Vilken dag. Upp och ner.

Upp: MIN PÅLLA är 'hemma' nu!

Ner: Southfork-lastbilens framrutegardin blodades ner av CP:s trasiga armbåge, vilket gjorde att halva min kväll har utgjorts av diverse försökt att tvätta vit plisserad 4-metersgardin ren från blodfläckar.

Jag vet att vit plisserad gardin matchar vita skinnsoffor i en 2-miljonerslastbil bra, men alltså, vi snackar HÄST-lastbil nu. I morgon ska vi göra rent resten av eländet. Hästbajs och sånt. Som tur var i hästutrymmet, inte i bodelen med heltäckningsmatta och platt-TV.

Glömde kameran idag.

Har bilden på näthinnan när Philippa i kväll gick förnöjt i sin gamla hage framför sjön precis som för länge sen.

Nu spelar det ingen roll vad nån spelevink från nån myndighet eller nån annan jävla clown hittar på på det här skitstället.

Känns bra. Hela jag är inte hemma än, men snart.

Godmorgon?

Läget?

"Vad tyst det är?" sa mamma idag.

"Ja." sa jag." Det är lite fullt upp."

Jag har typ halsfluss igen också. Har googlat och kommit fram till att det kan vara cancer. Faktiskt. Det är inget att skämta om och det gör jag inte. Jag ringde Sjukvården, fick en tid till nästa onsdag kl 13 för "det är ju kort vecka den här veckan."

Typiskt mig. När jag försöker ta Hälsan på allvar är det kort vecka.

Southfork

justeja, inte South Park, utan Dallas-huset on wheel har jag åkt i idag. Hästlastbil De Luxe med vit skinninredning. Ja, ni hörde rätt. Och vinställ i teak infällt i bodelens köksavdelning. Ska fota i morgon.

Det rör på sig.

Släpp inte tummarna. I morgon ska vi köra en runda till.  In šaʾ Allāh

Kom ihåg. Säg inte nåt till nån. Nånsin. Om nåt.

Håll tummarna nästa vecka

Om det går vägen så går vägen mot Norrköping nästa vecka, på riktigt. Jag, praktikanten och en drös med unghästar som ska gå på bete. Men det är mångas käppar som längtar efter att få stoppas i hjulen, så den som lever får se...

Blogger har krånglat lite va?

Det har jag med.

Men nu känns det lite bättre. Nu måste jag bli den där superwoman omgående.

1. Måste hitta en dragbil

Hur svårt kan det vara egentligen?

Va, har jag närt en mögelexpert vid min bloggbarm!

Kan den larma emot kronofügdar också?


Har börjat få lite mera bråttom att börja flytta, men det här hade varit väldigt intressant att testa!

Jaha. Nehej.

Vakna klockan 04 och vara tokförkyld och snorig passar inte helt bra med superwomanplanerna känner jag. Kan man skjuta upp armageddon tills i morgon tror ni?

Justeja. I morgon ÄR ju ragnaröken planerad. Då så.

Kan det vara pollen förresten? Eller så är det bara det vanliga möglet, jag sov med Stina i mittenlägenheten i natt, den delen av huset som är värst. CP fick en ny hund i går.


Måste åka och handla snytpapper. Roligt ord.

Tror jag har feber också. Jävla skit.

Det ordnar sig nog. Allting. På nåt sätt.

I morgon tex tänkte jag bli superwoman och fixa allting.

Men nu sover jag på saken lite.

Som ni förstår har jag lite kris just nu

Vem ska jag prata med?

CP är vid Venngarns slott och  tänker sig en massa Framtid,

praktikanten sover, och honom vill/ska jag inte störa med mina problem,

mamma vill jag inte störa idag igen, jag vill inte oroa henne, samtidigt vet jag att hon läser det här,

men va faan.

jag vill inte skjuta mig i huvudet även om det känns lockande. Easy way out. Jag kommer inte göra det.

Livet ÄR värt att leva.


Solen skiner också.

Men just nu känner jag mig så jävla maktlös, och det är den värsta känslan av alla.

Lyssnar på God Morgon Världen. Blir helt matt. Hur orkar man? Idag känns som en dag som man antingen skjuter sig själv eller någon annan. Tur att jag inte har några vapen.

Idag skiner solen och jag har redan varit vaken alldeles för länge

Fan, fan, fan,

nu saknar jag Niki igen så jävla mycket så jag börjar grina. Jag ska ju bada. Stressa ner. Men så bara kom jag att tänka på Niki och tårarna börjar strila. Hundjävel. Jag vill ha tillbaks henne. Bara för en natt. Att hon ligger på min kudde.

Tiden läker alls inte alla sår.

