Hurra hurra hurra!

Hörde jag rätt, är det KUNGENS födelsedag idag?

Status: sliten hora

I dag ser det inte klokt ut, rött, mosigt och hängsvullet. Och jag vet, det är dags att noppa ögonbrynen.

Det kliar och är ömt också. Räknas det som laga förfall?

Ett nonsensinlägg till ikväll bara

BILEN ÄR HEMMA IGEN! Ja, eller hemma, var är hemma egentligen? Bilfan är hos mig nu igen i alla fall, dyrt men skönt.

Funderar på att skicka en faktura

Hittade häromdan en gubbtextad 'lapp' på den gemensamma stalltvättmaskinen som säger "TRASIG".

Mmm.

Inte så konstigt att tvättmaskinen inte fungerar om huvudströmsbrytaren är avstängd.

Och en av säkringarna urplockad.

Tråkigt nog för dårarna hittar jag både till strömbrytaren och proppskåpet i tvättstugan.

I kväll när jag skulle stoppa i ett hästtäcke i maskinen så var den i full gång med en grannes smutsiga byk, häpp! Ska jag skicka faktura för felsökning och reparation av tvättmaskin?

Ok, en fluga gör ingen sommar, men...

noterade i kväll att det trots regn var så varmt ute, och ser nu på den vinstertidsinställda termometern att det vid 12 på kvällen är 8.8 grader VARMT ute!

Det kallar jag sommar.

Herregud, hur många iskallare midsommaraftnar har man inte frusit häcken av sig med råfuktiga filtar om axlarna, papperstallrikar i drivor och andats ut alkofrysrök framåt natten?

True blood

Jävlars vad det blöder när man slinter med, nej, inte kniven, grepen, hammaren, klingan etc, utan med TUMMEN och spetsar ögonlocket med tumnageln... ha ha! Jävla barbie-skada, men det kom lite blod i alla fall. Äkta.

(Liten hymn till Mrs Li, som givetvis fotar och bloggar när sonen åker ambulanshelikopter. När jag kände att började svida i ögat och gissade att det kanske var lite blod så tänkte jag genast BLOGG! Det håller paniken borta, i både stort och smått, eller hur!?)

Nej, jag får fan inte till den här dagen

och nu kan man inte lägga till nya bilder heller

flugjävlarna är vidriga

och Figges blogg är borta

Usch. Nej, jag måste verkligen, verkligen sluta ropa Hej! sådär.

Skärp mig!

Nu hämta gula sopbilen från verkstaden.
Sen byta bil och hämta hästtransporten från en annan verkstad.
Boka besiktning.
Hitta nån som kan jobba i helgen.

Försöka vara lite jävla effektiv nu så den här dagen tar slut nån gång!

Det är den 27 april, andra dagen med flugor inomhus och jag tror att jag redan håller på att bli galen

Patrons kojävlar går ju och bajsar 40 meter från köksfönstret. Det medför vissa olägenheter. På min datorskärm just nu har jag mellan fyra och fem flugor som är så jävla internetkåta efter en lång vintervila att de driver mig till vansinne.

1. Flugor på skärm.

2. Meta.

3. Meta meta.

Jag såg en ko och tänkte på Snokis

alltså, den där tjuren stod och visade upp ansiktsdrag som liknade Bert Karlsson.

Jag ropade Hej! idag

första dagen med gympaskor (vilket 80-talsord?) i stallet! Jag vet, det är dumt att bli trampad på tårna med gympadojjor, men efter en helvetes lång tid av tunga, instängda, stålhättehårda skor är det som att få vingar när man kan studsa runt på lätta fötter när man kör morgonrutinerna. 17 grader i skuggan idag, och i natt var det som kallast 5 plus, nästan så jag tänkte att stora flocken hästar kanske vill sova ute inatt.

Det fick jag äta upp förstås. Hårt, ihållande spöregn på eftermiddagen. Decimeterhögt kobajsvatten att klafsa i utanför stalldörrarna. Regnblöt in till BH-n efter att ha tagit in hästarna i hast.

Men det genomblöta håret luktar sommarregn! Snart så, snart kommer dagen när hästarna inte kommer när man ropar på kvällen, och de tråkiga rutinerna reduceras med hälften för ston och unghästar.

Oj. Jag är verkligen insnöad alt hjärntvättad, igen. Jag trodde jag hade räddat mig ur hästträsket, men när jag skriver ännu ett inlägg om hästar, väder och vind och markförhållanden så inser jag att...

