och undrar över en del konstiga mail man fått:
onsdag 31 mars 2010
det går långsamt
att ta sig igenom inkorgen i jakt på vänner, man fastnar i gamla minnen:
och undrar över en del konstiga mail man fått:
och undrar över en del konstiga mail man fått:
tisdag 30 mars 2010
James Herriots efterträdare
Det pågående fölvaket blev utan resultat i natt igen, nu har hästapållan Camira gått över tiden 14 dagar. Vi börjar ju bli lite oroliga. Det är hennes första föl. Hon har knappt satt någon mjölk. Hon har dessutom lyckats göra sig illa i en hov så hon står på boxvila (husarrest) och har ont. Man kan inte ge henne smärtstillande eftersom hon ska föla. Vår duktiga, rara och roliga husveterinär var ute för tredje gången häromdagen och tittade på henne.
Jag undrade om smärtan i hoven hindrade endorfinerna eller vad det nu är som sätter igång värkarna men han sa "Näj, näj, näj, det finns stoen som har stått med brutna ben och fölat helt normalt."
"Har ni räknat rätt då?" Jag sa att vi har räknat och räknat och kollat kalendrar och det ska vara dags. Men hon är så smal, och vi kan knappt känna att fölet sparkar.
"Jamen då får väl känna pånarå" sa veterinären och drog på sig den långa plasthandsken. "Joodå, den ligger så bra här så ungen" sa han med halva armen inne. "Här ligger frambenen, perfekt, den är redo."
Sen säger han på sin sköna linköpingska bonndialekt:
"Man brukar klämma dom lite på ögena när man hittar huvet, för då brukar de bli förbannade och sprattla te så man vet att de lever, nu klämmer jag här, jaadå, den här lever, den vill nog snart ut ska ni se."
Ovetenskaplig vetenskap, fingertoppskänsla, eller vad ska man kalla det?
"Oroarente sådant." sa han till mig och klappade mig vänligt på axeln. Men jag gör ju det. Jag har ställt min egen diagnos: GAD, generaliserat ångestsyndrom. Lika bra att ta ut worst case scenario i förväg.
Hästjävlar. Om det inte vore för dem hade jag legat på nån strand och sörplat paraplydrinkar i solen dagarna i ända, inte trevat mig fram i mörkret och letat bajs, visst?
Jag undrade om smärtan i hoven hindrade endorfinerna eller vad det nu är som sätter igång värkarna men han sa "Näj, näj, näj, det finns stoen som har stått med brutna ben och fölat helt normalt."
"Har ni räknat rätt då?" Jag sa att vi har räknat och räknat och kollat kalendrar och det ska vara dags. Men hon är så smal, och vi kan knappt känna att fölet sparkar.
"Jamen då får väl känna pånarå" sa veterinären och drog på sig den långa plasthandsken. "Joodå, den ligger så bra här så ungen" sa han med halva armen inne. "Här ligger frambenen, perfekt, den är redo."
Sen säger han på sin sköna linköpingska bonndialekt:
"Man brukar klämma dom lite på ögena när man hittar huvet, för då brukar de bli förbannade och sprattla te så man vet att de lever, nu klämmer jag här, jaadå, den här lever, den vill nog snart ut ska ni se."
Ovetenskaplig vetenskap, fingertoppskänsla, eller vad ska man kalla det?
"Oroarente sådant." sa han till mig och klappade mig vänligt på axeln. Men jag gör ju det. Jag har ställt min egen diagnos: GAD, generaliserat ångestsyndrom. Lika bra att ta ut worst case scenario i förväg.
Hästjävlar. Om det inte vore för dem hade jag legat på nån strand och sörplat paraplydrinkar i solen dagarna i ända, inte trevat mig fram i mörkret och letat bajs, visst?
Hej mörkret!
Patrons senaste roliga lek, när det inte räcker med att släcka ner ridhuset när vi tränar hästar – att skruva ur säkringarna till belysningen i stallet. Han är ju så mån om att hästarna mår bra, så han tänkte underlätta lite?
