Shit happens

Med 30 hästar inne på box är det varje dag minst 1, ofta 2, ibland 3 hästar som under natten på sina 12 m² var med sitt bajs lyckats pricka just den 1dm² som råkar vara vattenkopp.

I natt var det bara 4 hästar inne, och 2 bajsade vattenkoppar. Borde jag köpa en trisslott idag?

Skärmdump 165

Städar skrivbordet.

Perspektiv & proportioner

Min efterlängtade tjeckiske stalldräng från Lund meddelade att han inte skulle kunna komma som avtalat. Han hade kuggat i svenska och måste gå sommarskola ett par veckor först.

"Men va faan, ryade CP i telefon, både jag och Godiva är språkkunniga, du kommer lära dig svenska mycket bättre om du kommer ut och jobbar med oss än om du sitter i skolbänken, vi hjälper dig att tenta av det där! Ge mig numret till din skola!"

CP älskar att undervisa, och jag minns fortfarande 10 år senare den "missanpassade" 14-åriga klart ADHD-störiga hästskötartjejen, som vi fick 'på köpet' med en häst, hennes stolthet när han först fick henne befriad från de plågsamma mattelektionerna, som hon bara förstörde för alla, för att tenta av istället, och sen satt och pluggade matte med henne hemma hos oss i köket på kvällarna efter att stallet var klart, hon fick MVG och dessutom ett erkännande från läraren om att hon var begåvad men att det var hans fel att han hade misslyckats med att lära henne. Stort, av alla tre.

Tjeck-drängen höll med, han skulle skicka telefonnumret. Han hade gillat oss och hästarna och sett så mycket fram emot detta. Men så var det en annan grej också. Hans brorsa hade precis varit med om en bilolycka och låg i koma, så det var lite jobbigt just nu.

Några dagar senare ringde han och sa att 'min bror dog igår'. Han visste inte hur sommaren skulle se ut, men det var osäkert om han skulle kunna eller orka åka hemifrån i sommar.

Fan. Jag gillade honom verkligen.

Vi sa självklart att han kan komma om han vill, när han vill, några dagar om han behöver komma bort, kanske ta med mamma om han vill, att vi finns.

Min älskade mammas motto när jag beklagar mig är ju "Men det är ingen som har dött i alla fall."

Livet alltså.

Så nu är vi 30 hästar, CP med gipsad arm och Godiva som håller ställningarna.

Nån som känner sig manad?

Edit: Glömde, det är ju Purjo som håller ställningarna! Fast han är ju lite handikappad han me.

–Nu känner jag igen dig matte!

Tur jag tog på mig rena kläder... En hästknuff senare:

Positivt med det? Jag har fixat tvättmaskinen i huset!

Jag gav upp en lång stund idag

nu blev det också tråkigt. Har tröstätit lakrits, badat länge, tvättat, trasslat ut och flätat håret och målat ansiktet, tagit på mig rena kläder och ska gå ut och fråga vafan det är frågan om, varför står hästarna och sparkar i boxdörrarna, de ska faktiskt vara tacksamma, de är torra, varma och har fri tillgång till mat inne!

Men ok, de ser väl genom fönstren att det har slutat regna, den här solen ni vet, skiner, så risodlingarna kanske har torkat upp lite så att de kan gå ut igen.

I bland är det bra att ha en fabrik att sköta, när man är uppgiven.

Nej, det är verkligen inte roligt just nu

Kommer inte på något roligt sätt att beskriva det oroliga heller.

Det som händer här är inte mitt fel, inte mitt ansvar och inte mitt problem. Jag vet. Egentligen.

Men jag har den här oron, som bara växer. Det känns som 'lugnet' före stormen.

* * *

Skrev jag förut, innan vi gick ut för att nattfodra. Jag väckte CP som somnat på soffan för att han skulle hjälpa till att byta bandage på en skadad häst. Hästen bröt armen på CP, som blev sin dysfunctional insane person och kastade sig i bilen till sjukhuset med en rivstart efter att ha skrikit sönder mobilen. Stackars sjukhuspersonalen. Fast ilskan har nog gått över på vägen. Hoppas jag verkligen. Att han kommer fram.

Usch. Jag ska nog diska lite.

En dag kommer man få äta upp sin blogg

Men jag sa att jag ville ha MULET, inte SYNDAFLODEN...

På tal om piss, och väder

så började det just regna,

och jag har i kväll släppt ut ett gäng hästar till.

