Mrs Li på glid

Underbar skidvarning från Mrs Li. Den lånar jag, har inte varnat på länge!

Inredningskonst

Sök konst efter färg på internet? Jösses. Vad kommer sen? Sök kärleken på internet och kryssa i vilka egenskaper din nya partner ska ha?

Art is what you can get away with

Det var mycket bättre vintrar förr

när man var barn, då var det riktiga vintrar, man fick åka pulka, fick svid i kinderna och fruset snor och bakhalt, man blev genomblöt av smält snö, man fick förfrysa tårna i för små skridskor, man fick hjälpa till att skotta fram bilen när man skulle till landet och Sverige tog medaljer i vintersport. Och alla snöänglar man gjorde, alla snögubbar och snölyktor och snökojor man byggde tills lovikavantarna var som stelfrusna pingpongrack.









Nope. Det var inte bättre förr. Now is good!

Lokala ADHD-nyheter

Lokaltidningar... Mest lästa artiklar är en om misstänkt varg och en om onanist på parkering. Men förutom att efterlysa en aggressiv biltjuv i röd Helly Hansen träningsoverall och intervjua tanter som handlat på bokrean ("jag ville titta på Stieg Larsson trilogin men den ska jag inte köpa för den har jag redan läst men filmen ska jag inte se för då blir jag nog bara besviken") så har Folkbladet varit på ADHD-föreläsning i Finspång.

"...när hon sökte sig till Socialtjänsten såg de bara drogproblemet.

2002 fick Maria äntligen den hjälp hon sökte. En läkare gjorde en utredning och diagnosen blev ADHD.

- Jag fick medicin och helt plötsligt började saker och ting fungera, berättar Maria.

Nu har Maria ett eget företag, älskar att vara mamma och älskar att jobba tack vare rätt hjälp."

Det känns hoppfullt. Det som inte fick sägas för 10 år sedan kan man läsa i lokaltidningen nu. Kritik mot socialtjänst och felbehandling av utsatta människor kommer faktiskt fram ibland. Kunskap ger hopp om ett mänskligare samhälle. Heja!

Läs hela artikeln här, och här hittar man Maria Anderssons hemsida.

Apotekets nya storsäljare?

Visst är det roligt med nya utmaningar?

Nej. Inte alls. Mamma har fått ärva en cp-dator som hon hellre vill ha än den gamla iMacen. Eftersom den nya fina skrivaren hon köpte inte funkade till macen... Jag sa att då fixar jag en nyare, men vips stod det här monstret på skrivbordet.

Jag förstår ingenting av hur den fungerar. Ful är den också.

Och SEBsKUKinternetBANK har fortsatt jävlas. Nu när jag har varit duktig och lagt in anställdas lönekonton i löneregister istället för under vanliga överföringar får jag felmeddelandet:



Nej, jag vill pussla. En fin och hederlig syssla.

Figge, Slätt söker dig!

Rätt & Slätt bloggsöker The Midnight Mongo.

Äntligen!

Ingen fara. Godiva är inte royalist. Däremot en obotligt romantiker. Hoppas det är sant nu bara, allt som står i tidningen!

Och en så modern kvinna, karriären först, gifter sig inte förrän hon är 31. Eller 32 blir det väl då. Själv gifte jag mig när jag var 21. Skilde mig när jag var 21 1/2.

Edit: "royalist" det är till att vara internationell. Rojalist säger vi väl?

Gonatt!

Ambivalens och annat

Hittade ett kuvert med innehåll jag blev upprörd och väldigt stressad över. Nej, det var inte orangefärgat, men nästan. Kände att jag måste sluta ta hand om andra och ta hand om mig själv mer. Kvävde en impuls att snabbt bara sopa ihop alla de här företagspappren och göra en fin brasa i snön ute på gården.



Stod upp till öronen i papper i köket, men mamma bara kryssade fram mellan mina pappershögar och lagade mat och sa att det gör inget och serverade middagen framför tv:n. Fråga Doktorn i SvT.

