måndag 30 juni 2008

Jag just nu, typ



Trött som fanken. Mest i huvudet. Har lärt mig en ny internetbank och fått iväg månadens räkningar på 59 000. Mmm, inte en dag för tidigt utan försent säger vän av ordning, men hej, betalt.

Om jag orkar i kväll kommer helgen i bilden. Eller inte. Jo, Amanda har ju varit här och fastnat på kort.

söndag 29 juni 2008

Hurra!

Två saker jag undrar över

-Att Thorsten Flink spelar fotboll på elitnivå.
-Att han spelar för Tyskland.



För tjyvarna läser inte... II



Läget är kritiskt men stabilt


Nej, pungkulorna har inte återuppstått. Det är lite svullet bara. Kanske penicillin på måndag, men först pilla upp såren och mera motion. Det är tufft att vara nykastrerad.



Å andra sidan är det ganska tufft att köra speedway också.

lördag 28 juni 2008

Jag tog mitt ansvar för/emot nedsmutsningen igår

Jo, jag tog mitt ansvar för/emot nedsmutsningen på internet igår med en bloggfri dag.

”'Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden.' förklarar Mikko i ett uttalande." skriver Paulina Neuding i SvD igår.

"Att bloggare kan sätta agendan i den politiska debatten och driva fri- och rättighetsfrågor medan de traditionella medierna sover, har framgått av debatten inför FRA-omröstningen. Tydligen kan de också förorena internet.

Det menar i alla fall Marianne Mikko, socialdemokratisk Europaparlamentariker från Estland, som nu har drivit fram ett vagt formulerat förslag om ordning och reda på europeiska bloggar. Förslaget slår fast ett ”behov av att upprätta ett legalt skydd” som visar vem som är ansvarig för bloggen ”vid en eventuell stämning”. Marianne Mikko vill gå längre och kräva registrering av bloggar utifrån åsikt och agenda, men detta ska hon inte ha fått igenom i utskottet."

Vad ska man säga? Kanske som en kommentator på Henrik Alexanderssons blogg som skriver: "Yes! Vi kommer att få se en helt ny rörelse av SVARTBLOGGARE!!! Det här kommer att bli kul..."

Jag orkar knappt bli arg eller upprörd eller förvånad, undrar om det är en politisk taktik. Om det är punktmarkering av vissa grupper. Undrar vilka dumheter som kommer härnäst som ska klubbas igenom när vi är utmattade och lite blasé av alla FRA-protester. Undrar om hösten kommer bli het. Jag hoppas verkligen det.

onsdag 25 juni 2008

Kastration - så funkar det! VARNING: blod!

Då var det dags. Det här 2-årsmonstret har bråkat färdigt med sina kamrater nu. Normalt sett kastrerar man inte hingstar mitt i sommaren, på grund av infektionsrisken, men den här blev för testosteronstinn och störig helt enkelt.

När man kastrerar en ung hingst tar det mellan ett par veckor till några månader innan man märker någon skillnad. Hans jämnåriga killkompisar hoppas på att han snabbt blir snäll.




Veterinären kom och packade upp sin trollerilåda.


Först lite lugnande. Mycket. Snabbverkande. Några olika sorter.
Turbogesic är både lugnande och gör att huden blir mindre känslig.



Inte så kaxig nu längre va?

"Så här lite behövs det bara för att ta död på en häst" berättade vår pedagogiske veterinär. Och berättade en skröna om en veterinär som hade råkat få en droppe på tungan och svimmat av.


Först ska det tvättas, med jodopaxlösning.
Hingstar är ju inte så renliga av sig, som ni vet. 


Och jodå Snokis, sedan är det dags för lokalbedövning.


Förr i tiden innan det fanns såna här bra mediciner så använde man kloroform för att söva hästarna, man dränkte in en tvättsvamp med kloroform och la den i botten på en hink som man band fast om nosen på hästen så den lugnade sig tillräckligt och så kastade man omkull den. En uråldrig legendarisk veterinärkollega kastrerade runt 300 hästar varje vår på det sättet, på hans tid sattes det upp anslag utanför mjölkaffären och sen samlades traktens hästkarlar med sina hingstar på ett fält för rena blodbadet. Många hästar strök med, det här var innan penicillinets tid. Nuförtiden lägger man inte ner dem innan man kastrerar, det är mindre infektionsrisk stående.


Kastrations-tängerna är nog bara något mindre primitiva nuförtiden.


Då så, då är det dags att lägga första snittet.






Sedan pillas sädesledare fram och kläms med tången.


Det här är det läskigaste, det knastrande ljudet när tången dras åt.


Sedan när tången har stängt till uppåt tar man loss testikeln.


Inte mycket att bråka om. Nästa!





Efteråt ska tängerna sitta kvar en god stund, för att det ska sluta blöda.


Lite blöder det ändå när man tar bort tängerna...


(den här bilden har så snygga droppskuggor, helt autentiska, klicka gärna!)

Det finns två metoder att kastrera, man kan åka till en svindyr klinik och söva hästen och operera bort testiklarna. Då syr man såren. Det gör man inte vid stående kastration som den här, då ska såret läka inifrån, och därför är det viktigt att hästen ska röra på sig och hålla såret öppet, och inte sällan måste man hjälpa till med att pilla upp såren om det blir infekterat.

Hästar - en både trevlig och spännande hobby?



Los cohones!


Hommage á matdivan


2500 kr för ett halvt kilo, men då är de färska.





Det var bara fint folk som kom på kalaset!

Amanda är ju inte bang, hon smakade också!



Nej, jag fegade ur och åt bara grönsaker.

