Små obskyra intresseföreningar och sammansvärjningar av rasideologer. Ungefär som på Hundutställningar. Efterfest med
Gesneriasterna?
Det kan låta som att jag raljerar nu inledningsvis. Men for the record.
Jag älskar nördar. Nu råkar jag gilla växter och trädgård och vackra saker och sånt, men jag ger mig gärna in även i andra intresseområden jag inte vet, kan eller förstår ett dugg om. För att det är så fascinerande med människor som är engagerade.
Så vi tar det från början.
Den här mässan hade allt.
Svårt starka konstnärliga uttrycksbehov. Jag älskar det.
Här
Årets Pelargon i entrén. Pelargon är min favoritblomma. Lättskött, vacker, tacksam och älskvärd. Och ja, så klart mamma och jag köpte varsin stickling av Årets Vinnare - med dekorativa blad.
Men vi handlade förstås inte förrän på väg hem, innan stängning. Mer om det senare i inlägget. Jag har ju en liten erfarenhet av mäss- och eventbranschen bakom mig. Det är en värld i sig.
Den här mässan har ju en fördelar naturligt som många andra kongressämnesområden saknar:
Skönhet!
Vart man än vänder sig så är det vackra blommor och saker! Överdåd. Till och med mässkorvgubben har blomsterutsmyckningar!
Det överarbetade var där.
Det plastiga var där, och det var äkta.
Det rostiga var där, och det var inte äkta.
Det överdrivet naturromantiska var där.
Mitt i allt spektakel måste man nypa sig i armen för att kunna andas,
och komma ihåg att det här är en orgie av idéer.
Fantastiska, roliga, charmiga, tokiga idéer!
Trädgårdskonst är både installationer och scenografi i ett.
En föreställningsvärld.
Vem har sagt att verkligheten, sanningen, äktheten är det enda eftersträvansvärda? Är inte det snobbism?
Alla kan inte närapå gå i kvav i en otäck sjöhistoria och bli räddad till en skärgårdsö där några gamla fiskargubbar skrattar gott åt en när man dagen efter stormen frågar om man får köpa deras gamla öl-låda i trä som de har skrot i på bryggan. (Hittar inte länken till mitt gamla sjöfartsinlägg nu,
Putte & Piraten?)
Patina är vackert. Ungdom är vackert. Det mesta är fejk. Eller drivet från planta av någon annan med mer tid och tålamod. Det får man köpa. Om man vill ha en vacker gammal trälåda och inte har tid att vänta 25 år.
Rost driver man fram med enkel kemi. Trä målar man och skrapar med enkel teknik så att det får patina. (Gissa hur man skulle ha häpnat för några hundra år sedan åt våra idéer om skönhet?)
De häpnadsväckande priserna var där. 32 000 kr!
Tingeltanglet var där.
De enkla, sköna idéerna var där. (Från
Ockelbo, Sus?)
Den goda smaken var där. Även till rimliga priser, stol 1 500 kr.
Paus.
Hallå där, vad gör
min stol där?
Hallå där...!
Den riktigt dåliga smaken var där.
Som på alla mässor/intressesammankomster.
En nyckelring från biodlarnas förening? I Love It.
DET är äkta. Jag ska utveckla det när jag tar mig tid.
Nördarna i live-utstyrsel var där.
Hatt, roliga byxor och plasthandväska i form av vattenkanna.
Lovely! Som klippt ur "Linnea odlar" e dyl.
(notera omvärlden utanför montern,
allt är en chimär)
Nonsensprodukter säljs till hutlösa priser till nöjda köpare.
Man undrar hur det står till i smakorganet hos folk egentligen.
Och i nästa sekund
kippar man efter andan och får en tår i ögonvrån
när någon med en tokig, lustig, rolig idé
träffar rätt in just i ens egen maggrop:
"Det är ju precis som... "
Ni anar inte hur många gånger jag har har fått plantera om trädgårdsland efter gamla
Sappi... hon älskade när det var nygrävt och fluffigt, kom in och skrattade med hela ansiktet fullt av jord och ville ha beröm för att hon hade hjälpt till... gjort klart det sista liksom, tyckte hon...
Så har nån gjort en enkel trädgårdsprydnad av en grävande hundrumpa.
Jag fattar.
Och blir mer ödmjuk inför andras fetischer.
Men vad är det här som lockar så många besökare?
Åååååhhh... äkta hö, halm och gödsel! (visa mig falskt hö, nån?)
Nej, men allvarligt talat... Klappande, smekande händer mot djurpäls. Kontaktsökande. Det är välgörenhet. En win-win situation. De som fortfarande inte har fattat det borde tex gå på en trädgårdsmässa och se hur några levande djur fascinerar och drar så många till sig.
