onsdag 7 april 2010

Knopp om livet?

Puh, det blev morgon, solen kom tillbaka och smälte bort gårdagens ovälkomna pudersnöhelvete, och stalltjejen kom och mockade nästan hela stallet, jag har lagat staket utan vantar, utan att frysa, och i rabatten finns det hopp!

En läskig fråga är bara hur snabbt hjärnceller dör om man inte använder dem? Kommer det nya när de gamla har förtvinat på grund av ointellektualism, om man börjar träna – typ försöker läsa en bok lr så?

Jag hoppas de är som knölar i jorden, att de bara väntar på sin tid.






















































Jag har en kamera.

(Som han kallart, petters kukblogg, han som fotar och skriver så bra.)

3 kommentarer:

Lilla Blå sa...

Jag brukar tänka att man har så många hjärnceller som man behöver. Trixet är bara att få dem rätt ihopkopplade. De är liksom som de där sladdarna och elledningarna det snackades om i ett tidigare inlägg. Ska en röd ihop med en grön eller ska det vara en svart?
Ja, jag vet inte. Jag brukar chansa. I bästa fall lyser det, i värsta fall går säkringen.
Puss på dig.

wettexvärlden sa...

De dör inte, de vilar. Närhelst man börjar använda dem sätter de igång värsta fyrverkeriet och allt startar om.
Jag tror också att om an har många så är chansen större till kontakt. De som bara har två (tror det är minimum) har det svårare. Fatta vilken "tur" det är om de någonsin connectar!
Nu ska jag lyssna på TV8, kram på dig!

Snokis sa...

Så liten och redan så skäggig.