Fy fan.
Jag har väl inte berättat den historien? Tror inte, den är så jobbig. Vi tar den nu, kortversionen.
Förra våren. Stalltjejerna hittar ett rådjur när de är ute och rider, rådjuret är liksom halvt förlamat i bakbenen, men verkar pigg i övrigt.
CP hämtar hem det, förstås. Han dröm är ju att ha en zoologisk farm, en tam älg att rida på, och får och grisar som springer runt och njuter av livet, och om jag inte vore allergisk skulle man inte ens få döda getingar inomhus heller, för de är faktiskt snälla och nyttiga djur och man kan enkelt fånga dem i händerna och hjälpa dem ut,
Han: "Titta här, så här gör du! Den är så himla snäll om du är lugn."
Jag: ( i panik ) "Neej, men jag VILL inte lära mig! Iiiii..." (springer ut... viftandes med armarna)
Hmm. Ni förstår.
*
Rådjuret. Kortversionen.
Jag hade redan flyttat, men fick sms med bilder på den nya familjemedlemmen rådjuret, och säger som alla normala människor "Men så kan man ju inte göra. Ta hem ett rådjur. Det kommer bli vant vid människor och tro att hundarna är dens mamma och inte överleva i skogen sen. Det är väl olagligt också." Bla bla bla, som vi normala tjatar på med saker vi uppfostrats till.
CP säger "Ska jag ringa Patron så han får skjuta det då?" Nej, han ringer viltvårdsjouren och styr och fixar och ansöker om tillstånd och efter ett par dagar är rådjuret pigg och glad och börjar kunna skutta runt i en liten inhägnad hage på tomten. Han matar lilla Pia, som han döper henne till, på alla konstens sätt och plockar över 100 fästingar på henne. Hundarna vaktade och vallade sin nya bäbis och alla sov förstås i samma säng de första dagarna.
Efter nån knapp vecka är den en person som anmäler att han har ett skadat rådjur tillfånga och polüsen misstänker först djurplågeri. De får se att rådjuret mår bra och då är det istället brott mot jaktlagen eller något annat, de förhandlar i flera timmar, det rings samtal hit och dit, läses paragrafer och det fattas märkliga beslut som inte går att överklaga och polüsen hävdar att rådjuret måste avlivas, CP säger att han har kontakt med ett hägn som kan ta henne, och till slut att "Jag släpper ut henne nu på en gång då, hon äter själv, hon klarar sig!" men nej, då är det ett moderlöst kid och måste skjutas på grund av det.
Trots att de ser att djuret inte lider och hade kunnat flyttas till ett hägn och CP sa att han höll på att ordna med det så ska det skjutas på plats. Av princip och svensk lag etc. CP blir hysterisk och tar rådjuret i famnen och försöker springa iväg genom ett elstängsel med lilla Pia, tre polüser brottar ner honom, sätter handfängsel på honom och skjuter Pia.
CP är vi det laget utom sig och skriker att de kan lika gärna skjuta honom också, eftersom han ändå inte har några rättigheter. (Såg/hörde jag just i ett mobilvideoklipp, extremt jobbigt.)
Sedan gråter han bara och sitter med det blodiga djuret i famnen och en av polüserna, som också tagit det här ganska hårt försöker tröstande säga något om att han får väl begrava det nu i alla fall och göra det lite fint, men då kliver en annan fram och säger: "Nej, det väger över 8 kilo, det ska gå till destruktion. Order från station."
Så, polüsen stoppar ner Pia i en sopsäck och lämnar CP med blodig skjorta och blåmärken på ungefär hela kroppen efter handgemänget.
Rätt och fel?
Han är en jävligt jobbig typ. Annorlunda. På nåt sätt inte gjord för dessa dar.
(Ni förstår att jag är orolig för hur det här ska sluta, med alla kära hästar. Och varför det är så jobbigt när folk utnyttjar känsliga människors känslor. Om någon hotar att skjuta honom bryr han sig föga, han funderar snarast på vilken paragraf det lyder under, men om någon hotar att skjuta hundarna eller hästarna, då blir det känslomässigt.)
(misstanken om djurplågeri avskrevs dock i fallet Pia)
(edit: men troligtvis inte våldsamt motstånd mot tjänsteman)





