Nej, det händer inte mycket här

Det är som det är.

Varför skulle man vilja blogga? Vad är det för mening med det?

Varför vill man kommunicera med folk?

Orkar inte ta den diskursen, så jag vilar lite härifrån.

Dofter

Jag är alltså extremt känslig för dofter,

men texempel tycker jag om doften av Stinas tassar, trampdynor.

Säger man att man är känslig för dofter tror jag inte folk tycker att det mest normala är att ibland längta efter att dra in ett sniff trampdyna.

Hundtass, vad luktar det tror ni?

Sött, jordigt, nötigt,

en helt egen doft. Inte som "hund" i allmän doft. Inte som blöt hundjävel i bil på väg hem när man är trött. Nej, något helt annat. Om den är hyfsat ren så inget annat stör förstås.

Hundtass doftar gott.

Inatt ska jag tydligen vara sömnlös

skrev så här på facebook nyss;

Puh, ingen fara, nu är vattnet igång igen i sommarstugan! (Förlåt... väckte mamma, en säkring till värmen i pumphuset hade gått, hittade inte vars säkringarna dit sitter, hittade ingen skarvsladd, fick gå över och låna en sladd hemma, råkade väcka henne, berättade vem som rotade i deras garage kl halv ett på natten - därav dilemmat nu: gå ut igen i minus 11° i tofflor för att ev väcka mamma en gång till och säga att det har ordnat sig så hon behöver inte vakna, eller ringa och därmed väcka pappa också, eller helt enkelt facebooka som kontakt, FB brukar stå på i datorn hos Inger , är man vaken så är man?) PS. jag har kvar nyckeln till garaget i jackan, ses morrn bitti, tack, kram & gonatt!

Inatt höll jag på att ligga med superkroppen, men hissen var upptagen

Ja, alltså, med den här medicinen börjar drömmarna bli lite annorlunda, men lite mindre otäcka, lika knäppa, men ja... Nåt gott ska väl det onda ha med sig.

Så i natt var jag så himla nära att få ligga med Mikael Persbrandt. Det var bara det att hissen var upptagen med en massa konstigt roligt folk som skulle flytta in, nåt slags 70-tals flummigt härligt band, och så konstigt, hissen var hemma från Norra Lundsgatan 37 när jag var fem år gammal, jag drömmer ofta om just den trappan, min bästis bodde i lägenheten en trappa upp,

jag minns dofter så väl,

deras doft minns jag extremt väl, så väl, både lägenhetsdoften i stan, kläderna och såklart deras sommarstuga, stallet vid deras sommarstuga, doften i skogen bakom sommarstugan, fälten, skogen på vikbolandet, annorlunda mot här, senare

nörd?

som sagt,

och jag minns när man skulle springa hem nedför trappan, när henses mamma fick stå i sin dörr och hålla öppet tills jag hunnit springa ner de där kanske 30 stegen till minses mammas öppna dörr och vi kunde ropa "nu är vi hemma, god natt!"

Minns när jag vågade ta hissen upp en gång och klämde min barfota stortå i den tunga hissdörren och skrek som en tok och viftade med foten så att jag stänkblodade ner hela deras hall,

mardrömmar med de där trapporna i vuxen ålder, att de gick åt fel håll, går åt fel håll, trappor, höjdskräck, en hemsk återkommande mardröm,

och sen nu, Mikael Persbrandt i samma trapp, som väntade på mig på 3:e våningen, men det tog så lång tid, det var trångt, det var tuggummi under fötterna, trångt med grejer och allt tog sån tid, så jävla lång tid men de var ju så trevliga!

Den här hjärnan, den har snurrat några varv.

Men det var positivt. Länge sedan jag hade positiva drömmar. Frusterande, för jag fick ju inte ligga, men jag var på väg och jag var inte rädd eller jagad utan på väg emot nåt.