det finns säkert rötägg, men äldrevården har också liknande problem."

Hämnden är ljuv, sa grisen och nös på husse

Alltså den här senaste skandalen, med vanskötta grisar i köttproduktion. Ingen är väl förvånad? Jag är inte vegan, men jag hävdar att man som människa har ansvar för att ens djur, sällskapsdjur liksom köttproduktionsdjur ska förskonas från onödigt lidande, stress och ångest.

Några röster hävdar att kött är för billigt, att de snäva marginalerna driver fram djurplågeriet. Jag vet inte. Jag tror inte att det är snålhet som gör att man ser genom fingrarna med vanskötsel i ett land som Sverige. Det är ointresse och låg moral. Är det för dyrt att föda upp slaktdjur på ett 'värdigt' sätt så låter man bli bara om man är rakryggad. I Sverige svälter inte familjen ihjäl om man inte håller en stackars mager ko halvt vid liv på bakgården.

Chefspatienten, som haft en gris som kompis en gång, han menar att grisar är nästan lika smarta, roliga och lätta att träna som en hund, sa:

"Och de snackar om körkort för hund, men kalla sig bonde får vem som helst göra som har pengar att köpa en gård och skaffa 100 utegångsdjur."

Det ligger nåt i det. Många som har stora egendomar sadlar om till tex köttproduktion av rent ekonomiska skäl och inte av intresse för djur, pga EU-bidrag för att hålla marker betade osv. Visst, det finns bestämmelser, men det är mest pappersexercis.

Ja, ni anar ju att vi har sett det på mycket nära håll, sådär 50 meter från köksfönstret. Den värsta historien har jag inte skrivit om, eftersom den här bloggen inte är så anonym längre.

Storskaligheten är nog en del av boven. Om du har 200, 500, 1000 djur, då är det klart att individen blir försumbar. Någon forskare hade rätt nyligen gjort någon slags undersökning om att djur som hade namn mådde bättre och var mindre sjuka och gav bättre avkastning än djur som bara hade nummer. Skönt att det forskas på självklarheter.

MEN: I allt detta var ju pig-skandalen ett mycket intressant PR-skådespel som jag följde från tidig radiomorgon till kväll med hemska rörliga TV-bilder där en gris stod på och tuggade på en död gris ben. Hos en högt uppsatt person i gris-kretsar.

Mycket välarrangerat av djurrättsorganisationen. Cyniskt på sitt sätt, men effektivt, och det är ju vad som krävs om man ska slå igenom. Den senaste filmen var dock nytagen.

Jag menar, de har smygfilmat och fotat i två år men valt att hålla på de enskilda avslöjandena och göra en samlad aktion just på dagen när det ska hållas landsmöte på "Svenska Pig"...

Swedish Meats ordförande Lars Hultström, även styrelsemedlem i LRF, kom aldrig dit utan har tagit en "time out". Det var hans grisar på några av de värsta bilderna.

Intervjuerna på förmiddagen var bra, bland annat en styrelsekollega i LRF; Per Persson fick uttala sig och kändes helt ärlig i sina uttalanden om att det här ju var förfärligt. "Det är inte bra, det är vidrigt, det är vidrigt." Journalisten visade filmen från kollegans gård och sa "Ser du, nu äter grisarna på den döda grisen" och han svarade bedrövat: "Ja, jag ser det. " Han framstod ärligt som mycket illa berörd. Helt rätt PR-mässigt.

Men sen intervjuar de en kvinna som totalt klampar i klaveret, Ella Nilsson VD på Svensk Köttinformation.

Hon låter nästan som när Public Service gör parodi på Maud Olofsson:

"Man glömmer ju fort och det här är ju en engångsgrej och det får ju inte slå på en hel produktion!"

Reporterns frågar: "Så att grisar äter på en död gris, det är ingenting som du tror påverkar Svenssons vanor att köpa julskinka exempelvis?"

Hon svarar överkäckt:

"Kanske man inte springer till butiken idag men det är ju en månad till jul och då har man glömt detta."

(Jag hörde i mitt huvud en extra kommentar: "Men grisen är ju död redan, den lider ju inte!")

Intressant att hennes intervju togs bort från inslaget när Ekot gick senare.