Inser att jag inte kommer vara den där roliga som rapporterar om knarkfester och gränslöst sex den här veckan heller

Ja ja.

Den mellersta fölungen är lite snorig också.

Hjälp! Födelsedagspresent!?

Jag har ju världens bästa pappa, ni vet. Och nu fyller han 70 år!

Vad ger man en man "som har allt"?

Om jag hade varit lite mer planerad borde jag ha hittat någon särskilt rar pion, pappa samlar på pioner nämligen, och har alla de vanliga och ett antal ovanliga i trädgården, men nu inser jag att jag har bara TRE dagar på mig att ordna en bra present. Har ringt runt lite till trädgårdshandlare i närheten men de har bara de vanliga sorterna - och i ärlighetens namn är jag helt okunnig i ämnet.


Nej, inte helt, jag känner igen dillpionen, den gillar jag, men den har han alltså redan.


"En upplevelse" har jag fått tips om av en vän, han kan skaffa ett fiskekort till kolmårdssjöarna och låna ut en liten eka med snurra en dag när det blivit lite varmare. Men alltså, presentkort och sånt är inte särskilt kul att ge? Eller?

Min kompis kunde också ordna en flygtur över hemtrakten i litet plan, men eftersom pappa är flygrädd efter en turbulent resa till Finland i litet plan för många år sedan så är det väl inte så snällt.

Hade jag haft pengar hade en sån där "badtunna" med bubbel till trädgården varit nåt, men nu är det mer budget som gäller tyvärr.

Hjääälp!

(Nej, det är bara mamma som läser här nu, när det är så krångligt att logga in.)

Predestinerad II ?

1. Truckförare

X. Rörmockare

2. Kulturjournalist

Mumintrollens oroande komplexitet

Gästspelande teaterversionen av Pappan och havet som nu sätts upp i Shanghai har gjort de ansvariga på teatern förbryllade. Mumintrollen är för komplexa. Det borde vara lite mer svart och vitt, så man vet vem som är den onda och vem som är den goda. Mårran togs som exempel, hon är elak, fast hon är ju elak för att hon är rädd, det blir ju lite förvirrande, kunde man inte ändra lite?

Länk till Kulturnyheterna

& här några av mina gamla favoriter:

Nu jävlars

tror jag att stresstraumautattningsdepressionen har gett med sig för nu.

Jag har bestämt det.

Energin och aggressiviteten är högre. Det kan ju låta dåligt, men den uppgivna depressionen är den sämsta, och den man ska vara mest rädd för, tror jag. Jag är det i alla fall. När jag inte ens orkar bli arg, det är enda gången jag är orolig för mig själv.

Om man kan bli förbannad är det tecken på att känslorna är på väg tillbaka.

I kväll satte jag på supertechno på högsta volym och ljudkickade upp chefspatienten ur soffan där han somnat efter Millenium-Salander och sa att nu jävlar ska det städas! Med hänvisningen att om det inte funkar dagtid så får det bli nattid.

Det funkade skitbra. Det städades. Diskades. Dammsögs. Gicks ut med sopor och sorterades tvätt.

Det är jobbigt att var så bra på sånt som man inte vill egentligen. Struktur. Ansvar. Planering. Organisation. Tråkig skit.

Man vill ju liksom få vara den där roliga.

Men man är ju sällan det.

Man vet att det är dags

att hitta en ny hästtjej när man blir lite lättad över att få sjuk-sms halv sju på morgonen. När man hellre tar stallet ensam än har hjälp är man antingen dum i huvudet, asocial eller har inte rätt person anställd. Kanske alltihop.

Men det är så jobbigt att förklara saker, när folk inte fattar, när det tar mer energi att visa och förklara än att göra saken själv. Jag blir irriterad när folk upprepar samma fel gång på gång trots att vi visat, pratat om det och till och med gett skriftliga instruktioner, jag blir irriterad men orkar inte ta upp saken igen.

Nej, jag är verkligen inget chefsämne.

Inser att jag drömmer om det knapplösa knullet också.
Men det finns ju.

Och jag vet att det finns personer som det är hur enkelt och roligt som helst att jobba med också.

Men i dag är själv bäste dräng.

Ibland vill man bara

Snöstorm 21:e april?

Nu stannar väl tågen också.