(Släppa ut betyder på hästspråk i det här fallet att man inte tar in djuren för natten utan de går ute som vilda hästar, fast inhägnade, förstås.)

Hur gör jag nu?

1. Låtsas som det regnar?

X. Inte bara kontrollväcker CP kl 04.00, som ska iväg, utan också fysiskt går upp och kollar till djuren om de är ledsna och vill komma in.

2. Tar på mig galoscher och går ut nu och tar in skrällena.


Hm. Jag garderar med kryss. Det är väldigt mörkt ute. Klockan är mycket. Det blir snart ljust.

Det finns pissdagar

och sen finns det helvetes pissdagar. I går blev en sån där med extra allt. När orden tar slut. När man  bara resignerar. Man blir utskälld och förolämpad men har hört orden så många gånger att de förlorat sitt värde, och man blir bara oändligt trött, tom och sorgsen. Det är ingen idé att försöka diskutera.

Till och med det tänkta trevliga avbrottet med sen lunch på byns enda kinakrog slutade med grälpannkaka. Jag testade friterad banan till dessert, det gör jag inte om. Kvalitet vinner över kvantitet alla dagar.

Men om nån ville göra en dokumentär om udda, trasiga, störiga, ensamma, konstiga människor på en sunkig byrestaurang med fullständiga rättigheter en söndag eftermiddag i maj så kan jag tipsa, och infinna mig igen, ha ha!

En i det högljudda coola loser-gänget såg ut som en plufsig Jakob Eklund som spelade helg-alkis så jäkla trovärdigt, och scenografen hade lyckats med allt från hans illasittande svarta hängjeans och stentvättade (minns ni stone wash?) vitljusblåfläckiga jeansjacka, svarta skor till grånande skäggstubb och skrattrynkor. Han skrattade varmt och sympatiskt och var lite kung i gänget, och det blandades helgskvaller och vardagsskvaller. Fy fan alltså, för att bo i en liten håla där alla känner alla.

(Jag hade säkert LMK 15 år tidigare om jag bott i hålan.)

Bakom mig satt en riktigt trasig stackare som tack och lov bara hade råd med en förrättssoppa innan han gick – som det slaskades och sörplades när han med få tänder i gommen fick i sig sin soppa så, sorry, jag hade inte kunnat äta till det soundtracket. I ett annat hörn satt en brungrå Roy Andersson-typ på ett inklämt paranoidt sätt med stirrspan ut i lokalen, med en tallrik och en öl framför sig, länge, varje gång jag kikade över axeln tittade han tillbaka på mig, och sen plötsligt var han borta.

Läskigast var en barnfamilj som tagen ur "Pensionat Oskar". En familj på fyra med en sportpappa i träningsbrallor satt som på nålar framåtlutad, med för kort överläpp som hos en snusare eller hos nån som ser lite dum ut och inte kan stänga munnen riktigt, med blicken riktad stelt framför sig, en ledsen lite uppklädd mamma med blicken riktad ner i bordet, en störig 7-årspojke med likadana brallor som pappa och en svårt dåligt mejkad tonårsdotter som plågat stirrade ut genom fönstret.

Tystnaden. När en barnfamilj inte låter. Inga ungar som skrattar och pladdrar om viktiga oväsentligheter, inga varma småord mellan föräldrarna. Vad vet man, kanske hade det varit begravning. Eller så hade Sverige åkt ur Hockey-VM.

Jag kan inte hjälpa att fundera på hur folk har det, där bakom. Dottern såg nästan lite efterbliven ut, på ett mer än tonårsaktigt sätt, med pappans för korta överläpp och en slapp tappad haka. Men när de hade ätit färdigt såg jag hur mamman plötsligt sträckte på sig och drog med handen över dotterns axel i en öm gest. Det värmde mig.

Vanliga, vackra eller fula, mer eller mindre kantstötta människor är vi allihop, som gör så gott vi kan. Eller så orkar vi inte, inte varje dag.

Bild från Restaurangen.

Bild från Hell's Farm.

Bildtext: Sen var hästarna duktiga och gjorde sitt bästa vid gårkvällens hästporr i alla fall.

Är det bara jag som är irriterad på det här vackra vädret?

Ja, jag tänkte väl det.