För mig var hennes obarmhärtigt krassa uttalanden mest talande för hela cirkusen.

So what, djur i köttindustrin lider, konsumenterna bryr sig inte.

Stort cred till de som ändå orkar kämpa.

Länkar:

Djurrättsalliansen (PR-genier)

Länk till den första Ekosändningen. (med Ella Nilsson)

(Skönt ironiskt i radioinslaget där man får höra en en förförisk konferens-speaker säga "Svenska Pig vill hälsa alla välkomna till en givande och inspirerande dag" Underbart klippt!)

Länk till Ekots gamla granskning av Grisfabrikerna.

Svensk Köttinformation (med Tina Nordlund som utåtfejs)

Svenska Pig (Hah hahahahaaaa! Förlåt.)

Svenska Pig

Ekot, Sveriges Radio

Jag är en fena på att köpa julklappar

till mig själv. Nu ska jag slå in dem. Och gömma dem, på ett bra ställe och skriva en lapp med stället på och lämna till mamma. Jag längtar redan efter julafton.

Årets julklapp är tydligen spikmattan. I like. Men loggan för den Svenska Spikmattan... nej va?

Hos Trollhare hittade jag vad jag trodde var en rolig omgjörning av spikmattan till soffkudde! Jag började genast fundera på andra konstiga grejer man kan sy om spikmattan till. Gillar det lite psykedeliska mönstret.

Skojigt!

Bra på IKEA idag! Just den produkten vi åkte dit för att köpa hittade vi ett ex av vid utgången i FYND-hörnan, för halva priset, monterad och klar. Och den gick precis in i bilen! Heja!

Jaa. Gilla. Och sen noterade jag att självscanningen har spritt sig till the allra heligaste... Vi stod och tittade lite och undrade en stund tills vi förstod grejen och varför folk i gemen inte vågar tjyyva.

Men framförallt hörrni. Det är nära jul nu. Det är fint.

Va va va? Ja, ja. Jag är ju senil så ingenting i baktiden förvånar mig.

En fin och en ful

En fin bil.

En ful bil.

Gört!

Lyssna!

Lyssnade på ett fantastiskt radioprogram under kvällspromenaden idag, P1 så klart.

"Med utvidgade sinnen. Musik och hjärnan. Vad har Amy Winehouse, Britney Spears och Robert Schumann gemensamt? Eller Rossini, som skrev 40 operor på 20 år, och singersongwritern Jeff Buckley? Mahler och Nina Simone? John Lennon och Mozart?

I fem program undersöker vi om galenskap och genialitet hör ihop. Och om musikalisk kreativitet hör ihop med förmåga till unika associationer, att vara excentrisk, too much, heldeppig, gränsöverskridande eller hyperaktiv. Kort sagt - att vara allt annat än mainstream.

Kan tillstånd och diagnoser vara ett avstamp för stor konst?

Vi möter musiker med diagnoser som bipolär sjukdom, depressivt tillstånd och sorg, adhd eller cp-skada. Vi möter även tonsättare som skriver musik utifrån en melankolisk känslorepertoar eller ur tillstånd av "djup oro och pessimism” över klimathot och katastrofer. Och vi träffar forskare i hjärnans musik och mystik och i melankolins brokiga historia.

Och så lyssnar vi på en mängd spännande musik ur olika genrer."

Länk till P1 här.

Jag har bara regn hos mig, fint

En poäng med att inte använda skärmdumpar för bilder

Är att om man hittar den här fantastiska bilden, hos tex Figge,

och han inte har skärmdumpat den, som jag brukar göra, så kan man klicka på bilden, och har man tur googla, och hamna nånstans man inte visste att man verkligen ville komma till!

Tack!

Bilden nedan är en skärmdump, här är länken!

Just nu: huvudvärk efter dagens ljuschock

Ljusterapi kan visst vara farligt. Efter långpromenad i solen & städning i dagsljus är det nu läge för en dubbel Treo. Utanför fönstret en vacker solnedgång.

Klart de här årstiderna skapar speciella människor, överdrivet väderpratande.

SMHI. I morgon söndag blir det visst regn igen.

-

Det var många människor ute i skogen idag som liksom jag njöt av vädret!