Mitt liv som kalvägare

Barlach, Söder, Snokis, DQ

Kan inte sova, rensar mail

Kom på att jag i ett annat liv sökte jobb på den här kontaktfirman och gick med för att testa. Jag fick inte jobbet. Heller.

Dream on.


Edit: Nybitterhet då?

Rapport från en dyngstack

1. Finaste hästen visade sig fint. Sveriges just nu mest framgångsrika dressyrryttare och hennes team ska under helgens världscupstävlingar fundera på vad de tror hästen är värd och om den passar in i deras planer. Håll tummarna!

2. Näst finaste hästen, som åkt ner till Skåne och Sverigens just nu mest framgångsrika hästhandlare, har fått ett pris på sitt huvud. Inte så mycket som vi begärt, men inget skambud, och hon kommer till proffs, om vi säger ja.

Men hästaffärer alltså. Är man fattig blir man alltid blåst. När jag ser den här bilden vill jag verkligen inte sälja henne, vårt finaste sto. Men, hästar är inte som guld i byrålådan, rätt som det är halkar de till och bryter ett ben och alla drömmar i kras.

3. Länskontrollanterna rullade in här kl 10. 00 eskorterade av piketen. Tjänstemännen klev in med sina engånsgprassliga rymddräkter beväpnade med tumstockar och skrämde halvt slag på hästarna enligt stallflickan. Som spelade (?) blåst och hittade på att hon var bara praktikant och fortsatte mocka med hörlurar och slapp därmed ytterligare frågor. Bra kanske. Sen smög rymdvarelserna omkring och mätte dörrar och fönster och fotograferade hästar, alltmedan poliserna hade sett förskrämda ut och zickzackat mellan hästbajs och lera när de inspekterade hagar. Över en timme tog besöket. Ska bli intressant att se vad de kommer fram till.

Såklart har inte chefspatienten fyllt i alla blanketter som han borde, han är ju allergisk mot en del regler, till exempel har inte alla våra gamla hästar bytt sina gamla ID-papper till nya dyra EU-pass, och det är ju olagligt.

(Själv är jag helt oskyldig förstås. Jag har ju slutat med hästar. Trots det är jag för dagen mer bekymrad för att många av hästarna har tappat muskler och hull efter att vi bytt hö, och unghästarna ser loppiga ut när de byter päls, inte så lätt att sälja dem just nu. Men om ett par veckor med lite mer sol, avmaskning och lite gräs så är vi nog ikapp igen.)

3. Gula bilen fortfarande på verkstaden utan ens undersökning efter 10 dagar. Inte så framgångsrikt. Lånebilen rymdskeppet har tappat bromsarna. Jag vill hem till Norrköping ett par dagar, jag vill inte åka tåg, jag vill ha med mig en stor tavla med glas som ska bli en present och 3 ton smutstvätt som jag vill ska bli ren. (Just det. Ingen tvättmaskin här längre. Jag tvättar min smutsiga byk i diskhon, inte heller så framgångsrikt.)

(googlade 'smutsig byk' och hamnade hos Lilla Blå. Ständigt denna Lilla Blå!)

4. I  kväll skulle jag följt med på en slags minnesstund för en person som nyligen avlidit av en överdos, Hasse Arvidsson hade anordnat ett möte som han kallade "Kurs i överlevnad" där läkare och ambulanspersonal höll korta praktiska föredrag om hur man ska göra och inte göra för att rädda liv om någon tagit en överdos.

Det är hjärt- och lungräddning som gäller. Inte dra in personen i duschen och spola med kallt vatten eller daska med örfilar. Hjärt- och lungräddning. Ringa ambulans.

Flera på mötet konfirmerade ambulanspersonalens uppfattning att många heroinister eller anhöriga/medsjuka inte ringer efter ambulans, eftersom polisen ofta dyker upp samtidigt, och hör polisen heroin så är det high score och husrannsakan och vidare påföljder. Så människor dör inte bara i onödan av knarkskiten utan också i onödan av att många inte vågar ringa efter hjälp.

Den här Hasse A är en riktigt bra person, en eldsjäl som arbetar med rehabilitering av missbrukare. Beskriven av en anhörig som en sån man kan ringa mitt i natten om det krisar, vilken tjänsteman eller vårdpersonal kan man göra det med?

Men han har fått kritik för att han inte skött administrationen tillräckligt bra och hängts ut i lokalpressen.

Bra byråkrati är bra att ha. När byråkratin tar över är det inte så bra.