Med tusen miljarder saker att göra, alldeles för många sysslor inomhus & inomstall blir jag bara stressad av den här solen och får dåligt samvete för att jag inte känner att jag kan njuta av vädret och blir skitsur på alla som bloggar om hur fantastiskt fint de har det slappandes på sina BALKONGER och altaner och terasser och båtar och stränder och uteserveringar.

Tacka vet jag mulet.

Har ni gjort nåt sånt härnt nån gång?

Fick den här bilden på MMS från CP just. Och? Jag känner ingen Tobbe tyvärr. Jag heter inte Lotta heller. Får dessutom lite dåliga stalkervibbar av formuleringarna. Men visst var det sött. Sån kommer Snokis bli när hon får knark, åka omkring på stan och spraya hjärtan på stan. Kram?

Jag gör det gratis

det tycker jag är det minsta jag kan bjuda mig själv på!

Tyskland vinner i år

Somnade till "Inför Eurovision 2010", ganska charmigt program.



Vaknade av äckliga flugor i ansiktet, kramp i vänster vad och lam i höger axel av en för liten soffa och för stora hundar. Och dessa flugor alltså. Körde DDT-spray igår, fråga mig inte hur de hunnit mutera sig till detta antal redan. Äckligt. Jag hatar landet. Solen skiner så det sticker i ögonen och fåglarna väsnas. Jag vill ha en jättestor himmelssäng med moskitonät. I stan.

Nej hörreni. Lika bra att dra igång då. Inga ursäkter.

Purjo: Oj, jag slocknade visst?!

G: Mmm. Du hade tur som klarade dig.

P: Äsch, det är stabilt. Men kan du bara klia lite, där under hakan, ja precis, skönt, och du, springer du ner och köper ett paket cigg? Och om du ser den där tjocka lilla rödhåriga sjuksköterskan på vägen så hälsa från mig, en riktig pudding. Bussigt hörru, skynda dig så hinner jag med ett bloss innan hockeyn börjar!

The return of Purjo...

G: Ameh, guvaru skräms! Purjo! Vad gör du i havrelådan? Är det HÄR du har vart i flera veckor?

P: Fan Godiva, äntligen, folk har ju dött av att ramla ner i fodersilos! Det kan du googla upp.

G: Förlåt, men jag hade inte en aning... jag trodde du hade tröttnat på stallet och bara dragit...

P: Äh, vi drar ett streck här, men ingen gröt till frukost, ok? Och du, jag är lite törstig.

G: Såklart, jag fixar nåt. Sitt här lite och ta igen dig en stund, vi ska grilla sen.

P: Bra Gullet, det är stabilt.

P: Så jävla törstig efter den där pärsen. Folk har ju skrivit böcker efter att ha vart med om mindre värre grejer, snölaviner och jordbävningsras och sånt larv, de har aldrig blivit levande begravna i havregryn. Fan, tappade mobilen också, måste ringa min agent och styra upp nåt.

Ett par öl senare:

P: Yohooo! Här ska grillas!

G: Bra, men du Purjo, ta det lite lugnt, jag har inte hunnit fixa... vänta, tänd inte än!

P: Mer tändvätska, hörru Goose, vilket är det bästa köket? Spritköket!

G: Snälla, var lite försiktig... 

G: Holy smoke Purjo, lever du?

P: Ja, för fan. Det är stabilt.

G: Säkert? Ska jag inte ringa ambulans? Du ser lite...

P: Äh, det där var väl inget! Hämta maten, glöden är bra! Och du guss, var tog min öl vägen? In flames, babe! Höj musiken!

Jag kramar ur det sista ur helgen

17 grader varmt, 500 spänn för att någon annan har mockat hela stallet idag så jag har varit typ ledig! Inget bråk, inget regn, hästarna nöjda och glada och kan gå ute länge i kväll.

Nu grilla och sitta i kvällssolen och njuta av Lilla Lasses första bedårande bocksprång!

I morgon är det tokvardag igen. En läskig, jobbig vecka på gång, men den börjar först i morgon.

Lazio, med tuppkam, tunna markerade ögonbryn och skägg, vad ska det bli?

En definitionsfråga

Är kött en naturprodukt? Ja, jo, nja.

Kan den inte läsa?

04:34 Välkommen till världen!

En liten pojkvalp!

Och jag vet att det är för tidigt att ropa hej, men jag tror att jag redan har döpt honom, efter pappa Lasse.

Om fölmor heter La Carte och fölfar Zidane så blir det väl Lazio? Lasse till vardags.