Och... ja, jag är lite labil just nu, bra TV tänkte jag först och lyssnade på tittarfrågor om "grus i dojjan", helt lysande med ett program där äldre får prata sjukdomar, men sen blev jag gripen och tårögd av intervjun med den danska föregångsfiguren inom äldrevården Thyra Frank. Hon sa så många kloka saker att jag inte minns hälften och jag hade inte kameran framme. Hon öste ur sig one-liners.

Kolla på SvT Play om ni är intresserade av vård och omsorg. Individualism, frihet och rättigheter även för de gamla. Hemlagad mat. Vakna när man vill, somna när man vill. Integritet.

Hon sa att hennes personal inte var head huntad utan heart huntad. "Om bara hjärtat sitter på rätt ställe kan man lära sig resten." Hennes äldrevårdshem hade lägst personalsjukfrånvaro i hela Danmark, och patienterna levde i snitt längre där än på andra hem.

Thyra hade länge varit motarbetad, förstås. Även om Danmark låter så mycket friare med att tillåta gamla bli serverade öl och snaps (bättre än sömnmedel) och även röka cigarr då och då så var det tex nån minister som motsatte sig idén om att de gamla får ta med sig sina kära sällskapsdjur, sin katt eller hund till hemmet när de flyttade in. Fåglar och fiskar och sköldpaddor tror jag visst det fanns också.

-Vart ska det sluta? Vad gör ni när en patient kommer och vill ha med sig sin häst?

Thyra hade svarat:

-Låt oss lösa det problemet när hästen står utanför dörren.


Danmark är ett fint land tror jag. Och att göra gott för andra är det som räknas ändå till slut, eller hur?

Men det kanske är äldreomsorg man skulle satsa på. Det kan väl ingen störa sig på?

Internetsamhället?

Blir galen på internetbanker. Har idag fått beställa kontoutdrag via post från banken eftersom man inte kan se transaktioner längre bak i tiden än 6 månader på internet. Varför då? Försvinner informationen efter 6 månader och personalen måste gå alla trapporna längst ner i arkivet och rota fram pärmen med föregående års kontoutdrag?

Det kan ta upp till en vecka att få det med post. Maila gick inte. Och det kostar 150 kr, om det inte tar mer än en timmes arbetstid "men det har det aldrig gjort så länge jag har jobbat här" sa flickan på företagsbankservicetelefonen. Skulle det ta mer än en timme så kostar det 450 kr. Jag sa att jag behöver ha alla kontoutdrag sedan företaget startade för 3 år sedan. Men det är ett litet företag. Kontohändelserna varje månad brukar få plats på en eller två A4-sidor. Hon sa oj... oj... då måste du nog räkna med att kan kosta 450 kr.

Jag ville skrika: JAG BETALAR 1000 SPÄNN OM JAG KAN FÅ TA FRAM DET SJÄLV NU, PÅ INTERNET, INTERNET DU VET, FRAMTIDEN! LÅS UPP KONTOT, JAG VET ATT DET FINNS DÄR! JAG VILL INTE HA UTSKRIFTER PÅ PAPPER! GE OSS FÖR HELVETE TILLGÅNG TILL VÅRT EGET BANKKONTO!

Jag sa: Tack då. Tack tack.

Cyklande hundar och promiskuösa män

Hittade den här trixiga hunden på Nyheter 24, där Erik Hörstadius slår ett slag för mera sex i folkhemmet och gärna med fler partners. Gott så! Fast det här är jag inte med på, när han skriver:

"människan är en sexuellt promiskuös art, framförallt mannen"

Hur menar han då? Vem vänsterprasslar männen med om det inte skulle finnas promiskuösa kvinnor?



Bilden ärligt snodd från Mästerfiskaren Barlach.

