Var hemma och pratade minnen med föräldrarna häromkvällen. Och på tal om ifall man ska öppna dörren eller stänga den...
Ett roligt minne är när jordgubbsodlingen i trakten precis var i sin linda för 20 år sedan eller nåt, så slog två som jag gissar polacker upp ett litet tält på ett jättekonstigt ställe, i en smal passage mellan en hästhage och landsvägen. Ja, det var ju nära till jobbet, men ändå, mysfaktor noll. Nu var det väl inte mys de letade efter, men ändå.
Efter några dagar går vi dit och hälsar och ser att de har hängt tvätt i ett träd, och pappa, som inte är så bra på engelska men brukar kunna göra sig förstådd och komma undan med sin charm säger: "You can hang Your byx on the staket!" Och de förstod och blev glada för det.
Sen någon vecka senare när de fortfarande var kvar sa vår bästa vän/granne, nej, så där kan de ju inte ha det, utan lånade ut sin gamla husvagn och ställde upp den på vår stallplan så att de kunde bo lite vettigare.
Bäst av allt, som jag minns det, var att det fanns TV-antenn - och TV i husvagnen! Gissar att det bara fanns TV1 och TV2 på svenska, men de var så himla tacksamma!
Och många är så jävla rädda för utlänningar och pack som åker runt och stjäl saker, ja såna finns förstås också.
Men jag väljer att vara naiv, och jag tror envist på att om du ger något till någon, så kommer den inte ta något ifrån dig.
Och citatet "You can hang Your byx on the staket!" är såklart en klassiker i familjen : )
Tittade (efter alla andra) på Uppdrag Granskning om de utnyttjade gästarbetarna som skulle plantera skog i Norrland men blev lurade och illa behandlade. Jag kände först - aj, det här är väl lite för vinklat, den här Knickedicken kommer få så många mordhot... vet man att allt det är är sant?
Men ju mer man fick veta... tack vare mobiltelfoner och mobilvideoinspelningar, prisa gud för tekniken!
...och när arbetarna får "mat" i form av gamla döda värphöns ur en svart sopsäck så fick jag en känsla jag sällan känner: total empatilöshet med den där vidriga personen aka arbetsgivaren.
Man kan göra misstag, man kan må dåligt och fatta felaktiga beslut och begå enstaka orätta handlingar.
Men att sätta i system att vara helt hänsynslös och utnyttja andra människor - nej, jag är emot dödsstraff, men folk som den där borde spärras in på mycket lång tid, och om inte staten går in och hjälper till med pengar till arbetarna hoppas jag att vänliga själar som har ekonomi till det ser till att samla in pengar.
eller så här, dagens lycka: kvällens hoppträning blev inställd pga kyla - minus 19° nu - så jag slapp stå och frysa i ett kallt ridhus mellan 21-22 och sen, ja, ni vet, allting efter träning, lastning, hemkomst, fixande...
"Nu kan vi åka hem och ha tisdagmys istället - äta tacos!" sa CP glatt och åkte i förväg för att greja med det.
Kommer tillbaka efter 20 minuter. "Du har gjort nåt med dörren så den har gått i baklås, den går inte att öppna."
Jag? Jag smällde igen den precis som vanligt.
Han får bryta sig in, och nu går inte dörren till logementet att stänga ordentligt, och som lösning på det i minus 17° spikas det upp ett hästtäcke för dörren. Ett inte tvättat hästtäcke.
- en av unghingstarna blev av med björnpälsen. Men det är lite läskigt, jag är så rädd att de ska, jag menar man ska, klippa dem i skinnet, lilla trimmern är på rymmen så vi fick använda stora maskinen även till öron och ansikte och ben... brr, den klippmaskinen är ju som ett tröskverk, tung och jäklig att jobba med och låter som en tvåtaktsmotor. Och sen med elsladd som man nervöst måste hålla undan från broddade hästhovar när de steppar runt.
Men det blev bra! Lilla Jussi blev så fin. Och slipper svettas när han tränar och sen frysa medan han torkar.
Nu täcke på! Sen schamponera och rykta så kommer det bli superbra!
Plus: En hel IKEA-kasse med päls att lägga ut till fåglarna i vår när de ska bygga bo (utomhus, tack!)
Har ju varit sjuk, så jag har inte velat åka hem till mamma på spa och reda ut håret så jag fick ta hjälp av det allmänna ikväll ; )
Såå motigt att gå de där stegen i snön på kvällen - fast det inte alls är långt - och möts av att nån jävla söndagsskidåkare - som är ute frivilligt och sportar - har använt faciliteterna och glömt att stänga ytterdörren så det är is på golvet till duschen!
(Brukar ju duscha snabbt som en frusen vessla på morgonen, men kan inte tvätta håret på morgonen för då fryser det ju sen i kylan, och då får jag ont i håret, men nu var jag verkligen tvungen att outa mina dreadlocks.)
Funderar på att sätta upp en arga lappen med vänlig hälsning stäng dörren efter er annars skickar jag kamphundarna och hell's angels hangaround på er.
Men det gick bra. Ingen dog.
Och nu jag har uttovat hår och fin inbakad fläta. Det enda som blir bakat ikväll, men ändå!