Zidane löshoppade fint igår, inte bara dressyr i honom!

Nu sova en liten stund på det!

02:18 Vaxproppar

Måste bara skriva av mig gårdagens mordhot

CP ringer på mobilen "Du, nu kommer X körande här, han är helt vansinnig, svart i ögonen och verkar påtänd, ring polüsen på en gång, ring nu!" klick.

Jag fumlar med mobilen, ringer 114, kopplas ner två gånger, sen är batteriet dött. Springer till stallet, inser att CP är borta i ridhuset, jag springer tillbaka hem till huset och kastar mig i bilen, får in mobil-laddaren i cig-uttaget och ringer honom, upptaget, bra tänker jag, då lever han.

En vanlig dag på jobbet eller?

Bakgrunden är egentligen inte så komplicerad, men lite lång att dra. Men X är en-bit-bort-granne som vi har försökt hjälpa med familjeproblem med en dotter, för över ett år sedan. X är fd kriminell, 'sjukpensionär för ryggen', uppenbarligen fortfarande aktiv missbrukare och dysfunktionell på en del sätt, som gått i arv.

Vi blev tidigt varnade för föräldraproblematiken inom psykiatrin, det finns ett särskilt uttryck för det som jag inte minns nu, inte bara att familjer blir medsjuka, utan när det i anslutning till klienten finns personer som liksom bara existerar via sitt barn eller sin anhörige person, och ofta först är positiv till nya saker men sen blir "besvärlig".

Fine, det skrämde inte oss. Klart som fan folk är besvärliga när deras barn inte får den hjälp de behöver tänkte vi! Vi står ju på deras sida! Fast ibland är det så knepigt att det är när det går bra med barnen som sjuka föräldrar får panik, de känner att deras identitet/roll är i fara.

Den mamman vi blev mest varnade för var den rejälaste, tappraste förälder vi har 'haft att göra med'. Hon var sjuk och handikappad fysiskt, och dömdes nog efter det i mångas ögon.

Med gårdagens incident här på gården är det nu två styck psykiskt dysfunktionella pappor som har hotat oss till livet. I går lyckades CP spela in slutet på harangerna om att han ska dö, när pappan står och skriker åt honom, när jag fick höra inspelningen kände jag en sån ilska. Ilska. Sen blev jag rädd.

CP hade ringt 112. Polüsen kom ut senare på kvällen, och hörde redogörelsen och mobilinspelningen och sa att CP ska lämna in mobilen för kopiering på måndag.

Den där mamman, som vi blev varnade för, hon var god. Man kände det, och hon visade det. Hon var inte mer än människa, när hon blev hotad av socialen om att förlora vårdnaden vågade hon inte stå på sig, men senare när det gått käpprätt åt helvete satt hon och dottern i direktsändning hos Jinne Joseffson och berättade om våldsmetoderna på förvaringshemmet som dottern senare hamnat på.

Jag försökte fråga CP i kväll om hur man ska hantera idioter och onda människor. Han är ju bra dum i huvudet själv ibland, enligt min mening. Själv är jag såklart en ängel, alltid. Men bortsett från oss själva, hur ska man hantera andra idioter? I meningen orka stå över ondsinthet och dumhet i längden.

Med en ADHD-dåres kortsinta envishet säger han "Men om en person till exempel har vuxit upp i ett hem där problemlösningen har varit våld eller hot om våld, så är det bara en naturlig konsekvens."

Han säger det för att trösta. Att ingen är "ond"egentligen.

Men jag köper inte det. Någonstans måste man lämna "då" bakom  sig och agera och tänka "nu". Jag kanske hade trasiga leksaker och andra hade mer pengar och jag fick inte mitt drömjobb etc etc. Nu är det jag kan påverka.

Och det är fan ingen tröst. Kanske folk vill bete sig som idioter? Om man inte kan lyckas kan man i alla fall misslyckas med guldkant? Kanske lyckas skrämma nån annan och känna någon slags makt, eller imponera på nån enda en?

Jag förstår mig inte på folk.

Och jag har inte ADHD. Jag är tyvärr långsint. Jag kommer ihåg när folk gör och säger onda saker.

Fråga mig inte varför jag bloggar en lördagkväll när ändå ingen kommenterar

Kanske för att det lite räddar mig från att bli helt knäpp.