Nu ska jag ut och kolla Scilla som är näst på tur att föla,
vi hoppas på en hingst till va?

tisdag 24 juni 2008

I kväll blir det blod på bloggen!

Japp, veterinären är bokad. I kväll ska vi kastrera en unghingst. Stående, som det heter; när hästen inte tas till klinik och sövs och opereras utan veterinären åker ut till stallet med sin lilla verktygslåda och ger först hästen en lugnande gillalägetspruta och skär sen upp och av och kniper till med tänger som får sitta tills blodet förhoppningsvis slutar rinna.

Japp, ni hör rätt, viss skadeglädje i rösten, ty det är en dum jävla störig liten hingst, så jag har propagerat för det här hela våren. Det kommer bli bra. Om den inte stryker med på kuppen. Någon kanske säger att med 30+ hästar i stallet nu vore det kanske inte någon större förlust.

Är det inte fantastiskt, demokratin och utvecklingen?

Hur ofta tror ni riksdagledamot Staffan Danielsson brukar få 54 kommentarer på sin blogg?

All cred till honom för att han har en blogg, skriver på den och har kommentarsfunktion.

Länka mig hit och länka mig dit, hamnade hos Fredrik Y Thörn, raringen. Han skriver klokt om att det saknas tentakler.

Men det kanske är politikernas dilemma. Pappa, som ju är vänsterpartist, var här när jag fotade kamphundar mot FRA och sa lite uppgivet att "Det är ju förjävligt, men det här är ju inte nåt som folk bryr sig om, det är ju ingen stor fråga."

Horor är vi allihopa, jag med, och du med

Har inte hunnit vara upprörd idag, mest bara hästjobb. Nu ser jag Lindqvist som skriver bra och länkar till Dagens Media där Lena Forsman intervjuas:

"Lena Forsman konstaterar att hon själv har blivit utsatt för grova angrepp på bloggar.

- Jag har de senaste dagarna blivit kallad för fascist, gestapokärring och luder. Jag respekterar att man har andra synpunkter och att mitt syfte blev feltolkat, men jag kan inte gå in i en debatt med människor som använder det språket."


Fascist och gestapo är ju hårda ord, men luder? Är det ett skällsord?

Usch, vilka värderingar hon verkar ha, den där Lena Forsman (c).


PS. Slätt igen, med ett smärtsamt videoklipp på Fredrik Malm.

måndag 23 juni 2008

Random iPhoto picture 1



Jag har fotat Burt Lancaster nästan naken i hällregn. Från TV:n förstås. Det är ju snudd på genialiskt. Kände att det behövdes ett bra inlägg här för att höja kvaliteten ett par snäpp.

I dag kommer Amanda! Hurra! Nu jäklar ska det tränas hästar. Sen ska det säljas hästar, jäklars. Kom och köp!

söndag 22 juni 2008

Fisk, livet, döden och grannarna, och barn -de är ju för härliga?!

Igår var det traditionell midsommardagsfest här på gården. Jag såg på håll från stallet hur det dukades och gjordes fint i gamla växthuset, kortsidan på ridhuset, som används som liten festlokal. Just det, vi var inte bjudna i år.

Framåt kvällen skickade jag ut chefspatienten att rida förbi kalaset till ridhuset på pin kiv, men utan hundar, vilket jag ångrade sen. Surkärringarna och tjurgrannarna som stod ute och blossade satte röken i halsen, vände sig demonstrativt bort och skyndade in. Patrons yngsta son, som ju gillar oss, är den enda som springer fram för att hälsa:

"Varför är inte ni med på festen?"
"Jo för vi var inte bjudna på festen."
"Men den här festen måste man inte vara bjuden på! Alla får komma!"
"Ja, men man man måste ju få veta om att det är fest för att veta att man ska komma."

Fullträff! Jag gissar att han sprang in till sin pappa och undrade varför inte hans kompisar var bjudna. Mobbning på låg nivå, skönt att man inte bryr sig om sånt där lågstadietjafs. Hmm.

Så idag kom patron med son förbi och lämnade en nyfångad gös. (Jo, vi är för tillfället tagna på nåder igen. Sonen har fått springa ner hit och leka med hundarna och byggde ett litet gulligt hus till Konrad av en skokartong, med sittpinnar och vattenskål...)







Jag är ju visserligen lantis, men inte helt bekväm med döda djur. Men vilken vacker fisk! Fram med kameran. Fotogenique! Den häftiga ryggfenen var nedfälld så jag fick hämta en knappnål och spetsa upp den med. Blev fascinerad över fiskens mun, små vassa tänder och en märkligt stor tunga, vad använder fiskarna den till? Jag pillade upp munnen med en liten pinne. Och då kippar den plötsligt efter andan och sprattlar till! HERREGUD fiskfan är ju inte död! Och här står jag och fotograferar och sticker nålar i det stackars livet! Hjälp! Som i en dålig skräckfilm, när det ruttna liket plötsligt hoppar upp och hånskrattar. Ursch!

Jag skrek till och fick undsättning, så kraken fick snabbt huvudet avskuret, blev urtagen och jag fick se ett ett litet fiskhjärta för första gången. Inälvorna las upp på en tallrik. Och hjärtat, det slog. Och slog. Långt efter att det lämnat fiskkroppen.

Middagen smakade inte.

(babybläckfiskarna smakade jag inte på alls)

jag tvingas ibland erkänna att det finns uppsidor med att bo på landet


Och det här med mobilblogg då, det är ju helt fantastiskt, när det händer något häpnadsväckande kan man blogga direkt om det!