Man har alltid ett val

Alt 1: Fortstätt stå upp och gå framåt!

Alt 2: Kanske sova bara en liten stund hos hundarna på deras jättemadrass på varma kontoret?

Mat

jo, mat har ju varit lite på tapeten på sistone.

Själv har jag lyckats laga världens godaste broccolipasta, med mycket vitlök. Alla fiser i kapp ikväll, men Texas tog täten och spydde kaskader av dagens blandade hästbajs & hästhovar precis innanför dörren, han hann inte ut stackarn...

Sen var det nattfodring, kvällsturen till stallet, och det första Texas gör - när han kommer tillbaka in - är att lägga ännu ett kilo kräks vid min huvudkudde.

Gonatt då.

Excuse mi my dåliga...

Ja, med vilka mått väger man ett hushåll?

Äntligen!

Firade med hämtmat från Thailand...sländska köket. Så stark att det rök ur öronen, underbart!

Påminner mig om en avslutningsfest som blev en date & olycklig kärlek på 90-talet på Stureplans nya inneställe East, jag beställde glatt in, blev varnad, det där är starkt! Det var jättegott! Senare ute i damrummet får jag se mig själv i spegeln med röda fläckar på hela halsen och urringningen i hemsydda kossatygstoppen.

Ännu roligare var att när jag står där och studerar mässlingen kommer det in en tjej som vänder i dörren när hon får se mig, hon hade en trikåtröja också i kossamönster, inte hemsydd. Man var tydligen inne då för fem minuter, ha ha!

Minnen... Tänk vad mat och smaker och dofter tar en tillbaka i tiden ibland.

Tror jag har en bild på den där kossatoppen nånstans.

Nu godnatt! I morgon till la sagna, jag menar la stalla, hö hö.

Läste just, mina damer och herrar

en gammal men sån himla rolig konversation på facebook i en mycket privat trupp och ärligt talat, det som gör att man orkar leva en dag dill är att det finns lika knäppa menschor där ute som enses själv fast tvärtom eller på tvärs.

Jag vill skicka ett grupp... ja, ni vet. Mamma kanske läser.

Sorg...

... har en sötaktig doft av dött djur i näsgångarnas vindlingar.

Inte någon av mina, men en av de vackraste islandshästarna i stallet fick avlivas i går kväll.

Lika gammal som min Philippa.

Han hade blivit sparkad förmodligen, och en fraktur på en 23-årig häst, nej...

Jag smög in och slöt hans ögon idag för det hade veterinären inte tänkt på i går kväll.

Man vänjer sig aldrig och jag är så ledsen för mattes skull.

När någon väl har dött är det bara de som skall bära sorgen som lider.

Vet inte om det är lämpligt att lägga ut en sån här bild. Jag tvekar.

Men mitt sätt att hantera saker är ju genom text och bild.

Jag ska se om jag hittar något fint foto på honom i datorn från i somras så kanske mamma kan måla ett porträtt.

Rutiner

Tänkte införa en ny rutin. Frukost.

Förskte nu. Kanske valde jag fel. Potatissallad och rester av en gammal grillad kyckling. Nu mår jag illa. Hundarna blev glada i allafall.

Men jag måste skärpa till det här. I går kom jag på mig själv vid 18-tiden att jag inte ätit mer än en kvarts väldigt skrumpen banan på hela dan.

Men då lagade vi mat i stallet, det blev jättegott! Luktar fortfarande vitlök i hela det gemensamma köket, hmm.

Sen är det bara sovrutiner kvar att fixa till...

Ja, har jag nåt mer intressant att säga just nu? Nej.

Bara på Facebook barn, bara på Facebook...

Slumpen eller? Som annonserna kanske.