Men bland annat mötte jag ett äldre par på en skogsstig, jag såg dem på långt håll, de såg beslutsamma ut, lite barska och målmedvetna med gångstavarna rytmiskt placerade på den leriga stigen. Jag med hund som viftade på svansen, vi klev tydligt, i mycket god tid ut i en djup geggasörja vid sidan av stigen för att låta de passera utan att behöva känna obehag om någon av dem var hundrädd, som jag brukar.

Jag ler mot dem, men de var så märkligt inåtvända och utstrålade en kyla som man faktiskt mycket sällan ser hos folk som promenerar i skogen. Tänkte på Suziluz inlägg häromdagen. Det här gamla paret gick som två robotar på rad, jag hälsade glatt när de passerade, men de tittade inte ens upp mot mig, blicken kvar i marken. Kvinnan hälsade i alla fall mumlande kort tillbaka, utan att möta min blick. Jag hade redan förberett en fånig svarsfras om vädret, om att solen äntligen sken, men robotparet hade redan vänt ryggarna mot mig och fortsatte sin exercis.

Jag rös av obehag, klappade hunden och tänkte att något sånt där, det vill jag aldrig bli en del av.

Googlade hund+design = fann konst

Förutom den här smidiga väskan, tror ni den finns i XXL?,

så hamnade jag i en orgie i Bokomslag. Konst i mina öron.

Länk till The Book Cover Archive.

Detta ledde i sin tur till att jag loggade in på Bokus & beställde julklappar, trevligt, roligt och helt utan stress. Inget gott som inte har nåt ännu bättre med sig!

Jag är värdelös III

Det brukar ju vara logga IN som är svårt...

Jag är värdelös II

på att hinna läsa bloggar just nu också.

Det är inget personligt. You Know I Love You.

Extra på dagordningen just nu är att uppdatera hästarnas hemsida för säljarbete. Denna aktivitet sätter fingret på problemet med digitala kameror. Det blir väldigt mycket att sortera – som inte blir rensat och arkiverat korrekt för att man inte hinner just då, och inte sen heller.

Edit: Nej, det är inte digitaliseringens fel. Jag har en hel flyttkartong med gamla negativ hullerombuller också.

Veta vad man vill eller förutsägbar?

Köpte en vinterjacka idag. Ångrade mig så fort jag kom hem och insåg att alla mina favoritjackor (nedpackade) ser likadana ut. Är det ett tecken på att jag vet vad jag vill ha eller att jag är urtråkigt förutsägbar? Förmodligen både och.

Näe, va faan, om jag rotar fram en gammal jacka och lämnar tillbaka den nya kan jag skicka efter ett par nya kängor istället och nästan tjäna pengar på det, ett köp som jag vet att jag inte ångrar. Röda. Det lackar ju mot jul!

www.brandos.se

– bra om man gillar att handla bra grejer men inte att springa runt och shoppa

Köpt ny bil idag!

Inte jag, men företaget.

Säljes: gammal bil, trasig!

Jag är värdelös

Inte bara på det mesta, utan även på att köra bil inne i Stockholm. Jag undviker gärna det med resultat att jag blir ju inte bättre på det. Nu när jag tog tjuren vid hornstull (.*.) blev jag stoppad av polüs med blåljus och tutningar efter att jag kört i en bussfil och svängt där vanliga dödliga bilar inte får svänga. Fast det var enda utvägen om jag inte skulle behöva backa ännu dummare och hamna i på riktigt farligt trafiktrubbel för att komma därifrån. Det sa jag inte till polüsen, att det var ett överlagt brott, för det var det ju inte, meningen. Jag körde fel. Jag gillade den trevliga polüsens första fråga:

"Var kommer du ifrån?"

Ha ha! Om jag hade kunnat ryska hade jag svarat på ryska: "Från en annan planet!" och skakat på huvudet och viftat med händerna. Det var ju lite trassligt allmänt i trafiken på grund av att ryssen skulle komma. I stället viftade jag med kartan och framstod ungefär så stressad som jag var, sa att jag kommer från landet och har trasslat in mig, och då fick jag skäll och förmaningar, visa körkortet och blåsa för en nervös praktikantpolüs, och sen fick jag köra vidare. Kanske borde jag ha begärt eskort vidare till riksdagshuset, men sen gick det faktiskt bra och jag hittade till och med parkering, och kom i tid!

