måndag 31 augusti 2009

Tack o lov inga rondellhundar här! (Till Ting!)


Fick den här på mail från Bror idag, har ni sett den redan så klicka inte. Jo, gör det ändå. Sjukt bra.

Jag tror jag tillägnar det här inlägget underbara Ting & hennes körkort! Puss!!

Tänker på Niki idag. Älskade förbannade djur alltså.

(Hon har fått en tass söndertrampad av en häst och är på sjukhus för operation...)



Niki bor kvar på Farmen, och jobbar som terapi-assistent och stallhund. Och hon älskar att vara med ute och rida. Hon har nästan blivit som en vallhund, och springer fot vid sidan bredvid husses häst även om det svischar förbi ett rådjur framför dem. På ridbanan älskar hon att springa med, och när hästen hoppar springer hon före runt hindret och "hämtar in" ekipaget.


Och om hästen busar eller är olydig blir hon mycket engagerad... hon är alltid beredd att rycka in och hjälpa till om det behövs! På gott och ont förstås.


Det goda är, som en del har svårt att förstå, att förutom att hunden älskar att vara med, blir rastad och tränar sig på att tyda hästens signaler, men också måste vara lydig när det inte passar att hon springer med utan ligga plats på mitten av ridbanan och bara titta på, så är det nyttig träning för hästarna.

En häst som får lära sig att det kan springa en hund runt omkring den lär sig att kunna koncentrera sig på ryttaren och ignorera störande objekt. Enkel logik?





En häst ska vara så trygg och säker det går att få den även om det händer oväntade saker. För det gör det.

Om man tränar hästen med att det kan springa fram en hund och ibland vimsa sig runt kanske till och med under magen på hästen, så blir den härdad och lugnare.

Hästar är flyktdjur och bytesdjur, men med träning kan man lära hästen att inte sparka eller springa iväg på instinkt innan den har kollat upp vad det är som står på. Som polishästar, de är tränade att lyssna på ryttaren och inte reagera med reptilhjärnan i panik.

Så, det som en del hojtar om att det är en säkerhetsrisk att man har hundar lösa kring hästar, är tvärtom en skyddsåtgärd - för den dagen det till exempel kommer ett barn springande som överraskar hästen bakifrån. Då vill vi ha gjort det vi har kunnat för att hästen inte bara - pang -sparkar utan att blinka, utan att den tänker "men åh, vad är det nu då, är det de där jävla hundarna igen eller, tröttsamma de är, zzznark... jaså det var en liten unge, kanske man får godis?"

Är ni med?

Så långt väl. Det blir ett långt inlägg det här, jag blir så engagerad.



Det onda är att hästar är hästar... och de är väldigt olika.

En på 30, enligt intern statistik, blir aldrig coola.

Den allra största pållen vi har heter Janne. Ja. Han är nästan 1.80 i mankhöjd. Det betyder väl att hans huvud hålls runt 2.50 m över havet när han känner för det. Och givetvis är den största hästen den mest lättskrämda och Janne ser spöken mitt på dan och blir rädd för sin egen skugga ibland.

Det blev han igår. Ena sekunden skrittar han lugnt på grusvägen. Nästa sekund kastar han sig utan förvarning jämfota åt sidan och landade med en av sina mycket stora beskodda hovar på en av Nikis tassar!

Så lilla Niki fick åka akut till djursjukhuset. Hon måste troligtvis amputera en tå, för en trampdyna var helt krossad. En spricka i skelettet i tassen.

Det ska nog gå bra, sa veterinären som var lugn, och förhoppningsvis lärde hunden sig läxan att ha lite mer respekt för de där hästdjuren också, de ÄR stora och KAN göra väldigt ont om man inte är alert. Tur att det inte blev värre.

Men lilla stumpan... Klart jag är orolig.



Och den där jäkla Janne hamnade ett snäpp upp på TILL SALU-listan. (Ej till nybörjare eller barn.)

För det hör till hyfs även om man är häst, att kunna ha koll på var man sätter fötterna.