Och nu blev jag tvungen att slå upp "promiskuös" i SAOL för att kolla om det finns assexuell promiskuitet.

En lite bra grej med att vara dålig på att kasta saker

är att den tvättmaskintvättade lilla iPoden funkade igen när den hade torkat, upptäckte jag nu när jag testade den av en slump – eftersom den hamnat i en väska med kläder och inte i papperskorgen!

Det lite mindre bra med det är att jag kommer bli ännu mera dålig på att kasta gamla telefoner, mobilladdare och dataprylar i framtiden. Dumt. Man kan faktiskt inte spara på allt.

Min nya hobby XIV

Jag fick en idé. Det är så skönt att må bätte och börja få idéer! Jag tänker inte avslöja hela än, men det börjar med 3000 utskurna pappersbitar i oordning.

Stopp, stopp! tänker ni kanske, precis som mamma, du ska väl inte hålla på med att sortera och ordna grejer, det är ju sånt evighetsgöra som du tjatar om att du är så trött på?

Så här: 

Jag förklarade för mamma att det här är terapi för en trött hjärna. Sortera efter färg, hålla reda på olika högar med olika bitar, och största bekymret man har är att hitta den sista helt vita biten till den lilla sjön på bilden. Belöningen kommer direkt med varje bit som hamnar rätt.

Mmm, jag har nog också nån slags neuropsykiatrisk specialbegåvning som kommer fram ibland och kombineras med en dåres envishet och en gnutta tävlingsinstinkt.

Jag är ju gravt tidsoptimismerad också, så jag skrattade bara när mamma frågade mig om jag visste hur stort 120 x 85 cm är. Ja, det är klart jag vet, 120 x 85 förstås, sa jag och måttade lite snabbt med händerna. Då gick hon och hämtade en tumstock och pekade pedagogiskt på strecket vid etthundratjugo och sa nånting om att det ska bli roligt att få se till midsommar.

Men äsch, nu har jag redan lagt 180 bitar av 3000, det är ju 16 % av puzzlet, på en kväll!

Annars stod mamma återigen för kvällens bästa kommentar:

-Men alla de blå bitarna, vart ska de vara? Jag ser inget blått i bilden?

I natt hoppas jag att mardrömmarna byts ut mot att jag vaknar kallsvettig över att DET FATTAS EN BIT när jag är klar med skiten! För då vet jag att det är lugnt – eftersom det här är ett qualitätspuzzel kan man beställa nya bortslarvade bitar från tillverkaren, det läste jag högt på kartongen!

-Hurdå, återfås mot beskrivning eller, ha ha! (Mamma igen...)

Strypsex?

  

Nehej. Skidskytte. Alla blir saliga på sitt.

Fri!

Vaknade av ett sms i morse, en sjukanmälan. Jag skickade det vidare.

"Varning för hunden!"

"Nog är det ynkligt att folk som har understöd skall ha hund!" (Sagt av en fattigvårdsordförande Åleby i Värmland)

Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur.
De kunde väl leka med flugor,
som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ity
att annars så köper de valar,
fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas:
Hundarna skjuts! Inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så sparar kommunen en slant.

Stig Dagerman, Dagsedel 5.11.1954

En liten tråkig grej, och en lite större

Bra att det bara var shuffle och inte nano ändå. Och jag hann använda den en gång.

Mer besvärligt att bildskärmen på booken gett upp. Jag är inte så förtjust i den här gröna, gryniga tonen.

Nej, men så kanske några miljoner imorgon att köpa nya roliga tekniska grejer + medföljande ung, snygg, hungrig, smart och charmig tekniker för?

Vilket år gick OS i Rumänien?

och den här Franz Ferdinand? Det blev mycket googlat ikväll.

Bildtext: All dressed up and no place to go?

Jag undrar fortfarande

Den här debatten om att komma tillrätta med VAB-fusket?