Ja, ja, barn, säger skeptikerna. Nej, inte bara. Vuxna händer trevade sig också in för att klappa.
Vårt behov av ömhet är oändligt.
Folkbildningen fanns där.
Barns behov av att få veta varifrån maten kommer är stora verkade det. En pedagogisk och rolig, väl genomförd monter visade storyn från groddpotatis till serverat bord, för mig förvånansvärt uppskattad av unga människor, och väl fotograferad.
Ogräsbekämpningsmedelföretag och gödningsförsäljare lyste med sin frånvaro. En enda snigelmördare fanns på plats.
Läste ni förresten Karin Olssons frejdiga slakt på ekologisk odling
i Expressen i går?
"Den ineffektiva ekologiska odlingen är i sanning en lyx för rika. Om all mat odlades så skulle ännu fler i världen tvingas svälta. En global ekologirevolution skulle innebära en höjning av uppodlingen på ända upp till 50 procent mer av jordytan. Det vore en klimatmässig katastrof, slår Marit Paulsen fast."
Vårt behov av framtidstro är också obändligt.
Och vårt behov av visioner, och illussioner kanske. Kan en sån här knöl, om den får rätt vård och omsorg, växa upp och bli en fantastisk blomma? Ja.
Fortplantningsdriften var där. Självklart. Växtodling är en drift, en passion. Som här, i de kinesiska rotnknölarna, liksom orgien på torget i "Parfymen"?
En fin sida hos genuint trädgårdsintresserade människor är att de har förmåga att se framåt. De bygger. De har tålamod. De vårdar en liten ynklig planta för att de kan se framför sig bilden av resultatet. De delar med sig av sina raraste växter, sticklingar och skott och frön.
"Normala människor" skulle titta på den där lilla påsen med 8 frön i och säga... ja?
En trädgårdsintresserad människa ser framför sig en fantastisk växt. Sympatiskt.
Sen tänkte jag på
Mrs Li.Det här är Mrs Li i trädgården 2009, tänkte jag.
Sen tänkte jag på
Peter Barlach.
Sen tänkte jag på
Huskorset.
"Men det är ju
dina trädgårdsmöbler!" sa Mamma.
"Mmm... nej, nästan, och lite annat också, som gör det hela..." sa jag.
Det är en fröjd att gå på events med Mamma. Vi är lika charmiga, socialt kompetenta och besitter därutöver förmågan till professionell falsk inställsamhet när det krävs av situationen. Har man jobbat med service så har man, det sitter i ryggmärgen. Sen skrattar man hjärtligt tillsammans efteråt åt alla idioter som trängs, sölar eller kanske framstår som något mindre begåvade än de själva tror.
Och sen blev det fågelholkstävling. Lund var bäst.
100 kronor för en fågelholk, nån?
Kråkan kraxar "Barnarbete?"
(aldrig är jag nöjd, är det inte för dyrt så är det för billigt...)
Det spännande som man aldrig sett var där.
Det vanliga, oavsett tema, var där.
Publikfriarna och publicitetskniparna var där.
Rosa gräsklippare utmålad i pressen som en tjejpryl.
"Stiga Ladycutter"? Eh? Är den inte underbart gay?
Det tunga var där.
Friggebod i betong.Det går jag igång på mer än en rosa gräsklippare.
(osexig länk dock. Betong är ett underbart vackert material.)
Min farfar var cementgjutare på Skånska Cementgjuteriet,
det ska jag berätta om en annan gång.
De fantastiska mässerbjudandena var där.
De inhyrda, fotogeniska, glada barnen var där.
Den här hammocken i plåt var faktiskt riktigt söt.
I morgon ska jag försöka hitta länkar till produkterna på bilderna.
Kommersen var där.
De som kommer göra en skarp utvärdering av kostnaderna/resultatet för mässan var där.
och UTFÖRSÄLJNINGEN var där, såklart!
Halva priset på allt sista timmen!
De galna roffiga entusiasterna hade prickat in stängningen! Köper inredningen i montrarna och personalen är bara glad för varje sak de slipper köra hem...
Här köper någon en installation.
Kånkandet och bärandet. Precis som det ska vara.
Nästa år gör de om det igen.
Mitt mest googlade inlägg. Kul. Så det är på den nivån ni vill ha det? Alltid roligt att kunna göra nån besviken; -)
Mycket föl har det varit!
Internhumor I Love.
TV-bilderna var med från början! 
Mitt nest mest googlade inlägg, "Följsam kvinna sökes..."
Jag är väl en jäkel på photoshop?
Ett av alla bilinlägg... 
En av alla varningar. Jag saknar dem. Undrar om jag hör sämre.