Tur man inte är mörkrädd när man ska mocka.
Skarvsladd och bygglampa. Praktiskt och säkert i stall. Inte.
Sån här onödig skit gör mig så trött. Oavsett konflikter mellan människor och företag så är hästarna helt oskyldiga.
Nu blir vi väl anmälda för att vi vansköter hästarna igen eftersom vi inte har belysning i stallet.
(Fotnot: En del i hyrestvisten är att han plötsligt efter två år meddelade på sitt fina brevpapper att elen inte längre ingick i stallhyran, för det hade han ändrat sig om.)
Dagens ord: Maktfullkomlighet
Tur man inte är mörkrädd när man ska mocka.
Skarvsladd och bygglampa. Praktiskt och säkert i stall. Inte.
Sån här onödig skit gör mig så trött. Oavsett konflikter mellan människor och företag så är hästarna helt oskyldiga.
Nu blir vi väl anmälda för att vi vansköter hästarna igen eftersom vi inte har belysning i stallet.
(Fotnot: En del i hyrestvisten är att han plötsligt efter två år meddelade på sitt fina brevpapper att elen inte längre ingick i stallhyran, för det hade han ändrat sig om.)
Dagens ord: Maktfullkomlighet
måndag 29 mars 2010
Nigera vs Elfenbenskusten
Snart är det fotbolls-VM!
Hörrni, fotbollspelare, kvinnliga?
Är det Marta som gäller? Det ska ju döpas en liten hästtjej här. Pappa är Zidane, mamma är Priscilla. Så, ja egentligen ska namnet börja på "P" och ha ett "Z" med. Phelizia kanske? Om det varit en hingst kanske Phellazio hade varit nåt?
I ett svagt ögonblick lovade jag ju att döpa fölet efter Soderbergs Take, men så blev det ju en tjej, kanske "Pianofröken" ändå går att lobba in?
Hörrni, fotbollspelare, kvinnliga?
Är det Marta som gäller? Det ska ju döpas en liten hästtjej här. Pappa är Zidane, mamma är Priscilla. Så, ja egentligen ska namnet börja på "P" och ha ett "Z" med. Phelizia kanske? Om det varit en hingst kanske Phellazio hade varit nåt?
I ett svagt ögonblick lovade jag ju att döpa fölet efter Soderbergs Take, men så blev det ju en tjej, kanske "Pianofröken" ändå går att lobba in?
Pia Zundhage?
I kväll var det jag som ringde på polüs
men jag är så himla trött nu att jag inte orkar skriva något smart om det
Vilken cliffhanger.
Men inga skador eller så, bara dumheter och jävelskap och ännu en grej till hyrestvisten.
Roligast var att patron försökte domdera en av de kvinnliga polüserna och fick mycket syrligt svar på tal.
Och att Stina var världens gulligaste mördarhund och pussade polüserna, som var gulliga tillbaka.
God natt lite nu en stund, snälla goa.
Vilken cliffhanger.
Men inga skador eller så, bara dumheter och jävelskap och ännu en grej till hyrestvisten.
Roligast var att patron försökte domdera en av de kvinnliga polüserna och fick mycket syrligt svar på tal.
Och att Stina var världens gulligaste mördarhund och pussade polüserna, som var gulliga tillbaka.
God natt lite nu en stund, snälla goa.
söndag 28 mars 2010
Ta det piano
En grej jag inte tänkte på med det här exklusiva bloggandet... att man får ju lite jättehöga prestationskrav på sig.
Fast näe, vi säger så här att även om man blir bjuden så måste man inte äta upp allt. Ok?
(nu ville jag googla fram en svartvit bild på en man som bär ett piano på ryggen men... man kan inte få allt, alltid.)
Fast näe, vi säger så här att även om man blir bjuden så måste man inte äta upp allt. Ok?