5. Men, nej, istället för socialt engagemang somnade jag på soffan till nån slags sport. Blå vann.

I dag är det en ny sån där dag igen

Upp halv fem. Åka halv sex, med saluhäst till en OS-ryttare för provridning i Stockholm.

Dessutom har Laensfittstyrelsen hotat med återbesök – med polishandräckning igen – för att se till våra vanvårdade hästar i dag. Vi har sagt att de är välkomna en dag när vi är hemma, men utan polis.

Just det. L-styrelsen. Förut var det Jordbruksverket som skötte tillsynen av djur. Det var papperstomtenissar som åkte runt och mätte höjden på dörrar och sånt, fyrkantiga men ganska harmlösa. Men nu är det L-styrelsen. Som hatar chefspatienten och verksamheten sedan tidigare.

Jag har verkligen ont i magen för det här, det är något obehagligt lurt på gång. Det är ju patron som har anmält oss, och jäklars vad han har städat och fejat på gården i helgen och tillomed mockat ut skiten hos sina kor!

Ja ja. Om de inte kommer före halv sex i morgon bitti så är det bara stalltjejen här. Hon har väl tyvärr inte alla hästar hemma.

Det verkar som det svåraste att lära någon att säga är "Jag kan inte svara på det."

Jag vet, jag är också sån. Man vill så jävla gärna vara till lags.

Där är det!

Strandsätt mig på Kanarieöarna, please.

I helgen fick jag mina fördomar om invandrare bekräftade

Hade en jobbsökare här på prov över helgen. Sympatisk, artig, uppmärksam, ambitiös, alert, engagerad, pigg och positivt inställd.

Jag är i chock.

Ok, det är en han, visst. Jag gillar ofta hannar bättre än honnor. Hannar är påfallande ofta enklare, rakare och roligare att ha omkring sig, se där, ännu mer fördomar.

Men ändå.

Idag skulle jag inte ha gått upp alls tror jag

Men det är ju som det är med den saken. Går inte att få ogjort. Har man väl har klivit upp så har man.

Stina, klockan är sju!

–Inte än...

Tänk att mitt sista inlägg skulle bli det här

ha ha, skojar bara

Men det senaste som syns är tydligen det här.

Jag skulle gärna reformera Blogger, men jag orkar inte ikväll. För nu ska jag äta en kaviar-smörgås, dricka lite rödvin och somna på soffan med TV:n sprakande. På nåt sätt ska man väl fira sitt sjuttioelfte nyfödda föl i helvetes hästfabriken?

Ja, jag är lite mörkrädds-ensam här i huset i kväll. Men jag har Stina. Hon gillar också kaviar-smörgås.

Det jag inte har klurat ut än är hur hon slipper morgonfodra utan bara kan låtsas sova vidare när klockan ringer?

Hundskit

Det var skräp med Niki. Inte höfterna, de var felfria, men knäet var kasst. Kommer bli många funderingar på hur vi ska göra. Det går att operera, på några olika sätt, olika prognoser och olika konvalescenser, olika kostnader, och specialoperationen är det inte många kliniker som gör. En del av mig känner att hon har fått stå ut med tillräckligt mycket. Vill inte vara med om något så där hemskt igen, som med häst-trampade tassen, med komplikationer och sönderstuckna blodkärl och att sitta timtals och titta på superpenicillindropp som droppar en droppe i sekunden. Usch.

Den enklaste operationen med minst risk för komplikationer skulle betyda att hon inte får springa så fort hon kan, simma ikapp eller hoppa över stock och sten i skogen. Yviga glädjeskutt skulle riskera att lagningen skulle gå upp och eländet börjar om igen.

Nu har hon fått ny medicin, så hon slipper ha ont i alla fall, medan vi tänker.

Drogsömn.

Röntgen.

Vitt på svart.

Påpassligt.

Mycket bra veterinär, och djursjukvårdare. Det var ont om personal, så när jag sa att Niki Three Toe har blivit lite ledsen på sjukhusmiljöer och väldigt stressad av att sitta i bur så sa de att jag gärna fick vara kvar, så jag slapp lämna henne utan fick vara med vid sövning, hjälpa till vid röntgen och uppvak, och under uppvaket passade jag på att klippa klorna noga på en djupt snarkande hund, och kunde åka hem så fort hon vaknat. Bra och personlig service, väldigt skönt. Norrköping vs Stora Djursjukhuset 1 - 0.

Men de kan inte göra den stora operationen.