Eller jo.

Men tiden läker inte saknad.

Å andra sidan

är klockan nu så mycket att jag inte kan ringa det där jobbiga samtalet längre även om jag hade kunnat,

praktikanten har somnat på soffan med en snarkande Stina bredvid, CP är i stockholm, lugnet har lagt sig i huset,

mitt bad är precis perfekt upphällt, och jag njöt just av att dra ut lådan där stearinljusen ska ligga och hittade ett par ljus att tända, jag spelar Eurythmics och Sweet på spotify, dricker vitt vin och äter turkisk peppar så att tungan blir sårig,

förträngningstaktik kan man kanske kalla det.

Funkar.

Ibland känns det som

att jag sitter på ett tåg på väg ner längre och längre ner i Kirunavaraa Loussavaara gruva.

Ganska ofta faktiskt. Känns det så.

Usel

I dag har jag varit usel. Prestationsmässigt. Bindit ris åt egen rygg, och då pratar vi inte sex.

Om man VEEEET att man måste ta tag i en sak och inte gör det, det är så uselt.

Det betyder att jag kommer vakna med mer stress i morgon. Och det har jag vetat hela dagen.

Jävla mig själv ibland alltså.

Gruppüss!

"Som om Prüns Daniels gym går så bra för att han är så jävla bra. "

"Och jag tycker det känns som att du redan grävt fram ett gäng sushirestauranger med händerna."

Att blogga utan kommentarer är som att knulla utan, eller hur var det nu. Püss på er! Alla.

Dysfunktionell

Enligt rättesnören lider jag av posttraumatisk stress samt grav livskris.

Hörde på radion om en japansk kvinna som med händerna grävt ut sin och pappas Sushi-restaurang efter jordbävningen och efter 40 dagar  fått igång den igen. De hade tackat nej till hjälp, för de hade ju familj, de tyckte hjälpen från myndigheter skulle gå till de som var ensamstående. Vattnet hade stått upp till midjan inne i restaurangen. Värst var att få glasen rena sa hon. Häpp!

Hatar det där uttrycket "Det är inte hur man har det utan hur man tar det." men ibland undrar jag varför jag är så negativ liksom.

Å andra sidan skulle jag vilja slå en närstående idiot på käften

och jag skulle göra det om jag trodde att hjälpte ett endaste dugg

det vet jag att det inte gör

så jag har två skäl till att låta bli,

1. att det är moraliskt oförsvarbart

2. att jag vet att inte hjälper

Så, vi låter väl bli att prata om det en dag till.

En dag.

En dag.

Sa jag till praktikanten, när han skulle iväg på begravningen idag. Det här är bara en dag, av alla dagar i livet. Det här blir tufft, men det är bara en dag. Du har klarat 9490 dagar hittils. Det här är en dag till. Du kommer klara den också.

Som sagt. Det är lättare att hjälpa andra än en själv.

Vi sa också när vi pratade med honom inför det här, att det här är en dag när han måste fokusera bort från sig själv. Det är jobbigt för honom, men för hans mamma och pappa är det ännu jobbigare just idag, som ska begrava en av sina föräldrar. Så om de är stissiga och jobbiga idag så måste han försöka tänka bort det. Inte ta åt sig. Vara duktig och stark och stötta dem. I dag är det de som behöver hjälp.

Lite som det här med att välja strider.

Ibland är saker som folk säger i affektion inte värt att lägga på minnet.  Till exempel. Däremot hur man hanterar en relation långsiktigt. Det är det viktiga.

Jag föredrar en idiot som säger dumma saker ibland, men står upp för en när det gäller, framför någon som alltid är trevlig men viker ner sig när man behöver hjälp.

Ibland ska man be folk att dra åt helvete på riktigt och inte komma tilbaka. Men om man har sinnesnärvaro att hålla tillbaka, och göra det vid rätt tillfälle är det att föredra tror jag.

Livet alltså. Det är så mycket. 

Polüsdate i morse igen, snyggot kom för att hämta ett USB-minne och fika

Ha ha. Det var trevligt.

Sedan var det mycket stall och hästar.

Sedan körde vi lästräning med praktikanten. Han lyckades läsa texten på ett Ö & B-kvitto: "20 år Det ska vi fira! Vinn lyxresor till Turkiet"

Sedan fotade vi Land Rovern och la ut annons på Blocket. Men innan dess tog praktikanten en liten sväng med bilen för att ladda batterierna, och mötte Patron i sin Range Rover på gården och tog en liten gir ner på en gräsmatta för att släppa förbi honom. Då stannar Patron, vevar ner rutan, praktikanten hissar också ner sin ruta och får höra att "Här kör vi inte på gräsmattorna. Och vet du om att den där bilen har körförbud? Vart ska du köra?"

