torsdag 13 maj 2010

Vaknade i morse och fick en gråtattack av inget särskilt

Det här med att sova i 2-timmarspass är inte min melodi. (Hästfan vägrar föda.)

Fastnade i en dokumentär om diamantgruve-exploatering i natt och när man såg hur de extremt fattiga afrikanerna sliter ihjäl sig 'bara' för att kunna försörja sina familjer, hur de smyger förbi vakterna på nätterna och tjuv-gräver för hand metervis ner i lera för att hitta några guldkorn, fångas in av aggressiv militär och buras in i stora grupper  i containers med små lufthål utskurna i plåten skämdes jag verkligen över min i-landsångest.

Men i morse slog den till ändå, och inga tankar på stackars afrikaner fick värdelösheten att kännas mindre. Vad är det för mening med nåt?

Man måste ha en strategi för att tackla osoven-nyvaken-ångesten, absolut inte snooza och ligga kvar och tycka synd om sig själv utan snabbt upp och helst ut och göra något för att distrahera sig.

I natt var det åska och spöregn. Det har fortsatt regna extremt mycket hela dagen, tur att hundarna ätit upp regnmätaren. Måste ta in beteshästarna så de får torka, och för att de inte ska trampa sönder gräset när beteshagen står under vatten som en jävla risodling.

Innehästarna som sover inomhus på box får gå ut en halvtimme var i de små grusade rasthagarna idag medan jag mockar deras boxar. Hästarna är vanedjur, vi har dem ute så mycket som möjligt i vanliga fall, nu står de och sparkar i dörrarna som om de skulle vara kollektivt bortglömda. Hästar har små hjärnor. Men när det är så här dåligt väder brukar det räcka med en liten stund ute och sen blir de förbannade för att de inte får komma in tillräckligt fort. Regntäcken på och av. Pyssel alltså.

Men det är 9 plusgrader, kunde varit minus 9 och snöstorm, häpp!

Och nyss var en 'gammal' klient förbi här, som jag verkligen gillar, hon som stoppade Patron efter traktor-incidenten, hon som inte fick placering beviljad här och som psykiatrin har jäklats med, skrivit ut och när chefspatienten skrivit kritiska inlagor sedan istället felaktigt försökte få LVM-ad för att skrämma henne. Efter det har hon bara stängt in sig i sin lägenhet. Men idag har CP lyckats få en tid till en neuro-specialist i Stockholm som vågar ta sig an henne för second opinion. Det har man rätt till, men det beviljas sällan, inom psykiatrin. Så nu ordnar vi det själva, det svåra har varit att hitta en tillräckligt skicklig psykiater som vågar 'gå emot' ett annat landsting.

Landstings-psykiatrin i Sverige stinker. Goda krafter som finns tvingas till lydnad under chefsläkare som tänker mer på sin karriär än på patienterna.

Tjejen är så intelligent, godhjärtad och rolig Jag håller tummarna så hårt att knogarna vitnar att hon ska kunna få rätt hjälp, kunna ta upp sina sjuksköterskestudier och framförallt få chans till ett riktigt bra liv!

Positivt med det: När hon lämnar sin plats i kön så finns det en ledig plats på psyket för mig? (Men nej tack, jag vill inte hamna på rehab-hem med hästar i verksamheten, ha ha!)

Positivt 2. Två veckor kvar tills min unge, snygga & charmige tjeckiske dräng börjar!