Hästarna gnäggade när jag kom, och när jag lyste med ficklampan kunde jag lokalisera dem med deras ögonreflexer. Stalltjejen hade gjort i ordning så bra med mat färdigt utanför boxarna, så jag kunde smidigt... hmm, halvt famlande i mörkret få in rätt häst på rätt plats och ge dem mat, bara runt fyra timmar senare än normalt. Utebelysningen var nedsläckt, och låskolven till sadelkammaren utbytt, med våra grejer inlåsta. (egenmäktigt förfarande). Men, hopla, jag hade i förmiddags ringt och bett stalltjejen ta ut de sadlarna som vi använder, och tränsen, och köra upp dem i skottkärra till huset, för att inte nån skulle jobba med sax e dyl igen.
Hittade den här bilden i kameran som stod på bordet.
Ett enkelt rep som vi sätter upp för dörrarna ut, för att hästar inte ska komma ut på rymmen om de tar sig ur sina boxar under natten. Klipp, klipp. Psykopatklipp. (det sitter en enkel hake i ena änden liksom.)
CP är alltså anhållen, man vet inte hur länge. Patron hade sin 11-åring sittande i traktorn, så det var väl till och med rubriceringen mordförsök på minderårig som han skrek om och anmälde, och som vanligt fick polüsen att tro på. Han är ju så trovärdig, psykopaten. Och polüsen hatar CP. På både goda och ogoda grunder. Men ändå liksom.
Ärligt talat, CP är galen, helt orädd för självpåklädda auktoriteter och en extremt märklig kombination av att "ta ingen skit" och väldigt hårda principer om rätt och fel, men kan samtidigt svälja märkligt mycket skit om det blir en bra affär till slut, eller om någon ber om ursäkt ärligt, oavsett vad den gjort. Överseende med enfald, men inte med maktmissbruk. Jag tycker han är naiv, ofta envis som en åsna och jag blir ofta väldigt trött och arg på honom, och framförallt blir jag frustrerad. Varför kan du inte tänka så här i stället, som vanliga människor – lite mer smidigt?
Jag försvarar CP i mycket, men inte i allt. Inte. Jag tycker han agerar fel på en del viktiga punkter. Vi är inte ihop längre.
Men patron är otäck. De flesta som sett hans raseriutbrott har vittnat om hur hans ögon blir helt kolsvarta och okontaktbara. Även om han vet att han har fel så är det det att någon VÅGAR säga emot som triggar honom. Han tycker att han har rätt för att han har pengar och äger. CP tycker att avtal gäller, muntliga såväl som skriftliga, och den har rätt som vet vilken paragraf som faktiskt gäller, och skräms inte av luddiga skrivningar om att "jag har kontaktat polisen", ja ha, om vadå, har din cykel blivit stulen eller? Vad menar du? Tacksam för svar så jag vet vad jag har att ta ställning till."
Patron har fortfarande inte svarat till Tingsrätten i hyresförhandlingen.
Det som är bra med CP är att jag inte oroar mig för honom. Ok, om han går lös oroar jag mig hela tiden. Men han skulle trivas i fängelse tror jag. Han skulle hinna skriva en bok, läsa böcker, träna, träffa nya intressanta människor, komma på nya affärsidéer, få tid till en massa saker.
Nu när hundarna är reducerade, och ingen, inte ens en riktig ondsint polüs skulle kunna hävda att Stina är farlig och måste avlivas, så behöver jag inte oroa mig för det längre. (även om jag som hundägare till Stina nyligen fått brev från polÿs med anmälningar om att hon går lös här på Hell's Farm när CP rider, men jag har inte hunnit svara.)
Så, vad är kvar att oroa sig för. Massor. Men ändå inte.
Jag har lite släppt det, tror jag, hoppas jag.
Jag åkte till psükakuten i Norrköping idag. Jag hade så stark ångest över att behöva åka tillbaka till Örekukebro. Fick prata länge med en sköterska. Hon var rar. Hon sa, det är helt naturligt att du känner oro och ångest, hur sover du på nätterna? Jag sa, jag kan inte sova. Nej, jag kan inte ta sömntabletter för då är jag inte stand by om det händer något. Jag berättade lite mer, kändes overkligt. Hon sa, du måste åka till polisen och anmäla trakasserierna.
Jag fick fylla i lite blanketter och skalor om hur jag mådde, strirrade en halvtimme in i en vit väg och insåg att jag mitt i allt faktiskt begrov min favoritälsklingshund i går, klart jag mår dåligt, helt naturligt.
"Har jag planer på att ta livet av mig" svar "nej jag har en plan att inte ta livet av mig", fick sitta kvar och vänta på läkaren som väl förmodligen hade skrivit ut nya sömntabletter som jag ändå inte hade tagit men innan dess ringde alltså CP och sa stressat att :
"Om jag inte svarar i telefon på ett tag så är jag anhållen eller nåt, det står sex klädda polüser och två civila utanför på gården nu. Jag ringde och anmälde att jag blivit närmast överkörd av traktorn, men de kommer först nu till mig. Jag såg att de körde upp till herrgården för två timmar sedan, men kom inte hit till mig, fast jag ringt 112. Det är något lurt."
Jag sa "Men du är ditt professionella trevliga jag, eller hur?" Han svarade "Ja, självklart", lugnt. Sen vet vi inte vad som hände.
Jag kastade mig iväg från psyket och åkte till polisen. Fick lämna anmälan. Kändes larvigt. "Du har inte rätt att andas luften här på gården", vad är det för hot? "Jag borde få stryk!" (sa Lundsbergaren.)
Eller: "Du kommer få ångra att du någonsin satt din fot här!" Ja, tell me the knews.
"Kör han fram till grinden till huset och stannar hur många gånger om dagen sa du? Mellan 2 gånger en bra dag till kanske 7 gånger en dålig dag, från tidig morgon fram till tolv på kvällen? "
Jag sa till den snygga och trevliga polismannen att det viktigaste jag vill få sagt är att om min nu enda hund eller någon häst på något sätt blir skadad så är det inte en olyckshändelse utan med uppsåt, han ska inte, inte få komma undan med något sånt.
Finhingsten och flera andra hästar gick kvar ute, jag måste åka direkt. Lilla mamma sa: Jag kan följa med. Du kan inte åka ensam.
I soffan snarkar Stina i kapp med mamma nu. Gulligt så hjärtat blir varmt. Stinas överlyckliga pipljud när vi kom och MAMMA var med! Stina snurrade runt och nästan slog volter och knut på sig själv. Det är bra fokus. Kärlek. Min älskade mamma, som tycker det här är så jobbigt, ställer upp ändå och följer med hit för att jag ska slippa vara ensam. Jag har både dåligt samvete och en så stor respekt för det.
Edit: del av ingiven inlaga till åklagare som CP skickat på förmiddagen, efter morgonens incident med hotelser, alltså ett par timmar tidigare, innan/före det fysiska med traktorn...
"– Alla skrattar åt dina juridiska fånerier, Christian." Därefter satte han sig åter i bilen med öppen dörr samtidigt som jag upprepade att han måste sluta med sina hotelser och andra brott.
"Det här är bara början, det kommer att hända dig mycket mer, Christian. Du kommer att få ett helvete. Du anar inte hur mycket du kommer att råka ut för”, sade Tom när han satt sig i bilen."