Ja, han kollar ju alla reg-nummer på bilarna på den här gården. Ha ha! Det första han sa till praktikanten var "Jaså, du bor i Kungsör du?"

Näe hörrni. Ikväll åt vi god middag och pratade om livet och jobbiga saker och roliga saker.

I morgon ska praktikanten på begravning. En person som inte stod så nära, så det är mest jobbigt med den sociala plikten för honom.
CP nyss: "Folk är ju precis så dumma de är. Hur mycket DU påverkas av hur dumma folk är ju faktiskt du som bestämmer."

Det är lättare att hjälpa andra än sig själv.

Puss & godnatt på er!

Undrar vad Söderberg gör idag

Oj, vad tidigt det var i morse

Lyssnade på morgonandakten och tog fram ett par torskblock ur frysen till lunch. Tänk om livet var så fridfullt.

Det gick bra idag. Tror jag.

Fast jag undrar vad fanken de tror. Finpolüserna. De verkar gilla oss, men vad tänker de egentligen? Vill nog inte veta.

Stina gjorde i alla fall succé som vanligt. Hon låg och sov när de kom, och när vi stod utanför och hälsade och skojade om delgivningsmän så skällde Stina till som en herrejösses till vakthund och stormade ut... och pussades. "Har ni tränat henne på kommandot 'delgivningsman'?!" Ha ha!

Tyvärr blir jag på dåligt humör av att tjata om allt gammalt, men ändå bra att de tar det på allvar. Det är jättesvårt att få besöksförbud, men alltså om jag ska köra hästar härifrån och ha den där idioten körande omkring och stressa mig blir det ännu mer press.

Jag berättade väl om när jag skulle köra en nervös unghäst som gungade hela transporten när vi körde ut från gården, hästen var svår att lasta också och då kom gubbkräket körande och ställde sig med roven igång och glodde. Sen körde han efter mig, precis bakom mitt gungande, sparkande ekipage, jag körde i kanske 20 km/h i allén för att hästen var så orolig, och när det blev en mötesficka gick CP ur bilen och visade tecken att kan kunde köra om, men han vägrade och stod och väntade tills jag började köra igen och han följde lika tätt efter. Psykfall.

Ja ja. Gamla nyheter.

I morgon har CP viktigt möte i Stockholm. Håll tummarna att saker kan lösa sig lite.

Har jag sagt att jag behöver en dragbil?

I morgon date med snyggpolüsen

Han ringde idag. Dolt nummer.

Jag: "... hallå?"

Han: "Hej där."

Jag: "Nämen heeej!"

Han: "Hör du vem det är?"

Jag: "Ja, det är klart."


En närmare relation med en polüs än så kommer jag nog aldrig få. Risken är att vi går i en fälla, att han kommer med delgivningar också eller nåt skit, men wtf. Han kommer i morgon klockan 9 och tar upp ett förhör om de senaste trakasserierna från Patron.

Nu ska jag bara hitta de filmer och mobilinspelningar jag har... nånstans, på något minneskort eller i någon dator...

Och jag är så grymt trött.

Jag skulle också vilja ta ett bad och våga tvätta håret. Det sitter en blodklump kvar i hårbotten, och om det läker vill jag ju helst inte dra upp såret igen liksom. Jag gillar inte blod.

Nej, jag kör på sweet dreams nu och ställer klockan på 05.30 istället.

Godmorgon!

CP är iväg och röstar och fiskar efter att jag ska sluta vara arg så han ska köpa pizza till mig till frukost. Själv ska han äta lammkött.

ilska

alltså jag är fortfarande arg. på allting.

det är bra. men jag kommer inte kunna somna om.

Matointresse

Den här antideppmedicinen Cipralex jag äter har en verkan/biverkning som är att jag inte känner matlust.

Eller som praktikanten sa "Ätlustig."

Som tur är har jag praktikanten som behöver äta frukost, lunch och middag, så jag lagar mat och sällskapsäter regelbundet. Men helt utan lust.

Jag kan just nu inte komma på en enda maträtt jag har lust att laga eller äta för egen del.

Det drabbar ingen fattig, jag har varit alldeles för fet, har gått ner 10 kg sen nyår.

Men det här ointresset är en märklig känsla.

CP går på strikt diet utan kolhydrater och äter bara kött, nötter och tomater med mozarellaost och luktar illa ur munnen, vilket jag inte har vågat säga än, men har gått ner 15 kg från toppnoteringen.

Mat är komplicerat.