(nu ville jag googla fram en svartvit bild på en man som bär ett piano på ryggen men... man kan inte få allt, alltid.)
lördag 27 mars 2010
Ja, ni vänner
Edit 2012: Öppnar bloggen. Hej alla kära och hej alla troll!
Vart går vi nu?
Om jag har lyckats är ni några kära som kanske vill fortsätta följa den här bloggen. Säg gärna till om jag har glömt någon som borde vara här... eller... ja, ni förstår. Jag har försökt kolla vilka som har kommenterat. Det känns lite förmätet det här med inbjudningar, Row skrev något om att det är som med inbjudningar till födelsedagsfester när man var liten, "Blir man bjuden eller inte", jag känner mer "Tänk om ingen kommer..."
Jag är mer paranoid än vanligt.
Just nu känns bloggen smutsig. Jag vill inte ha fiender snokande här, det här är hemma hos mig. Oliktänkare är en sak, man får gärna kritisera mig för mina åsikter eller klaga på dålig humor. Men ondsinta personer som har saboterat verksamheten i flera år och dessutom använder hot och förtal som maktmedel privat, jag vill inte ha dem här, jag har dem IRL, det räcker.
Jag vet, jag är naiv. Såklart man inte kan vara anonym. Men i mitt sätt att se på saken finns det gränser som man respekterar. Man kan vara oense med personer och ha konflikter, men när vuxna människor beter sig som mobbande barn så blir jag till slut både ledsen och uppgiven.
Att blogga har för mig varit att få uttrycka MINA känslor och åsikter. Att kunna skriva ärligt. Från min synvinkel, det jag upplever.
Och att få visa sig svag och ledsen ibland. Men det funkar ju inte när man har en infekterad konflikt med människor som inte drar sig för någonting eller för att utnyttja ens svagheter.
Som hundarna. Ja, ni vet ju.
Senast hästarna, med anmälningar om vanvård så att Länsveterinären kommer ut på oanmäld inspektion med poliser som handräckning för att de har fått så många samtal senaste veckan av personer som är så oroliga för att våra hästar är vanskötta och inte får någon mat.
Jag tar så illa vid mig, och det vet de ju. Det spelar ingen roll att det enda som fanns att klaga på var två saker som beror på hyresvärden, mögel i taket (vi har klagat på ventilationen i flera år och det är en av sakerna som ska upp i Tingsrätten i hyrestvisten) och att vi har ett par unghästar i samma box (plötsligt fick vi inte använda lösdriften längre utan det stod 30 kor där, också en del i hyrestvisten.)
Bara att hela tiden bli anklagad för än det ena än det andra. Känslan av att vara rättslös. Maktlös. Det är vidrigt. När jag anmälde dåren för att nästan ha kört över mig med traktorn med flit så frågar polisen "Men hur länge ska ni orka vara kvar här?" och inte "Han måste ju sluta trakassera er."
Anmälningarna om att han i samarbete med grannarna ständigt bryter strömmen i ridhuset när chefspatienten rider på kvällarna? Livsfarligt. En gång blev hästen rädd och kastade av honom med axel ur led som resultat, en annan gång kom en häst lös och rev ner en hel hinderserie i panik. Men uppsåt kan inte styrkas då man inte med säkerhet vet att personen förstår att det innebär en risk, typ. Nej, att vara efterbliven är ju inget brott, inte ens i kombination med psykopati.
När von oben ringer tre gånger på en vecka och anmäler vanvård av djur däremot, då rycker samhället ut med pukor och trumpeter och piketen.
Jag är deprimerad, desillussionerad och uppgiven. Konkursen är nära och allt som kan gå sönder är trasigt, från bilar till tvättmaskiner, hästtäcken och stängsel och skrivare och mobiltelefoner, jag hinner inte, orkar inte fixa allt som måste hinnas och fixas.