Ja, det var väl dagen. Solen sken förresten, en underbart vacker dag, rent artistiskt sett!
men jag är en jäkel på att städa, tycker faktiskt det är roligt, när man gör det och ser skillnad,
problemet är bara att tiden inte räcker till och då måste man prioritera,
... sen är det inte lika roligt när det blir smutsigt på golven igen efter 3 minuter och nån springer fram och tillbaka med smutsiga skor och tassar...
Jag har känt hunden Texas i nu 1 1/2 år nu tror jag och jag har aldrig - inte - fått honom att hoppa ur bilen, men idag, han bara: Nej tack! Jag ligger kvar. Antingen är han sjuk, eller så är det lika hemskt väder som jag känner det.
Det är Texas till vänster på bilden. Stina har alltid vågat vägra dåligt väder..
jag (tyst) i bilen på väg hem i mörkret tidigare i kväll: "Det är inte så att ni inte pratar om intressanta saker, jag bara snarkar för jag har somnat."
vid städning idag, förutom nötknäpparen vid tidigare tillfälle, är nog inte bara EN ost, utan TVÅ, en cheddar och en parmesan. Den ena i bagageutrymmet och den andra bakom passagerarstolen. Oklart status.
Man kan inte tro det, men jag är en person med mottot: "Var sak på sin plats!"
Gäller även hundar, i teorin.
hittar de inte nånstans, var i samma butik sen i mellandagarna och frågade och då tog en expedit fram världens sötaste lilla bok med uppskriva kvarglömda saker med datum handskrivet, men nej, inga vindrutetorkare
Tur att vi har fått hjälp att laga storbilen, och grymma nästan nya däck!
Lagade gliporna i förtältet lite sporadiskt idag. Kom på att skicka en hälsning, men hade inte tid att skriva: "och välkommen" för det var lite stressigt för jag skulle dammsuga och diska också.
Men jag tror att jag döper typsnittet till Helvetica Duct Tape Futura.
(när man halv fem på eftermiddagen undrar varför man är så trött inser att dagens mat bestått av en halv apelsin och en trekantsbit Toblerone...)
Är lite jättetrött på pizza och mackedonalds, dåliga matlagninsmöjligheter, men vi skulle ändå in och handla hästmat, och det var ju faktiskt CP's födelsedag,
ja, jag var sugen på att köra drive in på donken och be att få en ballong till födelsedagsbarnet bara för fotot,
men vi tog thai-matstället, som har funkat oväntat bra förut,
det gjorde det inte ikväll, på födelsedagen, HELT oätbart kött, som till och med jag - som knappt vågar säga "Ursäkta mig" när jag är på restaurang - hade skickat ut med en spark i baken på en stackars oskyldig servitör
Men jag gillar ris och sambal oelek, så det får nog bli hemgjord, billig snabbmat till middag i fortsättningen.
Och i morgon bitti ska jag koka rent det oätna köttet från kryddor så får hundarna god stallfrukost.
idag har jag tänkt ungefär 372 tankar som kunde varit ämne för blogg, men nu är klockan kväll och det luktar rester av hämtmat här och jag har glömt kameran på laddning i stallet, men det är ok.
Kollat på första delen av Palme-"dokumentären".
Insmickrande som bara den.
Harry Schein. Annette Kullenberg. Båda träffade jag när vi gjorde tidningen M2. Fantastiska personligheter. Älskade verkligen Annettes böcker om Marianne Höök.
Palme, fick jag inte äran att träffa, men minns så väl dagen när han dog, när jag som ung tonåring morgonfodrade i stallet och satte på radion och hörde nyheten. Så totalt overkligt. Innan mobiltelefonernas tid, men vi hade gammaldags fast snurrtelefon på stallkontoret så jag ringde hem.
När Anna Lindh dog bodde vi i Stockholm och hennes bild satt på val-affischerna på stan och jag ritade ett hjärta på en av dem den dagen.
Minnen.
Annette Kullenberg flyttade till Arboga en period, när vi bodde nästgårds, och vi stötte på henne ibland.
Palme kallade tydligen CP's far för fascist.
Vår gamla hund har nafsat finansministerns "Frodo" i nacken när hundarna skulle få frukost och det blev lite revirtänkande.
End of dagens "Jag mötte Lassie",
...som är pappa Lasses favoritsång med Ainbusk Singers. Lite som föregångare till First Aid Kit, eller hur?
alltså, jag har jobbat med gamla, handikappade och senildementa, jag är inte särskilt känslig för andras skit till vardags, jobbmässigt, men när jag själv ska gå och duscha - mig själv - på kvällen och stanken av piss i duschrummet slår emot en (det har visst varit nyårsafton) och jag får börja med att vädra ut lukten, spola golvet och tömma sanitetspåsen med andras gamla blodiga tamponger och bindor, nej fy fasen vad trött jag är på det här.
"Lady Godiva" red naken genom stan för att protestera mot de höga skatterna. Och "Lovely Godiva" var en framgångsrik travhäst.
Själv är jag inte det minsta framgångsrik med nåt, och jag kan jag känna mig lite ensam ibland, om sanningen ska fram.