För att inte tala om hjärnsystemet. Det enda jag har märkt med medicinen annars är att jag sover bättre. Och enligt kvällstidningarna blir man ju fet av att inte sova. Så allt går väl ihop...

Nu kan jag inte sova heller.

Det var länge sen, jag har nästan glömt hur man gör.

Det regnar i alla fall äntligen, bra.

edit till föregående inlägg

jag är sjukt arg

ultimatumsarg

Snart flyttar jag. Snart.

Oj, vad jag är irriterad.

Höll på att halvt dö av en hingst som kom lös och sprang över mig idag.

Jag vill hem nu.

Oj vad jag skrattade idag!

Ettan på Resume...

 

  

 

Det är visst omval i den här bananrepublikkommünen

och några äckliga idioter skickar ut obehaglig sandlådspropaganda.


Tur att vi grillade till lunch idag. Röstsedlarna brann jävligt fort.

 

 

Dagen

Klockan ringde sjukt tidigt. 04.20.

Som tur var så var det ljust ute. Hämtade en häst i hagen. Som skulle vara på slakteriet kl. 06.15.

När man måste/väljer att slakta en häst så har slakterierna rutinen att hästarna får komma först, innan arbetsdagen har börjat, innan stället är sörjigt och stressigt, blodlukt och ångestråmande från korna. Det är bra. Det är inte så farligt som det låter på bra slakterier. Fast jag gör det hellre hemma. Tar ut Lantbrukstjänst som avlivar. Men det kostar. Då måste kroppen gå till destruktion och inte in i livsmedelsproduktion, så man får betala både för avlivning, transort och bränning av kroppen.

I ärlighetens namn har jag inte varit med själv någon gång, på slakteriet. Men jag propagerar för att folk ska äta mer hästkött.

Ja ja. Lätt att säga när det är en häst man inte känner så där jättemycket för antar jag...


Sedan rullade dagen på. Kronofittan var här och sökte mig igen. Det roliga är att 1. det är för en sån liten skuld att 4 besök garanterat kostar mer än räkningen jag inte har kunnat betala, och 2. att de har fel personnummer i brevet till mig. Alltså, de söker en person som inte är jag, men har samma namn? Kanske är det en superskurk som de har letat efter länge, och nu ÄNTLIGEN har hittat, tror de? Jag vet inte. Konstigt är det.


Sedan var det nån som tyckte vi hade för lite hästar. Så Sylve och Annie försökte göra en till.

 

 

Man vet att det är sommar när hunden väljer skuggan

Sanera ADHD-köket från gäddfärs ett halvt dygn senare

är inte heller någon hit

Men ute skiner solen, ja jäklar!

Gäddfärs

Kvällens middag. Sådär.

Annars har det varit rätt bra faktiskt. Varit en sväng till Norrköping.

Kanske hittat vägen hem.

När man inte har hunnit blogga på ett tag

känns det lite fånigt att skriva ett inlägg om att man har fått hicka.

Men

en bra grej var att när vi var på nåt konstigt födelsedagskalas/valborgsfirande/kräftskiva hos några halvknäppa vänner/grannar ikväll så kände jag att jag inte orkade mer efter nån timmes krystat smörgåstårteätande, och då sa jag det till CP så värdparet hörde, "Nej, men ska vi tacka för oss, vi har ju lite kvar att göra i stallet...?" Men han hakade inte på. Han ville stanna tills det blev kräftor tydligen.

Jag gick ut en promenad med Stina som satt i bilen och hade tråkigt.

Sen ringde jag CP och sa "Jag pallar inte mer. Jag vill åka hem. Nu. Jag kan hämta dig senare om du vill stanna."

CP - som inte är den som brukar hålla sig inom normala normer - sa mycket irriterat "Men det är ju oartigt." och jag svarade "Nej. Jag har representerat, lämnat present, varit trevlig så länge jag orkade. Nu tackar jag för mig och åker hem. Jag säger som det är bara. Jag mår inte bra. Jag vill hem. De struntar i om jag är kvar eller inte." Och sen åkte jag.

Sen kom CP efter, och hade fått en glasslåda med kräftor med sig.

Livet är för kort för att göra saker man inte vill. En smärtsam insikt. När minst halva livet har gått.

Läget

Jag har varit ganska ledsen, uppgiven och ointresserad på sista tiden.

Det är jag fortfarande.

"Knack, knack knack knack knack, knack knack"

knackade det glättigt på dörren här halv elva på valborgsmässoafton

oss lurade det inte

jag och cp satt och åt kräftor framför tv:n, stina voffade, jag drog ner rullgardinerna och vi öppnade inte


alltså, VEM vill jobba som kronofügde? Nästan lite otäckt att tänka på.

Vad har jag för vänner kan man undra?