Senaste och förmodligen sista klienten vägras vård här efter att frivilligt ha kämpat sig igenom ett par veckors avtändning med hemska abstinenssymptom, den vårdande läkaren vill hjälpa henne att få vara här men överläkaren vägrar och anser att hon ska tvångsvårdas för sitt missbruk, trots att hon som sagt frivilligt vill ha den här hjälpen och är beredd att kämpa med drogfrihet för att äntligen få en neuropsykiatrisk utredning.
(Andra dagen hon är här ringer anonyma anmälare Socianalstürelsen och är oroliga för att det verkar finnas en ny klient här, är den här verksamheten verkligen säker och något som samhället ska stödja etc. Jobbigt med all denna oro som måste kanaliseras till myndigheter ;- )
Ja, ja.
Det är inte så mycket blogglust. Mest bara att stå ut en dag i taget, tills det här eländet får ett slut.
Edit: Fan så krångligt det var det här. Långsamt hittar jag era mailadresser genom felmeddelanden och dåligt bredband, och blir så varm i hjärtat att ni tackar ja. Och ni som hör av er, ni som inte kommenterat men kommer ur garderoben nu, tack! Välkomna!
Vart går vi nu?
Om jag har lyckats är ni några kära som kanske vill fortsätta följa den här bloggen. Säg gärna till om jag har glömt någon som borde vara här... eller... ja, ni förstår. Jag har försökt kolla vilka som har kommenterat. Det känns lite förmätet det här med inbjudningar, Row skrev något om att det är som med inbjudningar till födelsedagsfester när man var liten, "Blir man bjuden eller inte", jag känner mer "Tänk om ingen kommer..."
Jag är mer paranoid än vanligt.
Just nu känns bloggen smutsig. Jag vill inte ha fiender snokande här, det här är hemma hos mig. Oliktänkare är en sak, man får gärna kritisera mig för mina åsikter eller klaga på dålig humor. Men ondsinta personer som har saboterat verksamheten i flera år och dessutom använder hot och förtal som maktmedel privat, jag vill inte ha dem här, jag har dem IRL, det räcker.
Jag vet, jag är naiv. Såklart man inte kan vara anonym. Men i mitt sätt att se på saken finns det gränser som man respekterar. Man kan vara oense med personer och ha konflikter, men när vuxna människor beter sig som mobbande barn så blir jag till slut både ledsen och uppgiven.
Att blogga har för mig varit att få uttrycka MINA känslor och åsikter. Att kunna skriva ärligt. Från min synvinkel, det jag upplever.
Och att få visa sig svag och ledsen ibland. Men det funkar ju inte när man har en infekterad konflikt med människor som inte drar sig för någonting eller för att utnyttja ens svagheter.
Som hundarna. Ja, ni vet ju.
Senast hästarna, med anmälningar om vanvård så att Länsveterinären kommer ut på oanmäld inspektion med poliser som handräckning för att de har fått så många samtal senaste veckan av personer som är så oroliga för att våra hästar är vanskötta och inte får någon mat.
Jag tar så illa vid mig, och det vet de ju. Det spelar ingen roll att det enda som fanns att klaga på var två saker som beror på hyresvärden, mögel i taket (vi har klagat på ventilationen i flera år och det är en av sakerna som ska upp i Tingsrätten i hyrestvisten) och att vi har ett par unghästar i samma box (plötsligt fick vi inte använda lösdriften längre utan det stod 30 kor där, också en del i hyrestvisten.)
Bara att hela tiden bli anklagad för än det ena än det andra. Känslan av att vara rättslös. Maktlös. Det är vidrigt. När jag anmälde dåren för att nästan ha kört över mig med traktorn med flit så frågar polisen "Men hur länge ska ni orka vara kvar här?" och inte "Han måste ju sluta trakassera er."
Anmälningarna om att han i samarbete med grannarna ständigt bryter strömmen i ridhuset när chefspatienten rider på kvällarna? Livsfarligt. En gång blev hästen rädd och kastade av honom med axel ur led som resultat, en annan gång kom en häst lös och rev ner en hel hinderserie i panik. Men uppsåt kan inte styrkas då man inte med säkerhet vet att personen förstår att det innebär en risk, typ. Nej, att vara efterbliven är ju inget brott, inte ens i kombination med psykopati.