Har jag berättat om galna gubben som överföll chefspatienten, from nu kallad CP,  när han kom ridande för nåt år sedan och skrek att han skulle koppla hundarna för att de skrämde hans fasaner? Gubben som sprang fram och slog CP med knytnävarna på benet och skrämde hästen så att han höll på att flyga av. (Det var en nyanländ, svårriden kundhäst och första gången CP red ut på den.)

När jag nyss skulle skriva i hästkalendern för kvällen och stillsamt frågade vad vi skulle notera för i dag fick jag veta vad som hänt när lilla Sylvester, 3-årshingst, riden kanske 10 gånger tog sin första utesväng runt grannskapet utan sällskapshäst så rusar samma gubbe ut och skriker och gormar om att Stina (mycket lydig och går/springer fot bredvid hästen) inte är kopplad, och att gubben sen rusar in i sin vedbod och kommer ut med nåt slags tillhygge och ska slåss, CP ropar till en tant som påtar i en trädgård en bit därifrån att hon ska komma och se vad gubben tar sig till så att han har ett vittne, men då gömmer gubben tillhygget i ett träd (sic!) och skriker att han ska minsann ringa polüsen.

Vad är det med folk på landet?

(Jag: Men varför berättade du inte det direkt när du kom hem?

CP: Jag visste inte om du orkade med nåt mer sånt här idag...

Jag: Om Stina hade försvarat dig och bitit gubben hade jag fått ångest för då skulle vi få allvarligt trubbel, men det här blir jag bara arg av! Tänk om Sylve hade blivit skrämd och kastat av dig och skenat hem och brutit ett ben på vägen? )

((Hmm. Eftertanke: Eller om någon, som vägrar rida med hjälm, hade brutit nacken?))

Fråga mig inte varför jag kollar TV-tablån

när klockan är runt åtta (20.00) och det är ex (x) timmar kvar i stallet innan det är dags att ställa fölvaksklockan på alarm igen, och TV-tablån i min värld just nu ändå består av "Allå allå, emliga armén" och reprisen på "God kväll". Godnatt liksom.

(bild från häromnatten)

Återkommer om det andra. Kanske.

Nu har jag i alla fall varit inne, suttit på arslet framför datorn en stund, druckit rosé-vin och ätit lite lakrits men framförallt bytt om till torra skor, det är postitivt, torra skor.

(Mmm. Dags att byta tema.)

Just nu är jag så arg så jag kokar

Jag återkommer. Nu ska jag starta grillen och avreagera mig med överdimensionerad mängd tändvätska.

43 mm

Nej, det är inte en kaliber, utan nederbörden.

Positivt med det: Det dammar inte på uteridbanan.

"Säger en källa till tidningen"

Är det nån säkerhetspolüs här och snokar via FRA?

Läser om tragedin där storebror enligt uppgift mördat familjemedlemmar.

Blir ilsken med avsmak när man hänvisar till källor inom polüsen, en del namngivna andra inte.

Det kanske är sant det som skrivs, kanske inte, men framförallt känner jag att polüsen ska göra sitt jobb, inte knäcka extra som skvallerkällor. De som har information om känsliga uppgifter från tidiga förhör i extrema fall där mördade barns kroppar knappt har hunnit kallna, förlåt, men det uttrycket beskriver hur äckligt jag tycker det här är, de insatta yrkespersonerna borde bara säga att de gripit en person som erkänt, övriga anhållna är släppta, men inte mer.

Har riktigt dålig erfarenhet av det där, i mycket mindre allvarliga fall, där felaktiga uppgifter lämnats ut, både från åklagare och icke namngivna polüser, och för enskilda personer kan det få stora konsekvenser.

Ingen kan ju heller bli ansvarig för att läcka felaktiga uppgifter och antaganden och egna spekulationer, på grund av källskyddet. Några tusen i tipspengar eller bara att få känna sig viktig, utan att behöva få några frågor efteråt.

En av alla gånger CP varit i blåsväder och vägrade svara på frågor i förhör innan han hade advokat med sig för att polüsen betedde sig så bisarrt var det 'någon' som genast ringde pressen med felaktiga fakta så det blev tidningsrubriker och nätskvaller, för det som står i tidningen är ju sant... och det som finns på nätet finns på nätet.

Sen är det något sjukt med människans vilja att läsa om kriminalfall, som gör att det finns en marknad för diverse mer eller mindre välgrundande spekulationer. Jag ropar inte efter censur. Bara en känsla för integritet.