Maria Wetterstrand ticsar upprört: SKA VERKLIGEN DAGISPERSONALEN TA AV SIN DYRBARA TID TILL DET HÄR?

Räkna och kolla hur många barn som är där, ingår inte det redan i jobbet?

Baksidan av att åka härifrån är framsidan

För det vet ni ju. Hur mycket jag än klagar på idioter och skräp och världsliga ting. Att det finns en framsida.

Här sitter framsidan just nu och fixar med sopbilen som råkade halka ner i diket i avfarten från motorvägen häromveckan och krascha backspegeln. Punka blev det visst också, men det fixade bilmekanikern direkt när han kom och drog upp bilen och skrattade gott.

Efter lång tids precisiöst klippande var den temporära klisterlappsspegeln klar. Så perfekt klippt att det inte hade behövts klister för att fästa den.

Fast spegelvänd.

Vi får ta en ny tur till Biltema och köpa ett nytt spegelkit, och då har vi en jävligt bra mall!

Ni vet. En del människor vill man bara krama. Det är såna man ska ha omkring sig.

På tal om dumhet

så ställde jag en riktigt dum fråga till mig själv förut:

När blev det här mitt jobb?

Jag gillar att städa och tvätta bilar. Det är roligt pyssel. Men jag hatar att städa bilar efter andra. Jag äter inte räksallad och uppskattar inte att sanera bilmattor från majonnäs.



Men till den dumma bitterfittafrågan: När blev det här mitt jobb?

En riktigt dum fråga har inte bara ett enkelt svar, utan avslöjar dessutom frågeställarens konsekvensinkompetens på ett djupare plan.

När?

NU!

Just i samma sekund som jag börjar plocka bort skräpet gör jag det till mitt jobb. Alldeles själv. Snacka om dum.


Edit: Dumma frågor 2:

Självtömmande soppåsar och papperskorgar, finns de?




I rest my case.

Imorgon åker jag hem! Hurra!

Plats för skratt

Sista inlägget om mina trasiga revben. Det är mycket bättre nu. Bara jag håller mig för skratt. Men många har frågat: Men har du inte gått till läkare och kollat upp det?

1. Nej. Jag har läkarskräck punkt

2. Nej, varför skulle jag det, det finns ju inget en läkare kan göra mer än att komma med dumma kommentarer om att jag ska ta det lugnt och inte bära flyttkartonger och laga staket och leda bråkiga hästar.

och... sen ser jag den här bilden framför mig:

"Snälla Doktorn, kan ni känna efter, på vänster sida, där, under... just det, precis där ja... mmm... aj!" Ha ha!



Bilden från ICA & Fransinlägget för 100 år sedan. Tänk, vad gör man inte för att få chansen att hänga ut brösten offentligt?

Ibland skrämmer jag mig

med mitt förakt för dumhet. Det är varken charmigt eller sympatiskt.

Skrämmande på ett kittlande sätt att våga att inte alltid vara så jävligt charmig och sympatisk. Jag tror jag behöver börja bejaka de delarna i min personlighet. Sluta knyta näven i fickan. Kasta bettskenan.

Det som är dumt är ju om min personlighetsutveckling drabbar någon oskyldig som faktiskt bara är inte så smart.

Och framförallt

-varför kan inte jag också bara somna i soffan som folk?

Jag är dysfunktionell med en otrygg personlighet som är jävligt trött idag. Och längtar hem så det gör ont i hjärtat.

Bildbonus:



Den här delen var helt slut, sa bilmekanikern.

Han var som vanligt gullig och glad att se mig igen och kunde berätta hur mycket det snackas på bygden. Traktens bilmek är även skvallercentral såklart. Däremot är han på vår sida och (säger i allafall till mig att) han säger till alla som kommer och skvallrar om oss: "Men känner du dem? Har du träffat dem? För det har jag. Jag känner dem ganska väl och har aldrig haft några problem med dem." (Ja, ni vet ju hur krångliga bilar vi har så det har ju blivit några möten, men han har ju även varit här på middag och besök och träffat hundarna många gånger också.)