När von oben ringer tre gånger på en vecka och anmäler vanvård av djur däremot, då rycker samhället ut med pukor och trumpeter och piketen.
Jag är deprimerad, desillussionerad och uppgiven. Konkursen är nära och allt som kan gå sönder är trasigt, från bilar till tvättmaskiner, hästtäcken och stängsel och skrivare och mobiltelefoner, jag hinner inte, orkar inte fixa allt som måste hinnas och fixas.
Senaste och förmodligen sista klienten vägras vård här efter att frivilligt ha kämpat sig igenom ett par veckors avtändning med hemska abstinenssymptom, den vårdande läkaren vill hjälpa henne att få vara här men överläkaren vägrar och anser att hon ska tvångsvårdas för sitt missbruk, trots att hon som sagt frivilligt vill ha den här hjälpen och är beredd att kämpa med drogfrihet för att äntligen få en neuropsykiatrisk utredning.
(Andra dagen hon är här ringer anonyma anmälare Socianalstürelsen och är oroliga för att det verkar finnas en ny klient här, är den här verksamheten verkligen säker och något som samhället ska stödja etc. Jobbigt med all denna oro som måste kanaliseras till myndigheter ;- )
Ja, ja.
Det är inte så mycket blogglust. Mest bara att stå ut en dag i taget, tills det här eländet får ett slut.
Edit: Fan så krångligt det var det här. Långsamt hittar jag era mailadresser genom felmeddelanden och dåligt bredband, och blir så varm i hjärtat att ni tackar ja. Och ni som hör av er, ni som inte kommenterat men kommer ur garderoben nu, tack! Välkomna!
torsdag 25 mars 2010
Sökes: Hotellsängar med gallergavlar
Signaturen "J" frågar i DN på Stan:
"Ska inte utveckla den här frågan mer än nödvändigt, med risk för att låta pryd, men jag undrar om ni kan tipsa om ett schyst hotell i den lägre prisklassen som har sängar med gallergavlar."
Med risk för att låta pryd?
"Ska inte utveckla den här frågan mer än nödvändigt, med risk för att låta pryd, men jag undrar om ni kan tipsa om ett schyst hotell i den lägre prisklassen som har sängar med gallergavlar."
Med risk för att låta pryd?
tisdag 23 mars 2010
Oj, radio! Humor på största allvar idag.
Debatt i Studio Ett, klicka, det är bra, Hannes Råstam och Lars Adaktusson. Vilken energikick! Vilket maktspel och försök till glidningar, oj!
Den där Christer van der Kwast? Hmm. TV8 ikväll, där gör Kwast ett ytterst sällsynt framträdande i media. I P1-debatten fick man veta att en av utfrågarna i programmet ikväll är sambo till en av utredarna i Quick-fallet, och om jag hörde rätt, vi fick en skrattattack här, har sålt sitt radhus till... Christer van der Kwast!
Adaktusson svarar på frågan om varför Kwast som är så mediaskygg ändå ställer upp nu i Tv8, typ: "Ja, men är det så konstigt att han har tackat nej, senast han ställde upp på en intervju fick han ju inte i förväg veta att Quick hade tagit tillbaka sina erkännanden?"
Det kanske är därför Råstam och inte Adaktusson vann en Guldspade häromdan?
Den där Christer van der Kwast? Hmm. TV8 ikväll, där gör Kwast ett ytterst sällsynt framträdande i media. I P1-debatten fick man veta att en av utfrågarna i programmet ikväll är sambo till en av utredarna i Quick-fallet, och om jag hörde rätt, vi fick en skrattattack här, har sålt sitt radhus till... Christer van der Kwast!
