Inte någon av mina, men en av de vackraste islandshästarna i stallet fick avlivas i går kväll.
Lika gammal som min Philippa.
Han hade blivit sparkad förmodligen, och en fraktur på en 23-årig häst, nej...
Jag smög in och slöt hans ögon idag för det hade veterinären inte tänkt på i går kväll.
Man vänjer sig aldrig och jag är så ledsen för mattes skull.
När någon väl har dött är det bara de som skall bära sorgen som lider.
Vet inte om det är lämpligt att lägga ut en sån här bild. Jag tvekar.
Men mitt sätt att hantera saker är ju genom text och bild.
Jag ska se om jag hittar något fint foto på honom i datorn från i somras så kanske mamma kan måla ett porträtt.
4 kommentarer:
Kram. Vilken klump i halsen jag fick.
tycker bilden är vördnadsfull <3
Kram till er. Han fick en lykta med ett ljus som brann hela natten ute sen...
Det värsta som finns är att måsta ta bort ett djur.. Speciellt en häst, de kommer en så himla nära.
Känner med er.
Skicka en kommentar