Sen blev det så att jag bytte däck och pappa svetsade som det proffs han är. Och bra blev det.

Det gick tillomed att få på sommardäcken på nya stallbilen, efter att pappa kört en sidoviskning när jag svor som värst, att det kanske inte är rätt muttrar? – och visst, han hittade en liten påse med sommarmuttrar i reservhjulsutrymmet och vips passade däcken! Pappor alltså.

Tillbaka på farmen, vid nattfodringen klappade jag en av tvååringarna godnatt och då spottade hon ut en mjölktand rakt på  mig. Är det ett bra tecken?

Godmorgon Världen III

Hoppsan! En luring. En del ston vill ha hjälp, andra säger "Tack för uppmärksamheten, men det här sköter jag själv."

En jättestor hingst, som låg nästan torr och pigg i boxen när jag kom ut och fodrade i morse. Med så långa ben att den inte förrän nu vid nattfodringen klarat att resa sig själv, jag har fått hjälpa till att veckla ut frambenen och stötta rumpan en gång i timmen ungefär under dagen, så den kommit upp på alla fyra för tankning. Men nu så!

Det här är en korsning. Travhäst vs finaste Zidane.

Om mamma heter Zloegin, morfar Zoogin är det svårt att tänka sig något annat namn än Zlatan, eller?

Vänta, jag ska kolla hur många hästar som heter det... Hmm, 20 registrerade. Fast den här blir ju ändå aldrig godkänd av rashygieniska institutet så den kan ju få heta vad fan som helst.

'Vem von Helst', som Broberg sjöng.

Zoogins pappa hette Zoot Suit, det var ett coolt namn. Men ingen kunde vare sig stava eller uttala det...

De andra två lite äldre valparna, de ser ut så här idag:

Den här lilla fuxan röstar jag för att döpa till Prezious.

Och den här andra bruna älgkalven vet jag inte än. Camikazia? Om mamma Camira har sprungit genom en stängd grind och krossat bäckenet och slagit in pannbenet så har hon väl att brås på?

Eller Lovely Godiva då, Peter, LG verkar ju också vara en hyfsat dålig pilot? ; -)

Annars har vi sålt en av de finaste 4-åringarna i dag, dyrt men för billigt. Inte utan krångel & meck, och pengarna har vi inte sett än.

Men solen har strålat, och det var 20 grader varmt i solen idag, Stina vaktade på den halta hästen som fått en liten sjukhage i hörnet av trädgården. Och fölen. Som hon engagerar sig i fölen.

Stina, alltid med uppmärksamhet på stoet, om mamman blir sur... En del ston kan vara vaktiga första dagarna. Men de är så vana vid hundarna, och när man ska släppa ut dem är Stina så duktig och hjälper till att valla fölen och det verkar stona uppskatta, de vill ha sina föl nära sig.

Amstaff/pitbull-hundar kallades ju nanny dogs förr i tiden innan kamp-hund blev på ordet på modet.

Nej, det här är ingen debatt. Googlade nanny dog bara.

Jag kan inte svära på att Stina inte skulle äta upp fölet om inte mamma häst var i närheten, att hon kanske egentligen bara liksom vaktar sin kotlettrad. 

Lång dags färd mot natt

men nu är den här, natten, Norrköpingsnatten, med Niki i famnen. I morgon bitti röntgen. Vi har kommit på att diagnosen nog bara är patellaupphakning och inget allvarligt, så det så.

Sen ska jag få lära mig att svetsa i morgon! Söta pappa ska hjälpa mig att laga hästtransporten. Hmm... Jag har för mig att han har försökt lära mig det en gång förut, men att jag mest stod bredvid och såg imponerad ut och inte sparade informationen på hårddisken. Stor risk att det blir så i morgon också. Pappa är så jäkla bra på allt liksom. Och rolig.

"Näe, häng inte ut mig på bloggen!" brukar han ropa så fort jag tar fram kameran.

I morgon tar jag fram kameran igen.

Varde ljus!

Before

During

After

Äntligen fick jag tummen ur och fixade det här. Ja, hrrmpf, inte jag förstås, utan en elbehörig person.

Nu bävar jag lite inför reaktionen från Patron när det lyser i stallet igen i kväll. Han kommer kanske bli vansinnig och komma farande i sin Land Rover i 190. Men jag har laddat batterierna till videon. Bevisning är bästa beviset, visst?

Nu kör vi kvällspasset!