Adaktusson svarar på frågan om varför Kwast som är så mediaskygg ändå ställer upp nu i Tv8, typ: "Ja, men är det så konstigt att han har tackat nej, senast han ställde upp på en intervju fick han ju inte i förväg veta att Quick hade tagit tillbaka sina erkännanden?"
Det kanske är därför Råstam och inte Adaktusson vann en Guldspade häromdan?
Så jäkla dåligt!
Ingen hade sagt att det var beroendeframkallande. Varför är det inte varningstext på våffelpaketen? Vad gör samhället? Socianalstürelsen? Skitdåligt alltså, ska jag själv behöva ta ansvar för mina inhandlingar?
måndag 22 mars 2010
Jag är ju inte så mycket för ordspråk
Det är jag ju visst det.
Min favorit är "Man har inte roligare än man gör sig."
Den funkar alltid.
Så man gör sig en våffla på kvällskvisten. Med glass och hallonsylt.
Min favorit är "Man har inte roligare än man gör sig."
Den funkar alltid.
Så man gör sig en våffla på kvällskvisten. Med glass och hallonsylt.
Tack pappa för våffeljärnet från Kabelvägen, mycket bra.
Om jag får välja kommer jag drömma om Landet i natt.
Om flingor och mjölk, O'boy och Sommarmorgon.
Scooby Doo, Dr Snuggels och Kalles Klätterträd.
Mars 2010: Man väljer fulservetter framför finservetter
En sån där dag. Som jag inte kommer minnas om ett år, om en vecka, i ett liv. Nästan slut på finservetter, jag sparar på dem, dukar med fulservetter. Rester till middag. I-landstankar tänker jag.
Mars 2010: Man håller igång bloggen
Edit: Spotify premium pro typ har jag inte hunnit testa än.
Men bilen går bra! Fyllde på olja igår, kanon!
"Har man bara rent mjöl i påsen så behöver man inte vara rädd, då kan de få filma hur mycket de vill."
Karin, 97 år, Gustavsberg propagerar för övervakningskameror. Bara i Ring P1, barn, bara i Ring P1.
söndag 21 mars 2010
Party, party
Firade med cava och ... pulvermos och färdigköttbullar. Gôtt mos!
Lyxade till det med riktiga självspricksplåster också, de hjälper på en gång, smärtstillande! De är säkert anabola eller radioaktiva, för de funkar verkligen. Svårigheten är att få dem att sitta kvar, man får köra utanpåplåster för att vinna lite tid.
Lyxade till det med riktiga självspricksplåster också, de hjälper på en gång, smärtstillande! De är säkert anabola eller radioaktiva, för de funkar verkligen. Svårigheten är att få dem att sitta kvar, man får köra utanpåplåster för att vinna lite tid.
Det är stabilt
Purjo: I råmjölken finns antikroppar som är livsviktiga för en nyfödd fölunge, vi kan kalla det fölets överlevnadskit, finns inte att köpa på flaska. Man ska alltid mjölka ur lite extra råmjölk och frysa ner, för man vet ju aldrig, om det behövs, om något annat föl behöver det senare.
Godiva: ... jaa... alltså, det har jag ju alltid gjort... i typ femton år...
Purjo: Bra gumman, du lär dig! Det ska nog gå bra det här ska du se, lita på mig.
lördag 20 mars 2010
Godmorgon Världen!
I nättras 03.50 rullade det på, äntligen!
Allt bra så långt, ni vet, livets träd, råmjölk och tarmbeck.
Nu vilar mor och dotter en stund. Första kritiska timmarna avklarade.
Z's första fölunge, pappa upp i dagen, vidskeplig som jag är har jag inte öppnat champagnen än, men ett varmt bad ska jag fira med nu!
fredag 19 mars 2010
torsdag 18 mars 2010
115 ml vatten till 75 gram?
Den här utrikiska maten alltså, milligram & milliliter? Vad är det för fel på en höft?
onsdag 17 mars 2010
Har en del i pipeline
men så fan att jag tänker skriva om det här.
