onsdag 11 mars 2009

När man som mest behöver det

Ingen idé att beklaga mig över de senaste dagarnas motflyt med praktiska saker, kugghjul som går i baklås och viktiga datum som är passerade och framförallt BILJÄVLAR som snurrar omkull all planering. Men jag fick sköna dagdrömmar idag på väg till bilprovningen om att jag körde iväg alla krångliga bilskrällen och gjorde en jättefin megamajbrasa av eländet ute på ett stort fält och som det exploderade och brann! Fyrverkerier på himlen, och jag stod med hillbilliehatt på huvudet och en öl i handen lutad mot en kvast och bara njöt av hettan mot kinderna.

Fick köra tillbaka med oförrättat värv, då bilmekanikern som skulle fixa kopplingen på SAAB:en med körförbud inte dök upp på verkstan, och trots att jag ändå sen försökte charma bilprovarmannen så fick jag inte besiktiga den. "Det kan ju hända vad som helst här inne om man inte har nån koppling!" sa han, och då skrattade jag lite, för nej, det tror jag inte, så snygg var han inte, men jag accepterade självklart att de inte tyckte det var så praktiskt, trots att man ju faktiskt vad jag har hört till och med kan besiktiga en bil utan motor. (Det var en återbesiktning, typ bakdörren går inte att öppna, tanken håller på att ramla loss och den spyr ut för mycket avgaser, saker som bilmeken hade lagat. Kopplingen tillkom hastigt och olustigt igår...)

Jag såg några härligt burleska bilder flasha förbi på näthinnan ackompanjerade av jugoslavisk bumpabumpa och några galna höns flaxade förbi också - när "VAD SOM HELST" hände inne på bilprovningen - men jag tror nog inte statens bilprovningstjänstemän och jag har lika stor fantasi och framförallt inte samma grundvärde laddat i uttrycket "vad som helst kan hända".

Av hans strama skeptiska min att döma tror jag inte heller att vi delade uppfattningen att det eventuellt skulle kunna vara en positiv upplevelse att vad som helst som kunde hända faktiskt gjorde det.

Nåväl. Fick inse att dagen var körd tidsmässigt men insåg det positiva i att än så länge hade jag inte orsakat någon trafikolycka med mitt något hackiga utankopplingkörande, bilen hade ännu inte laddat ur batteriet av alla start/stop vid rödljus och jag hade inte blivit häktad av polisen för framförande av körförbudsbil så vad hade jag att klaga på egentligen? Stannade på vägen hem för att köpa en flaska whiskey för att fira ikväll. Och där, på Eurostops parkering fick jag min belöning.

En trucker som heter Ari Porrsalami. Är det inte livet när det är som vackrast? När man behöver uppmuntran som mest, så ramlar man på en Porrsalami. Tack!



(hmm, äsch, nu ser jag att jag inte läste riktigt rätt, ett 'a' hit och dit, men skit samma. In my dreams. Man har inte roligare än man gör sig, ju.)

Toppar detta inlägg med ännu ett Youtubeklipp. Ni har redan sett det här. Men man kan inte få nog. Soundtrack of my life.

4 kommentarer:

Fredrik sa...

En trucker som heter Ari Porrsalami. Hahahahaha!!!

Pekbokspojken sa...

På sannolika skäl tror vi att du har en fetisch för bilprovning.
Alltid. Överallt. Oavsett.
Har aldrig stött på någon som skriver så mycket om bilprovning och rör sig sig i dessa miljöer såsom du.
Det räcker EN gång om året så jag är beredd att stötta killen som säger att "det kan hända vad som helst"...
Jag tror det syns utanpå!!

:-O

Pekbokspojken sa...

Köper du dessutom fulsprit av truckers på Eurostops parkering?

Ett Hmmm....

Godiva sa...

Pojk: Ha ha!

Men va fan, varför tänkte jag inte på det? Jag var ju skiträdd att Ari Porrsalami låg och sov i hytten och skulle vakna precis som jag fotade hans fina truck och skulle hoppa ut och slå mig när jag förklarade varför jag skrattade... såklart att jag skulle ha knackat på istället och frågat vad han hade!