Men (förutom vägskyltar..) så det här med lokalsinne, är det nåt man kan träna upp eller är det bara att ge upp?

Jag är väldigt ofta helt lost, inte bara med bil, utan även i stora byggnader, sjukhus, parkeringshus, färjor, hotell, korridorer, olika uppgångar, miljonprogramsområden osv. Och ja, även i skogen till fots ibland.

Högt upp på min värdelöshetslista.

Schlaraffenland

morgonens roligaste ord i P1!

"Schlaraffenland (av tyska Schlaraffe ’slöfock’) är ett fantasiland, där man utan ansträngning får alla önskningar tillgodosedda och lättjan är en dygd istället för en synd."

Wikipedia

I morgon 14.00 Styrelsemöte, Riksdagen

Visst låter det viktigt. Det är det, fast inte för Sverige utan mer för mig och några andra. Kan vi komma överens med bilen om att den inte ballar ur i Kungens Kurva igen? Det skulle nog inte mina nerver klara, de är liksom under process och upptagna med viktigare grejer.

Farmenhelgen i bilder (Ja, blod & blåmärken)

1.

Då var det dags för operation igen...

En snäll liten häst med patellaupphakning som blivit akut.

Patellaupphakning = knäet/benet fastnar i fel/utsträckt läge, mycket besvärligt om man är häst på 500 kg och benet fastnar när hästen ligger ner och inte kan ta sig upp... Det kan ibland avhjälpas med att man helt enkelt skär av knäskålens inre ligament, och sen läker det förhoppningsvis ihop så att hästen blir frisk. (Ja, hästar har ju en praktisk förmåga att "låsa knäet" när de står och sover, men det är alltså inte samma sak.)

Doktorn kan komma!

I hästvärlden är inte alla dagar den andra lik,

fast grunden är ju väldigt samma.

Niki: "Vad blir det för mat?"

Det var lite joxigt.

Men sen sydde doktorn fint. Och nu kan hästen gå igen!

Förhoppningsvis blir hon helt frisk och kan bli hopphäst,

men viktigast är att hon mår bra och kan föla om ett halvår!

2.

Här skapas ett konstverk på en annan hästrumpa!

Saluhästar klipptes, trimmades och fotades... i brist på solsken blev det blixt.

Kom och köp! Hopphäst vare här!

3.

Här tränar chefspatienten avfallning med en nyinriden unghäst...

4.

Förra veckans blåmärken börjar se bättre ut.

3.

Själv har jag mest lagat hästtäcken, mat och fixat runt med diverse. Bäst nöjd med en utelampa som äntligen kom upp på baksidan av stallet.

Det är inte mina batterier på laddning.

Och konstigast varumärke var det på stålppiggborsten för att kamma rent kardborrebanden på hästtäckena.

Vem är hela världens hjälte?

Alltså, jag tycker väl inte att Sveriges Fria Television & Radio alltid lyckas leva upp till de vackraste orden om oberoende & att låta svaga röster höras...

men en som alltid levererar är en vän som for ever har hamrat in "Tack"-låten i hjärnan (det känns väl sådär om jag ska vara ärlig:-) Men nu har han kört vidare på egospåret, och VEM kan motstå det här?

LÄNK!!

Fniss... fnitter... Inte ska väl jag....?





Edit: Min första stora roll sedan Blogger Meinhof.

Det händer grejer, i världen och överallt

själv har jag lite svårt att sova bara.

PS. nU bÖrjAr dEt, SvT

StorTV:n & kabelsändningar ligger nere här. Hela familjen inklusive husdjur ska trängas framför en lill-TV i föräldrarnas sovrum. Ungefär som förr i tiden. Tiden innan fet-tumstora plattapparater och surroundsystem. Jag minns festkänslan, först middag och ordning och reda, sen fick barnen godis och bänka sig i soffan när det var veckans avsnitt av Dallas, Falcon Crest, Nord och Syd, eller landslagsmatcher i fotboll, eller valvaka, man samlades framför en liten jävla TV, trängsel.

Mysigt.