Ska rensa lite på skrivbordet:
Ska rensa lite på skrivbordet:
Mmm. Eller något annat.
Fickdun?
Åh, den där bilden älskar jag! Vem har fångat den? Jag? Nämen!
Jag är väl för bra ibland, ändå, trots allt, eventuellt, emellanåt.
(aj, nu fick jag håven lite obekvämt i armvecket)
Nej, Sverige gjorde ju inte det.
Haiku love
Pure love
Varje gång
tisdag 16 mars 2010
Nej, men om man skulle lägga ner lite energi på bloggandet?
Det vore väl på sin plats.
Ja, det är väl det minsta man kan begära?
Ja, det är väl det minsta man kan begära?
lördag 13 mars 2010
fredag 12 mars 2010
torsdag 11 mars 2010
Antikrundan
Ett helt underbart program. Idag med en fantastisk 100-årig kvinna i vit Elvis-dress med guld, och sen en sprudlande 84-årig fortfarande aktiv legend inom keramik och design. Old Girl Power!
Dagens boktips
Huset bjuder!
Bokbörsen är en himla bra site.
Fast jag hittade inte det jag sökte denna gång:
"Varför är det så ont om Q?"
Veckans Bard!
En ny blogg! Veckans Bard. DN:s tecknare Magnus Bard kommer ut som bloggare. Heja! Men bara ett inlägg i veckan, det är lite trögt va? Eller var det kvalitet framför kvantitet...? Första inlägget citeras här:
"
"
"Edit: Så. Jag hinner inte riktigt ta någon debatt om upphovsrätt just nu, även om det är jäkligt intressant.
"Fråga inte" är väl det vanliga på internet.
Men om nån säger nej så ska man respektera det, även om...
Och jag är rädd för Riskpolüsstÿrelsen. Ge sig tillkänna!
PS. Och det här att kommentera som 'Anonym', är det den optimala bekräftelsen på att man saknar fantasi? Eller så är det bara Pekbokspojken som busar med mig, och då är det ok.
Tro't om ni vill, det är Ratata (Avd Nostalgi)
Ja, om du har en sjukdom
och den kallas kärlek
låt mig bli din doktor
bara för en kväll
det kommer patienter
som säger snälla doktorn
jag måste få hjälp nu
jag har blivit kär
och om du blivit smittad
sjukdomen är hittad
tveka inte älskling
doktorn sa till mig
jag kallas doktor kärlek
medicus amor
kom till mig
i hjärtat ditt jag bor
onsdag 10 mars 2010
Ful lök eller fin katt?
ÄNTLIGEN fina frimärken! Jag är så trött på fula frimärken som man skäms när man klistrar på. Oseriöst fult. Nu ska jag hamstra vackra kattmärken!
tisdag 9 mars 2010
Zoologilektion
Purjo: Men... hur kan ett så litet djur bajsa så mycket?
Godiva: Det där är JULBOCKEN Purjo!
Purjo: Whatever, nu är han inriden i alla fall, bocka'nte en enda gång!
Ni undrar förstås hur det går för Purjo i stallet?
Purjo: Herreguud, vilket GIGANTISKT bajsberg!
Godiva: Det där en EN enda bajshög från EN häst Purjo, kom igen och börja skotta nu!
Jag försörjer ett koppel gnagare
Spiller hötussar på dagen, på natten samlas traktens kaninarmé och provianterar. Gulligt! Fast jag ser dem ju aldrig, vore fint om de kunde komma fram och snacka lite. Jag var ju kaninuppfödare när jag var liten, Svensk Lantras. Ni har hört den förut, men jag satte ut en annons på kaninungar och de skulle ha kostat 50 kr men det stod 5... och farbrorn som kom och köpte en, och som inte brydde sig vilken färg kaninen hade utan ville bara ha den största... hmm... det tog några år innan jag förstod att den ninisen aldrig skulle vinna SM i kaninhoppning.
Edit: TACK för receptlänken Ank...
Skulle ni äta en maträtt som gör en split?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
