Tillbaka i Norrköping. Otroligt skönt. Trygghet. Frihet.
I kväll är det FF också. Mina föräldrar är på Flimmer, utomhusbio och ser Mamma Mia med sina kompisar.
Vad ska jag hitta på?
En sak är säker. Jag spelar Kalle Bah och Mando Diao och Miss Li och Peter Barlach på högsta volym. Om polüsen såg mig dansa runt här i eufori skulle de plocka in mig omedelbums för förargelsebetäckande beteende.
Människans behov av tröst må vara omättligt.
Men människans behov av en tillfällig känsla av ansvarsfrihet är också viktig.
Vem skrev: "Jag är människa! Ge mig medalj!"?
Äsch, vi ska inte tävla. Det är inte en sån kväll.
4 kommentarer:
Bra plattor, skön eufori, kör bara!
Oj såna kvällar kan vara magiska...
Jag vill vä mä å dansa...
Skaka på axlarna, låta plikterna bara dråsa till backen...är det inte underbart?
Hög musik, kanske ett litet glas vin, skuggor på väggen av stearinljusens lågor.
Öppna fönster, ljummen nattluft, en gul augustimåne. Ett helt magiskt ögonblick.
(sorry för lite pretto-svammal, men det bara kom, sådär rakt av...underbar blogg btw))
Skicka en kommentar