De flesta som kontaktas av myndighetspersoner blir nervösa och svarar på fler frågor än de behöver. Många som blir kontaktade av journalister verkar bli så mediakåta att de slår knut på sig själva för att leverera. Den här 21-åringen kommer få sin uppväxt uthängd av spekulerande 'nära vänner' som han kanske bara träffat en gång på en fest eller i träslöjden en termin i 3:an.

En god vän och en bra polüs pratar inte med pressen i onödan.

Och ska man med bild hänga ut någon som uppges ha erkänt, dagen efter brottet, men som ännu är långtifrån dömd?

Positivt med det? Nej, jag kommer inte på något. Den sjukaste galghumor jag kommer på är att det inte kan vara lätt att vara 21 år och heta Ragnar. (Nej, jag hade inte velat veta hans namn heller.)

Vaknade i morse och fick en gråtattack av inget särskilt

Det här med att sova i 2-timmarspass är inte min melodi. (Hästfan vägrar föda.)

Fastnade i en dokumentär om diamantgruve-exploatering i natt och när man såg hur de extremt fattiga afrikanerna sliter ihjäl sig 'bara' för att kunna försörja sina familjer, hur de smyger förbi vakterna på nätterna och tjuv-gräver för hand metervis ner i lera för att hitta några guldkorn, fångas in av aggressiv militär och buras in i stora grupper  i containers med små lufthål utskurna i plåten skämdes jag verkligen över min i-landsångest.

Men i morse slog den till ändå, och inga tankar på stackars afrikaner fick värdelösheten att kännas mindre. Vad är det för mening med nåt?

Man måste ha en strategi för att tackla osoven-nyvaken-ångesten, absolut inte snooza och ligga kvar och tycka synd om sig själv utan snabbt upp och helst ut och göra något för att distrahera sig.

I natt var det åska och spöregn. Det har fortsatt regna extremt mycket hela dagen, tur att hundarna ätit upp regnmätaren. Måste ta in beteshästarna så de får torka, och för att de inte ska trampa sönder gräset när beteshagen står under vatten som en jävla risodling.

Innehästarna som sover inomhus på box får gå ut en halvtimme var i de små grusade rasthagarna idag medan jag mockar deras boxar. Hästarna är vanedjur, vi har dem ute så mycket som möjligt i vanliga fall, nu står de och sparkar i dörrarna som om de skulle vara kollektivt bortglömda. Hästar har små hjärnor. Men när det är så här dåligt väder brukar det räcka med en liten stund ute och sen blir de förbannade för att de inte får komma in tillräckligt fort. Regntäcken på och av. Pyssel alltså.

Men det är 9 plusgrader, kunde varit minus 9 och snöstorm, häpp!

Och nyss var en 'gammal' klient förbi här, som jag verkligen gillar, hon som stoppade Patron efter traktor-incidenten, hon som inte fick placering beviljad här och som psykiatrin har jäklats med, skrivit ut och när chefspatienten skrivit kritiska inlagor sedan istället felaktigt försökte få LVM-ad för att skrämma henne. Efter det har hon bara stängt in sig i sin lägenhet. Men idag har CP lyckats få en tid till en neuro-specialist i Stockholm som vågar ta sig an henne för second opinion. Det har man rätt till, men det beviljas sällan, inom psykiatrin. Så nu ordnar vi det själva, det svåra har varit att hitta en tillräckligt skicklig psykiater som vågar 'gå emot' ett annat landsting.

Landstings-psykiatrin i Sverige stinker. Goda krafter som finns tvingas till lydnad under chefsläkare som tänker mer på sin karriär än på patienterna.

Tjejen är så intelligent, godhjärtad och rolig Jag håller tummarna så hårt att knogarna vitnar att hon ska kunna få rätt hjälp, kunna ta upp sina sjuksköterskestudier och framförallt få chans till ett riktigt bra liv!

Positivt med det: När hon lämnar sin plats i kön så finns det en ledig plats på psyket för mig? (Men nej tack, jag vill inte hamna på rehab-hem med hästar i verksamheten, ha ha!)

Positivt 2. Två veckor kvar tills min unge, snygga & charmige tjeckiske dräng börjar!

Om det inte sker ett mord snart så självdör jag av tristess

Förvisso gillar jag förspel, men 4 cd-skivor utan action... seegt!

Positivt med det: Det är fina naturbeskrivningar.