Han säger också (som en tröst frågetecken) att han vet ju hur det var när han flyttade hit, att det tog 10 år för honom att bli accepterad i byn.

Varför skulle någon vilja lägga ner 10 år på det?

Lägesrapport

Sitter ensam vaken inklämd i soffan mellan tre skönt snarkande individer, alla söta och rara, på olika sätt charmiga och intelligenta och värda minst varsitt inlägg. Om jag hade haft en annan mobil kunde mobil-audio-blogg verkligen varit nåt : -)

Om jag hade haft en annan blogg hade jag kunnat bloggat mer.

Nej hörrni, det funkar ju inte längre det här. Inte som jag vill. Jag har sagt det förut.

Jag har så mycket galla att spy som inte får komma upp.

Så mycket kärlek som inte får komma fram.

Jag måste lösa det här.

Nej, nu fick jag ångest.

Pension?

Jo, det är nog hög tid att börja planera livet som pensionär, känner att jag blir äldre för varje dag här på Hell's Farm.

Bjudna en miljon för hingsten. Vore väl en bra start för pensionssparandet ; -)

Kärlek är för dom, dom som har tur

Edit: SÅ roligt var det inte.

Alla Hjärtans Dag - glöm inte att rösta!

Jamenvisst, Happy Valentin på er!

Kom ihåg Folksens Röst på Zidane!
Sms:a och rösta för 3 spänn. Igår hade det hittils bara kommit runt 500 röster. Det borde vi väl kunna slå?

Såhär: skicka BP mellanslag 18 (hästens startnummer) till nummer 72456.

Edit: TACK!! Nu ska vi överklaga;-) Den häst som vann Folkets Röst hade fått 343 röster. Alltså det måste vi väl ha slagit med råge?
Bara lilla mamma röstade ju sådär 100 gånger minst.

Vad man vann...?
Äran, och en liten knäpp på näsan på rasinstitutet... hade det varit om vår häst hade vunnit alltså...

Skilda Världar

Det här livet. På landet. Hästar. Människor. Helt... speciellt.

Speciellt - på ett annat sätt än vanligt speciellt , just nu med ganska så aktiv smärta ungefär hela tiden dygnet runt. Nej, jag är inte orolig. Det är mest störande.

Men jag känner en instinktiv värme för och vill lite halvt patetiskt skicka en slags fattig hyllning till alla som lever med smärta och värk till vardags. Som orkar, dag ut och dag in.

Jag vet att det här ynkliga som jag känner just nu går över. Mina bräckta revben läker. Jag skickar nattens osovna kram till de som känner smärta över saker som inte går över.

Mitt Val Kvinna

Sådärja. Alla hästar i stallet. Nu, funderar jag på resten av kvällen. Ska jag fortsätta packa mina grejer, ska jag städa andras skräp, tvätta andras smuts, flytta saker hit och dit och ordna och trixa, ska jag greja med redovisningen och öppna veckans fönsterkuvert eller bara somna sittande i soffan utan belastning på hjärtats omkrets.

Eller ska jag försöka slå rekord i ointressant bloggning? Nej, visst det gjorde jag ju precis här och nu.



Self Realisation? Jag rear ut min själ, allt ska bort, eller hur var det.

Aj.

Jag vill knaarka! Bada kanske? Ja, så får det bli. Först dammsuga försiktigt, sen bada. Nej först in med potatis i ugnen, världens enklaste matknep - bakad potatis.

Sedär ja, när man inte tror att man kan bli ointressantare finns det alltid en ytterligare nivå.

Håll tummarna nu, och RÖSTA på din favorithäst! JAPP, det gäller ALLA här nu!

Det är så jäkla nervöst nu att jag bara irrar runt här. Startid 15.00. Succé eller katastrof?