"det kallas tvivel"

Du är fri och tar allting för givet, du kan skratta åt livet

Du lever för stunden, precis som jag

Det är nudlar och lånade pengar, du har grå efterslängar

men lyckan i grunden, precis som jag

Vi är som personifierade Nittiotal

i ett virrvarr av chanser och val

Ont om rutiner, gott om dåliga vanor, gott om kitchiga planer

Jag lever för kicken, precis som du

Jag blir oinspirerad och ledsen av kraven och stressen

Jag har frihet i blicken, precis som du

Här står livet i farstun, så nära inpå

men det är nåt som gnager ändå


Det kallas tvivel, det där som stör

Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör

och jag ser hur du tänker på nåt

hur du längtar dig bort

som en fågel i bur

En obehaglig distans

en konstig känsla nånstans

Det känns tomt - eller hur?


Som ett kliande, svidande skavsår är den tomhet som kvarstår

när du somnar om natten, precis som jag

utan mening på jakt efter ruset, genom dunket och bruset

Du lever för skratten, precis som jag

Vi är som flugor i smöret på nån annans kalas

Vi proppar i oss och vi vaknar som as

Här ligger ångest och prylar i drivor, jag unnar mig skivor

Dom hjälper mot ledan, precis som du

Jag har tid, jag har lediga dagar, där jag sitter och klagar

och längtar till fredan, precis som du

Kan du höra hur det låter i ditt vilsna skratt?

Kan du känna hur det gnager i natt?

Det kallas tvivel...

Här står livet i farstun, så nära inpå

men det är nåt som gnager ändå

Det kallas tvivel..


Visst ser det där Arabien lite ut som ett hjärta?

söndag 30 augusti 2009

H1N1-ockrare



Visserligen var deservetterna slut på apoteket & hos leverantören, men det här är väl lite dyrt ändå?

Skönt att man kommer bli klar tidigare med söndagsjobbet i framtiden

Nytt världsrekord i hästporr



Det senaste stjärnskottet i dressyr hästen Totilas slog nytt världsrekord i Kür igår, med sin ryttare Edward Gal.

Kür är det bästa att se inom ridsport, som fria programmet i konståkning, där hästen dansar till musik. Även om man inte förstår sig på hästar eller regler och poäng är det en skönhetsupplevelse.

Hingsten Totilas som bara är nio år, vilket är ungt inom högsta klasserna i dressyr, de bästa hästarna brukar vara runt 13 år, har gett hela ryttarvärlden kåtslag. Kolsvart, magiskt vacker som en cirkushäst och med spektakulära rörelser.

Kolla in reprisen nu på SvT kl 13.55.




lördag 29 augusti 2009

Dagens Soundtrack: Louise Prima - Just a gigolo

Mamma: "Men vilket arbete, att sitta och stoppa in alla låtar i det där programmet!"

Köpte den här till mamma på iTunes idag, och har haft den i huvudet sen dess.



Men det här scenframträdandet på YouTube alltså, wow! Körflickans stela min (Fru Prima?) och deras show, kring ett mickstativ, hon rör fan inte en centimeter på höfterna men blåsarna desto mer, ha ha!

Kände ni, blev det inte just lördag!

Edit: Oj. Om jag hade fått välja en tidsepok att uppleva kommer den här på min topp 5-lista.

Serveras med ögonbindel?

Fina Fredrik har bakat kakor. Jag tycker han är lite sträng mot sig själv, när han beskriver kakornas utseende. Det är ju faktiskt smaken som räknas. Och ansträngningen.






Men kom att tänka på att det finns ju mat man helst skulle vilja slippa se när man äter den. Lapskojs till exempel, som jag faktiskt tyckte var ganska gott när jag var liten, om man fick "bre" det på en knäckemacka. Men inte äter man lapskojs med ögonen...




Kött är svårt tycker jag, när man kan SE med egna ögon att maträtten faktiskt härstammar från ett dött djur. Tacka vet jag malet kött, släng i alla överblivna kroppsdelar bara, om jag bara slipper se vad det är...


Skogma - lite naturporr bara


















fredag 28 augusti 2009

Idag: om jag hade varit CSI-tekniker



Dagens ord: kalla sprithänder & elbastrosor



Idag går tankarna till Mrs Li.

Edit: FLASH!
Mrs Li utlovar BRÖST på bloggen igen!

Men han rör ju pod sig?

Pappa: Är det Björn Afzelius som sommarpratar idag?

Mamma: Det är klart det inte är, han är ju död.

Ett av mina mest googlade inlägg är nog en av mina värsta ickeleveranser



alltså för de stackare som googlar seriöst, själv ler jag fortfarande nöjt över att jag är så smart.