Kan inte hjälpa att jag fortfarande gillar den här bättre

Gay Bar av Elelctric Six med flying Viking Kittens, 

klicka Snokis, både gulligt & bra!

Här är versionen Vilks visade. 

"Sexhärva" är ett roligt ord

Mr Clegg är ett roligt namn

Däremot är det inte roligt att städa längre, är på gränsen till att hämta in soppåsarna och rota i dem.

Kom fram nyckeljävlar så ska ni få stryk!

Positivt med det: Om en stund kommer det fina med städat överväga

Fingerfärdig?

61 words
Speedtest
Hmm. Jag kanske kan skriva ganska fort, men jag kan inte hitta mina bilnycklar.

Positivt med det? Jag slipper åka med grovsoporna jag packat in i bilen.

Edit: Jag fick visst smisk på fingrarna av chefspatienten:

87 words
Speedtest

Gillart inte

Det smällde till i köksskåpet. Vad faan hade den där att göra, det är sommar ute!?

En 'snällare' död än att bussa katterna på den i alla fall. Sist katterna fångade en mus inomhus lekte de bara lite slött med den och tappade den skadade och chockade musen under en soffa, så jag fick sopa upp den och bära ut den för avlivning genom stening. Usch.

Positivt med det: Jo men det var väl bra. Man kan ju inte ha råttor i skafferiet.

Kan inte hjälpa att jag älskart

Positivt med det: Om det här blir sommarens plåga är jag rätt nöjd
♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪♫♪

Nyss: Jag vaknade i soffan

Konstigt. 

Jag hade ju duschat och målat ansiktet och tagit på mig civila kläder,

och skulle bara sitta ner en liten stund och äta lite soppa innan jag skulle åka iväg på roligheter. Orutinerat.

Positivt med det: Jag behövde inte klä på mig för en tidig morgonpromenad med hundarna.

'

Trött på gränsen till manisk bakar scones till frukost och blir frälst av The Ark

Tidningen med skivan, innovativ. Musiken helt underbar som en resa mellan en massa gamla sköna referenser, ABBA, SWEET, Alphaville, ELO, Queen, Sex Pistols, 50-tal. Lite Moneybrother-tut också. Lovely!

Jag har ju faktiskt haft en fantastisk gård i Rottne för länge sen så, det är hög tid att bli patriotisk. Men, minns att jag gillade Gudrun, som släppte in ljus och luft in i mörkaste Småland. Inte en dag för tidigt.

Positivt med det: Älskar musik!

Hittade den här gamla på YouTube, genialiskt galet dramatiskt.

Jag fölvakar men jag vill ju hångla!

Va fan.

Två timmar nu till 3-alarmet. Det hade varit perfekt.

Vit heltäckningsmatta

kom att tänka på när jag var på fördrink hos ett potentiellt ligg en gång, vi hade först träffats i Stockholm men han var från Norrköping och var hemma samtidigt som jag, vi hade date på krogen Guskelov men tog taxi hem till hans föräldrar i Lindö först för han skulle byta skjorta, och allt var så stort och elegant, mamman satt som Alexis i Dynastin i en vit skinnfåtölj på en vit tjock heltäckningsmatta där jag gick in ovant med skor, och när vi kom fick vi varsin drink och pappan frågade hur aktierna hade gått idag och han svarade nåt och gick sen och bytte skjorta, och mamman skrattade och sa "Finns det INGENTING annat att prata om än PENGAR?", gnäggade på lite hårt nervöst och frågade "Vad pratar NI om hemma?" och jag kände bitterfittekylan i huset som en isande rysning längs ryggraden, och jag önskar att det hade varit idag, då hade jag kunnat svara något klokt och kanske ändrat sötnosens liv om han blivit kär på riktigt och då hade kanske dörren till hans överdesignade lägenhet i stockholm sluppit undan skotthål året efter.

Fast han hade transplanterat hår, det känns lite omanligt. På något sätt dumpade jag honom, jag kan inte sätta fingret på varför, han var ju ung, snygg, rik och charmig.

Jo, klart jag vet. Osäkerhet som man försöker maskera.

Han var så osäker under ytan. Jag minns inte ens vad han hette.


Positivt med det: Man blir så mycket klokare med åren.

Jag är så jävla usel

har inte bockat av hälften av punkterna på min 'attgöralista' i dag.