Igårkväll när ryttarna fick visa stora ridhuset för hingstarna var Zidane så pigg och busig och bockig att alla var övertygade om att husse skulle trilla av.

Men, hur det än går nu så är det en seger bara att ha en häst med. Även om han får respass hem och inte blir godkänd i år så är det jäkligt bra. Och en viktig erfarenhet. Och hingstar som bara är 3 år gamla är ju faktiskt bara valpiga valpar... Hellre att husse trillar av för att hästen är "brallig" och glad än att den är överdrillad i den åldern.

Och ja, nu har de infört något nytt, typ Folkets Röst...
alltså man kan sms:a och rösta på sin favorithingst för 3 spänn (som inte går till ambulanser i Ghaza men till hästforskning av något slag).

Såhär: skicka BP mellanslag 18 (hästens startnummer) till nummer 72456.

Visst är det lite gulligt, som Idol ungefär : -)

Klart ni röstar! Det här är ju Hästen som bet mig så fint häromveckan!


Edit: Jaa, det gick bra! Särskilt fina betyg för temperament och ridbarhet! Vilket behövdes, då den andra hingsten som skulle rida samtidigt inte alls var med på noterna, så Zidane fick agera moraliskt stöd och draghjälp, men till slut avbröt domarna ritten för den andra hästen. Så klart blev Z lite störd, och mer spänd i gångarterna än vanligt, men fick å andra sidan visa sig duktig!

Nu känns det ju riktigt bra det här.

Tyvärr fanns det bara ett en tablett kvar i asken, bäst före 010305. Så nu måste jag skynda mig att laga lite staket innan husapotekets sista knark går ur kroppen.

Nordic Drugs, ett lite roligt företagsnamn. Men skrattar högt, det gör jag inte gärna.

Aj.

Det gör ont. Både här och där, vänster sida i bröstkorgen.

'Bröstkorgen'. Ett roligt ord i eländet.

Herregud, hur många revben behöver man?

24 stycken? 7 äkta och 5 falska? Jag hoppas verkligen det är ett falskt som gick sönder nyss när jag blev klämd i en dörr av 600 kg häst på rymmen.

Har jag sagt att jag är lite trött på hästar? Fast de är söta. Jo då.

Nu måste jag se till att planera här. Se till att få buret och släpat det som ska bäras och släpas nu ikväll. Av erfarenhet vet jag att jag kommer ha ont imorgon. Och några veckor framåt.

Häpp!

(Japp, det kunde varit värre! En av två nyanställda stallflickor har inte fått hemlängtan och dragit efter två hela dagar på Hell's Farm.)

Häpp!

Och det har gått hyfsat bra för hingsten första dagen, men imorgon är det elddopet på programmet i Skåneland.

Och nya klienten är supercharmig, rolig och intelligent. Så, jag klagar inte.

Häpp!

Nu laga middag. Kycklinggryta och Voltaren.

Jaa.

Galet stressigt här. Och typiskt nog en en helt fantastiskt vacker kväll, -12°, fullmåne, nysnö, ekarna och alla träden här är så frostsnövackra att det är obeskrivligt... skönt att jag inte hinner fotografera inatt.

Jag väntar på den sista tvätten som centrifugerar nu och som ska torka med kupévärmarfläkten tills imorgon, och jag ställer klockan på halv sex, så jag hinner inte uppdatera mig alls ikväll.

Tur, eller hur man väljer att se det, att jag skrev det här följande frimärksinlägget igår, det passar som soundtrack för imorgon också tror jag:

Min nya hobby då. Jag ropade alltså in två skokartonger frimärken från okänd donator på auktion. Nästan alla är från 'exotiska länder', hmm först tänkte jag skriva Asien och Afrika, men sen kände jag hur svag jag är på geografi. De här frimärkena är den största positiva sparken i baken jag någonsin har fått för att vilja lära mig mer geografi.

