
Alltså den här senaste skandalen, med vanskötta grisar i köttproduktion. Ingen är väl förvånad? Jag är inte vegan, men jag hävdar att man som människa har ansvar för att ens djur, sällskapsdjur liksom köttproduktionsdjur ska förskonas från onödigt lidande, stress och ångest.
Några röster hävdar att kött är för billigt, att de snäva marginalerna driver fram djurplågeriet. Jag vet inte. Jag tror inte att det är snålhet som gör att man ser genom fingrarna med vanskötsel i ett land som Sverige. Det är ointresse och låg moral. Är det för dyrt att föda upp slaktdjur på ett 'värdigt' sätt så låter man bli bara om man är rakryggad. I Sverige svälter inte familjen ihjäl om man inte håller en stackars mager ko halvt vid liv på bakgården.
Chefspatienten, som haft en gris som kompis en gång, han menar att grisar är nästan lika smarta, roliga och lätta att träna som en hund, sa:
"Och de snackar om körkort för hund, men kalla sig bonde får vem som helst göra som har pengar att köpa en gård och skaffa 100 utegångsdjur."
Det ligger nåt i det. Många som har stora egendomar sadlar om till tex köttproduktion av rent ekonomiska skäl och inte av intresse för djur, pga EU-bidrag för att hålla marker betade osv. Visst, det finns bestämmelser, men det är mest pappersexercis.
Ja, ni anar ju att vi har sett det på mycket nära håll, sådär 50 meter från köksfönstret. Den värsta historien har jag inte skrivit om, eftersom den här bloggen inte är så anonym längre.
Storskaligheten är nog en del av boven. Om du har 200, 500, 1000 djur, då är det klart att individen blir försumbar. Någon forskare hade rätt nyligen gjort någon slags undersökning om att djur som hade namn mådde bättre och var mindre sjuka och gav bättre avkastning än djur som bara hade nummer. Skönt att det forskas på självklarheter.
MEN: I allt detta var ju pig-skandalen ett mycket intressant PR-skådespel som jag följde från tidig radiomorgon till kväll med hemska rörliga TV-bilder där en gris stod på och tuggade på en död gris ben. Hos en högt uppsatt person i gris-kretsar.
Mycket välarrangerat av djurrättsorganisationen. Cyniskt på sitt sätt, men effektivt, och det är ju vad som krävs om man ska slå igenom. Den senaste filmen var dock nytagen.
Jag menar, de har smygfilmat och fotat i två år men valt att hålla på de enskilda avslöjandena och göra en samlad aktion just på dagen när det ska hållas landsmöte på "Svenska Pig"...
Swedish Meats ordförande Lars Hultström, även styrelsemedlem i LRF, kom aldrig dit utan har tagit en "time out". Det var hans grisar på några av de värsta bilderna.
Intervjuerna på förmiddagen var bra, bland annat en styrelsekollega i LRF; Per Persson fick uttala sig och kändes helt ärlig i sina uttalanden om att det här ju var förfärligt. "Det är inte bra, det är vidrigt, det är vidrigt." Journalisten visade filmen från kollegans gård och sa "Ser du, nu äter grisarna på den döda grisen" och han svarade bedrövat: "Ja, jag ser det. " Han framstod ärligt som mycket illa berörd. Helt rätt PR-mässigt.
Hon låter nästan som när Public Service gör parodi på Maud Olofsson:
"Man glömmer ju fort och det här är ju en engångsgrej och det får ju inte slå på en hel produktion!"
Reporterns frågar: "Så att grisar äter på en död gris, det är ingenting som du tror påverkar Svenssons vanor att köpa julskinka exempelvis?"
Hon svarar överkäckt:
"Kanske man inte springer till butiken idag men det är ju en månad till jul och då har man glömt detta."
(Jag hörde i mitt huvud en extra kommentar: "Men grisen är ju död redan, den lider ju inte!")
Intressant att hennes intervju togs bort från inslaget när Ekot gick senare.
För mig var hennes obarmhärtigt krassa uttalanden mest talande för hela cirkusen.
So what, djur i köttindustrin lider, konsumenterna bryr sig inte.
Stort cred till de som ändå orkar kämpa.
Länkar:
(Skönt ironiskt i radioinslaget där man får höra en en förförisk konferens-speaker säga "Svenska Pig vill hälsa alla välkomna till en givande och inspirerande dag" Underbart klippt!)
Svenska Pig

Ekot, Sveriges Radio