Finns det nån diagnos som heter oprioriteringsförmåga så paxar jag den.

Har gjort en jäkla massa grejer idag, skött rutiner, hållt saker flytande, börjat skola in personal och ordnat lite annat trix, jag skulle om jag stod utanför och tittade säga att jag varit kanske typ normalt duktig, men... nej. Minsta motståndets lag rular, har till exempel ringt tre gånger för att fixa en enkel grej och växeln har kopplat bort mig tre gånger...

Den där listan har typ lika många punkter som den hade i morse.

Fan, fan, fan.

Det är en sån här dag idag

Positivt med det: Roligare att fixa sommarhagarna än att mocka!

Drömmer jag eller är jag vaken?

Vaknade av mardrömmar. Stalldrömmar, kaos som i en jugoslavisk film, folk överallt, ett sto skulle föla och ut kom ett lamm och plötsligt var mamman en tacka som låg på rygg och luktade fränt av skitigt får, jag var genomsmutsig av fårbajs, svett och blod, samtidigt var det långbord i stallet dukat men ingen hann äta och utanför dörren slaktade grannarna en häst - med kniv, och stod och skröt om hur enkelt det är när man spetsar nyckelbenet, som i drömmen satt i buken på hästen som föll ihop och jag ropade till en patient som stod handfallen utanför att blunda och skynda sig in, och sen kom mamma gråtande för att ingen ville äta, hon hade ju stått i timmar och lagat mat, bilar körde fram och tillbaka utanför med starka lyktor i mörkret, och polisen kom och lämnade tillbaka mammas plånbok som hon tappat, och chefspatienten var manisk och  hade fångat in en tjur som han bundit fast i en stolpe och brottades med för att tämja.

Dr House sa att jag skulle skriva ner mina drömmar, men jag vet inte.

Hör att det är råttor i skåpen igen. Usch, jag gillar ju inte att behöva döda djur, inte ens råttor.  

Positivt med det: Det är ingen som har städat köksskåpen sen sist.

 (God morgon! Kan dagen vara så snäll att börja nu?)

Treo

Nej, det var nog inget för oss

Trevlig ägare verkade det. Ambitiös. Mycket bra ridhus. Men för lite stallplatser och boende. Lite för mycket ridskola, lappar med regler, plastblommor och lila hemsida. Och 14 övriga grannar boende här och där i vartenda hörn på gården.

Positivt med det: Lunch på Mc Donalds Strängnäs

Lika som bär

på rösten. Thomas Quick och Thomas Östros.

Postitivt med det: Valrörelsen blir lustigare!

Nyssare: Inget att blogga hem om

Positivt med det: Jag ställer klockan på halv sju istället för fem. Godnatt!

Nyss: TV

En klok och rolig vän i TV nu, i debatt om rättvisa.

Mattias Svensson i programmet Annas Eviga.

Min nya hobby VI: Gubbsova

Somnade på soffan i eftermiddag igen. Vaknade av att hästarna sprang i trädgården utanför och det var ingen mardröm utan bara dags att komma in.

Fölvakar nr 4 nu, och missade kl 3-passet i natt, måste bara ha stängt av alarmet och somnat om. Läskigt. Den här är förstfölerska, La Carte, och jag får inte missa henne, men jag anar att hon är lurig och inte visar så mycket i förväg, så det skulle inte förvåna mig om hon utan förvarning skulle föla ute i hagen mitt på dagen. En del är ju såna.

Jag har alltid haft lätt att vakna, bara svårt att somna. Inser att jag inte har någon vanlig väckarklocka, bara mobilen. Måste skaffa en extra i morgon. Och ny glödlampa till bästa ficklampan med dimmer. Dimer?

I morgon: Hemnetknarka, Stockholm kl 11.

Positivt med det här: Gubbsova på soffan räknas också som sömn, eller hur?

Goda nyheter med posten idag

Förundersökning inleds! Jag kan fortfarande bli förvånad, bra!

Kanske därför Patron har tokmailat igen och stollekört fram och tillbaka med traktorn runt stallet och gården på eftermiddagen.

Positivt med det här: Nja, det blir nog knappast något av det här, men bara detta lilla framsteg ÄR något; en markering att inte ens han får bete sig precis som han vill.

Jag fick mail

Positivt med det: Jag fick känna mig inte så lättlurad, och började fundera på hur man skulle göra ett riktigt bra lur, utöver att skriva korrekt svenska då.