After solnedgång (Note to self: Hösten kommer snart, det går med vindens fart, ställ fram klockan)























Soundtrack i bilen: Morrissey, When I last spoke to Carol

torsdag 27 augusti 2009

Vissa dar vill jag bara skämmas över mig själv

Idag är inte en sån dag. Idag ger jag mig själv en fet klapp på axeln.

Hmm, man vet att man är arbetsnarkoman när man blir så sjukt nöjd av att göra TRÅÅÅÅÅKIGA saker på ett bra sätt många timmar i sträck. Var i god tid till brevlådan och har ändå hunnit med en hundsväng runt nytröskade vetefält och en runt Himmelstalundsfältet där det myllrade av knattefotboll, korpfotboll & rugby & hundkurser & turister vid hällristningarna.

Nu tänkte jag och Stina toppa den här vackra, varma kvällen med solnedgång i sjö.



Känner ni hur det doftar solvarm nytröskad halm?

Förhandsvisning borta? (Hjälp!)

Både i blogger & photoshop är förhandsvisningen plötsligt borta, alltså när man ska välja en bild att ladda upp eller att öppna, man bläddrar OCH DÅ SKA DET JU FÖR HELVETE komma upp en liten bild på bilden så man vet om det är rätt bild! Varför?

Ja, jag har uppdaterat programmen.

Retas inte nu med pc/mac.

Det jag avskyr mest med datorer är att de

1. ibland, företrädelsevis när man har bråttom, vägrar göra saker som vanligt som har funkat finfint smidigt sedan urminnes tider så att man blir vansinnigt frustrerad - för att de sen nästa dag glatt och villigt gör precis som vanligt igen, det som för tillfället var omöjligt igår, som ett jävla statement, och

2. att de ibland kommer på att de måste ändra och uppdatera sig, trots att man kanske var nöjd och lycklig med det som var, så att man ofrivilligt måste vänja sig vid jobbigt nytt.

Nej, vi snackar fortfarande datorer, inte parterapi.

Godiva for president!

Jo, men Stockholm var bra såklart. Godiva tog på sig sin bästa HM-skjorta och begav sig till riksdagen.


Va fint dem har det.



Festligt. Skönt att få komma till stan och se lite folk.


Just det, först fick jag på grund av min tidsdyslexi strosa runt lite i väntan på styrelsemötet och hittade en väldigt vacker gravsten. En sån vill jag ha. (Cravings?)

Och en FANTASTISK tyg & sybehörsaffär! Som jag glömt namnet på. Tygkällaren? Återkommer med det. Där hade jag kunnat fastna i drömtimmar.



& så var det findejt med tjejen i luvan. Hon är en fantastisk kocka (koksa?) också. Tallrikar fotograferades, men inte av mig, jag glömde det, helt upptagen med att äta SVAMP. Fyra stycken. Små trattkantareller. Men hey, det gick ju bra!

Som om inte det var nog bjöds jag på blåbär/vaniljté med mörk rom. Och världens roligaste, största och skönaste gästsäng -med automatisk uppblåsning:



Det enda som saknades var Lilla Blås : -) Nästa gång?!

Och det åktes lite hiss.


& så tillbaka på Hell's Farm en sväng. Niki på sin post som vanligt.

Fick en idé om graffitti på den stora spiskåpan i ett av köken. Inte med den där tråkiga texten på bilden, jag har aldrig fattat det där "din mamma..."... hmm. 

Men så här var det, att Patron har ju inte renoverat mer än en kanske en tredjedel som var utlovat, så det här köket är helt galet skruttigt, opraktiskt och omöjligt att hålla rent.

Ingen spisfläkt fanns, men fick jag en stor spiskåpa av Patron för att han är så snäll, med orden "Du får måla den i vilken färg du vill!" Problem 1: det hjälper inte med en kåpa om inte självdraget fungerar extremt bra, koka ett ägg och fönstren immar igen. Problem 2. Lampan över diskbänken skyms totalt av kåpan, så vid spisen är det kolsvart mörkt. Pappa och jag har dragit en bygglampa dit som man får sätta i och dra ur förlängningssladden när man tänder och släcker. Praktiskt va?

Så då tänkte jag lite att ett konstverk där?

Riktigt fula ord på italienska kanske? Skrivna med vacker sirlig stil.

Ett "tack för allt" liksom?