söndag 25 april 2010

Nu jävlars

tror jag att stresstraumautattningsdepressionen har gett med sig för nu.

Jag har bestämt det.

Energin och aggressiviteten är högre. Det kan ju låta dåligt, men den uppgivna depressionen är den sämsta, och den man ska vara mest rädd för, tror jag. Jag är det i alla fall. När jag inte ens orkar bli arg, det är enda gången jag är orolig för mig själv.

Om man kan bli förbannad är det tecken på att känslorna är på väg tillbaka.

I kväll satte jag på supertechno på högsta volym och ljudkickade upp chefspatienten ur soffan där han somnat efter Millenium-Salander och sa att nu jävlar ska det städas! Med hänvisningen att om det inte funkar dagtid så får det bli nattid.

Det funkade skitbra. Det städades. Diskades. Dammsögs. Gicks ut med sopor och sorterades tvätt.

Det är jobbigt att var så bra på sånt som man inte vill egentligen. Struktur. Ansvar. Planering. Organisation. Tråkig skit.

Man vill ju liksom få vara den där roliga.

Men man är ju sällan det.

3 kommentarer:

Fredrik sa...

Nä där har du fel:)

Snokis sa...

Undra hur man gör för att vara den där roliga. Har glömt.

Karin sa...

Är det okej om du kommer hem till mig nån dag och drar igång techno?