Men jag undrar ju vem det är som har suttit och fixat med de här frimärkena? Vem är han (för visst är det en han?) som jag vill sparka på smalbenet för att han har klippt och rivit så tight att många fina stämplar har förstörts.

Frimärkena är så väl skiljda från sina adressatrader att jag bara har hittat två ledtrådar. En är texten "SAAB AERO" och den andra ledtråden är den här:

Ja, det gör mig inte det minsta klokare.
Men visst är det rätt svar! Välkomna ut ur burarna!

Back to Hell's Farm

Japp, ska åka tillbaka till krisernas epicentrum imorgon igen och jobba på plats en vecka. Känns både extremt motvilligt – och faktiskt känner jag nu lite roligt; nya stalltjejer som börjar på riktigt imorgon. Och på tisdag kväll ska vår finaste häst ner till Skåne för att delta i Bruksprovet för hingstar. Så imorgon står packning och knoppning på schemat.

Och en hel del bogserande av bilar till verkstäder och sånt. Business as usual alltså, som ni hör. Det här med bajs i grannarnas brevlådor och sånt, nej, jag vet inte. Jag tror inte jag varken hinner eller orkar att bry mig. Hoppas det. Får se hur det känns när jag tvingas se deras strapiga miner på stallplan och deras bortvända huvuden för att slippa hälsa.

Det är faktiskt rätt fascinerande att studera hur människor kan slå knut på sig själva för att kunna undvika att tvingas nicka med huvudet och hälsa, men låtsas som att det inte är meningen. Knappa på mobilen är en modern klassiker. Leta efter nånting i fickorna. Studera något spännande i horisonten åt motsatt håll. Ha ha! Smått.

Nej, nu fick jag plötsligt en skön känsla av styrka i ryggraden. Bäst jag genast försöker somna med den känslan, upp tidigt imorgon.

Bloggkavle - skolväg

Jag är 'utmanad' av Lotten, och ja, jag känner mig kallad. Märkligt nog är jag ju tillbaka varifrån min skolväg startade. Men jag har inte hunnit, tänkte köra med bilen och fota några milstolpar.

Tills dess kan man läsa tex En Djefla Mans berättelse om sin skolväg.




Det jag fastnade för var den här meningen:

"2. Här var jag taskig mot en liten kille en gång. Jag skäms fortfarande."


Åh, det gör ont i hjärtat. Att tänka på dumma saker man sa och gjorde när man var liten. Trots att jag var en ganska snäll och vanlig unge så minns jag ett par gånger när jag var elak med flit. Jag skäms fortfarande, när jag tänker på det. Verkligen. Jag minns de gångerna så plågsamt tydliga också, alla tusentals vanliga snälla dagar är bara ett enda soligt sudd.

Undrar om det är naturens sätt att uppfostra människor. Låta dem genomlida barndomen. Och minnas den.

Men, nej det stämmer inte. Mobbare och "elaka ungar", minns de verkligen allt de sagt och gjort?

Jag tänker tex på en av grannkärringarna på Hell's Farm tex. Hon sover nog gott på natten. Och det är därför ondska finns. För att det finns människor som glömmer.

En annan av kärringarna som varit drivande i processen är gammalt mobbingbarn, som lidit svårt i uppväxten. Hur kommer det sig då, att en sådan människa blir så benägen att mobba andra i vuxen ålder? Det stämmer inte heller. Hon borde ju veta hur det känns att bli utsatt för elakheter och ta avstånd från det? Istället visade hon att hon lärt sig hantverket utan och innan, olika taktiker och sätt att trycka ner andra.

Jag får inte ihop det.

Men fler skolvägar att läsa om finns det hos Studiomannen (kort men kärnfullt) och hos Asplövet och Salta Stellan.

Gympamajjen kanske kan hoppa in och vicka?

Söndag: veckans Hemnetknarkardag

Vad är det för skräp att inte ta bort sålda objekt?

Men vänta, här har jag hittat nåt: