söndag 18 oktober 2009

Sådärja, städat & klart!

Skrivbordet rent som snö! I morgon köpa vinterdäck.

Titta inte om ni har ätit, eller ska

En av katterna kräktes i ett förråd. Inga konstigheter. Jo. Mamma säger "Men nu igen, han kräktes ju i morse, då var det också nåt sånt där snöre, jag förstår inte vad han har ätit för något!"


Jag tittar.

"Men det rör ju på sig, snöret! Det kryper iväg. Det är ju världens största spolmask som den stackars katten har haft i magen!

Avmaskat nu igen såklart. Mamma har skött det där som man ska, men i morgon köper jag nytt avmaskningsmedel, av annat märke. Om katter fungerar som hästar kan de bli immuna om man alltid använder samma märke/sort.

Ruggigt.

Home sweet home?


Föräldrarna hemma från semestern, tokförkylda. Jag räknar dagarna. Och tittade på bilder från Mallorca. Jag älskar hus. Och människor som gör sig lite extra besvär.

Palma de Mallorca

Obestämd ort, Sverige

Det är ju det jag har sagt hela tiden!

Morsorna knäcker i "Mammas Pojkar"


4-ans nya Mammas Pojkar är en härlig menlös fortsättning på Paradise Hotel & andra dejtingsåpor! Oemotståndligt snask! Brudarna kuttrar och gör sig till, och sen kliver de minst lika TV-kåta morsorna in, den ena mer crazy än den andra... En säger att hon inte har så många krav, men hennes son ska inte ha en färgad tjej, för det är inte bra med för stora kulturkrockar, och man ska vara naturlig och inte ha för stora bröst, och den utrikiska mamman kräver att tjejerna ska kunna tvätta & laga mat & vara oskulder! Ha ha!

Ja, jag veeet att det bara är regisserad TV, det är inte på riktigt, men roligt var det en mörk oktoberkväll, jag tog ju fram mobilkameran till och med.





TV-sugen MILF

På tal om vackra kändisar

Att man får till synes opropotionerligt stora händer, fötter och huvuden vid kraftig viktnedgång är ju känt, men att öronen växer, det trodde jag inföll först vid 65+ och framåt?

Jag är inte bara avundsjuk

Niki gick också igenom!

Jag skriver inte ut några företagsnamn här, för jag vill inte att nån trevlig ska råka illa ut, men vid senaste besöket vid en mündighetsinrettning tillika monopoltillställning igår – en lördag! – så säger schaenstemannen vänligt att:

"Du kan ta med hunden in, jag är ensam här och jag är inte hundrädd, så slipper den frysa."

Han hade sett att jag bundit djuret utanför och lagt henne plats på en filt i blåsten.

Va, va, va?

Dessutom gick fürdonet nästan igenom med bara några småprylar som jag får fixa själv!

Häpp! Dubbelhäpp!

Dags att skaffa extranyckel! (Frågan är var man ska förvara den)



Jag skulle bara hämta posten efter skogsturen, parkerade bilen vid vägkanten, stängde dörren och gick de fem metrarna till brevådan. Niki skuttar glatt runt i bilen och trycker ner låset på förarsidan.

Hmm. Andra gången i år jag står utanför en låst bil med nycklarna i... Denna gången dock något olämpligt med motorn igång, dåligt parkerad, hunden i och fläkten på fullt mot immiga rutor...

OCH en låsplopp som kärvar så att jag flera gånger senaste veckan fått klättra över till passagerarsidan för att komma ut om jag har råkat trycka ner ploppen med armbågen vid körning.

Så även om jag hade lyckats på egen hand att få in en ståltrådskrok skulle det vara mycket osäkert att kunna öppna dörren. Jag sprang hem, hämtade lite verktyg och försökte lite halvhjärtat bryta dörren, hunden flämtade i bilen, va faan. Jag krossade resolut lilla rutan på bakdörren, jag orkade inte finlira, vad kan det kosta – en sån liten bit glas?



1500 spänn, med montering, tydligen.

När pappa kom hem gick han i taket, "1500, det är ju två vinterdäck, det där kan väl jag fixa med plexiglas!"

Visste ni hur man får in en ruta med hjälp av snöre? Inte jag heller. Teoretiskt sett lät det bra, men det funkade inte. Det blev våld och blodutgutelse, men nu har jag en ruta igen!

"Helt gratis"... Tack till världens bästa pappa!





Var ska man ha extranyckeln då, om man bevisligen inte kan hålla ordning på sig? Det hjälper ju inte att ha extranyckeln hemma, särskilt inte om man inte har ett fast hem. Bygga en liten gömma under bilen nånstans? Svetsa fast en liten hemlig låda nånstans under, under bilen?

Bäst/värst idag: Hamna mellan stolarna

Kaliber i P1 (länk) berättar om ett unikt fall, om en tjej med flera neuropsykiatriska problem som gör hennes vardag till ett helvete,

rätt så typiskt exempel för vår verksamhet,

– ett stort behov hos en individ
– ingen vill ta ansvar
– ingen vill betala
– 'goddag yxskaft-svar från ansvariga, överklaganden & pappersexercis som kan driva en "normalsjuk" person till frustrerat vansinne

och den enskilda personen, en unik, begåvad människa som vill bli frisk men som inte klarar det på egen hand hamnar på vänt (något som man om man var cyniskt lagd skulle säga är en medveten strategi – om personen till slut tar livet av sig är samhället ett ekonomiskt problem mindre.)

Tillkommer anhöriga som går på knäna och blir medsjuka.

Mamman säger också så här:

"med rätt hjälp så är jag rätt så övertygad om att Amandine kommer att bli en superb skattebetalare, istället för att ligga samhället till last resten av sitt liv."

Det är något som vi också använder som sista argument för varför samhället måste ta ansvar tidigt för individer som behöver stöd och hjälp, den ekonomiska aspekten, eftersom den verkar vara den enda som räknas.

Problemet är att resultatet för en sådan utgift idag inte syns på "pluskontot" förrän om flera år. Och då kanske någon annan sitter vid makten och tar åt sig äran.


Rysligast just nu: Slicka på bomull


Bygger stortopsar till tassrengöring. Jo, jag har insett att man kan doppa dem i vatten men nu har det blivit en tvångshandling att slicka på topsen innan man tvinnar på mer bomull.

fredag 16 oktober 2009

På begäran: Tass!

Niki Three Toe!

Ser bra ut på håll, men vi är inte helt hemma än...

Försöker lufta tassen nu så mycket som möjligt. Tvättas o fixas när hon varit ute. "Inuti" tassen är det fortfarande gammelsår & hon haltar varierande 2-3 gradigt, har utarbetat en hjärtskärande komisk springteknik med tassen framför sig i luften.

Lilla Stympan. Men sova & gosa funkar dock hälsar hon!





onsdag 14 oktober 2009

Ville bara säga hej

The yellow three toed dog is en jäkel på att apportera stuff.

Annars är det mycket jobb nu. Gott så. Men äta måste de ju. 

söndag 11 oktober 2009

Home is where You're books are

Norrköping en snabbis. Ingen hemma här, overkligt tomt och öde, jag matar och tröstklappar katterna, mor & far är iväg på semester,

Och darling Stina var som en one dog livetecknad seriestrip när hon kände igen vägen, pipande av lycka hoppade hon runt i bilen över packning och matkassar, kastade sig ur bilen, försökte demolera grind och ytterdörr, fortfarande pipande av glädje, sprang runt som en tok i huset och letade efter sina älsklingsmänniskor, och sen - en total besvikelse, hyperventilation, depression och tomhet så stor som knappt ens jag trodde att djur hade förmåga att uttrycka. Hon pös ihop som en punkterad ballong, nyss färgglad och tokhigh on love - nu en skrynklig liten pyshögskrutt som vänder bort huvudet när jag försöker trösta henne.

Och JAG känner mig som en jävla lurendrejare, fast jag hade sagt till henne klart och tydligt att de inte var hemma...

Hemma ja. Var är hemma?

Kanske där man har sina böcker, där man har det man inte kan hitta på internet. Här är den där Kerouac-dikten som den är/ska vara:

"En vacker dag när du ligger
där i trevlig trans
kommer plötsligt en varm
väl intvålad borste
att dras över ansiktet
- den blir ovälkommen
- en dag ska
begravningsentreprenören
raka dig"

I morgon bitti psykologen!

Har de inte nattjour undrar jag, vilken bra affärsidé!

lördag 10 oktober 2009

Just nu: Trevligt, trevligt


Ett myller av helgtrevliga människor och massa glada hundar i hooden, toppat med sol som fortfarande värmer kinderna!

Planen: Inhandla förlängningssladd, vinna på travet & sen är det sån där, vahettere, fotboll!

På nya äventyr!

Tittade på TV en liten stund med en god vän, måste vänja mig försiktigt vid 25 bilder i sekunden igen efter veckor av eftertänksamma radiovågor, så det blev ett favoritprogram: Pimp my ride!

Och där utanför står hon, my ride, pärlan, the one and only sopbilen, inte en pimp (i det ärendet) så långt ögat når men hon är ju skönt indiskret ändå.

Och här inne bredvid mig ligger Stina och snarkar, vi får äran att inviga det nya gästrummet, 120 säng, egna nycklar & trådlöst fetband.

En riktig vän. Asfalt. Gatlyktor. Jag känner mig både trygg och väldigt lyckligt lottad.

(To all the kids in the hood - ge faan i sopbilen inatt, annars bussar jag Stina på er! Hon kan verka snäll men hon är en jävel på ekorrar och annat samlarbus!)

fredag 9 oktober 2009

Sånt här gör mig så matt, så matt, varför läser jag skiten?

Jo, för att det är en del av verkligheten. Svenne banans uppkastningar på fyllan anonymt är också en del av det vi kallar vardagen, en del som känns nästan svårare att nå än systemfelen.



Jag vet, man ska ta fram sina bästa, mest tålmodiga sidor och tänka att de förstår inte bättre, de är så långt ifrån komplexiteten, de har dessutom ingen koll på knark, har förmodligen inte vare sig tagit LSD eller tagit hand om en psykotisk person, det gör dem inte till idioter automatiskt, nej.

Om jag sparkar på de här dumhuvudena så sänker jag mig till deras fattningnivå.

Men fan, min stålhättekänga på ett idiotsmalben skulle kännas som ett rättfärdigat självförsvar för det goda i såna här fall.

Bah. Jag säger godnatt för idag.


torsdag 8 oktober 2009

"Det är inte tillåtet att ha levande djur i en livsmedelslokal."

Sa livsmedelsinspektören. Jag tycker kanske att det är det minsta problemet av flera här, men är glad att nån slags inspektör faktiskt hittade djuren, fåren kan inte haft det så roligt där bakom skynket i grillköket innan de fick kebabkniven i halsen.

"Det är många som vill ha en kvinna i år"

Favorit i repris!

onsdag 7 oktober 2009

En dag har någon tagit ens plats


Tusan, hittar inte boken/dikten nu, Kerouac

"...och en dag
kommer begravningsentreprenören
raka dig,
ovälkommet"

(Kom igen Google med litteraturen!)

Men ibland hör man en god nyhet, nån har tänkt!

I en onämnbar kommun, av alla, har man kommit på en helt ny och revolutionerande idé:

Invandrare får kombinerad yrkesutbildning och svenskaundervisning!

Visst låter det smart! Nej, jag är inte ironisk, man testar en ny idé om hur man ska kunna hjälpa nyanlända att komma in i samhället, så genom intervjuer valdes ett antal personer ut som vill lära sig plåtslageri praktiskt samtidigt som man lär sig svenska istället för att häcka på SFI.

En sån där invandrad person, som fick komma till tals i inslaget, hade suttit länge i flyktingläger innan han kommit hit och han var mycket positiv, sa att han vill göra saker, har svårt att stilla still, gärna vill jobba ute, och att språket kommer automatiskt när man måste använda det.

Ibland blir jag faktiskt rörd över hur insiktsfullt samhället kan fungera!
Ja, bara på prov, men ändå!

Häpp!


Näe, visst, visst, alla kan inte bli plåtslagare, men det finns ju många andra grenar man kan träna samtidigt som man lär sig språket; hundmassage, pensionärsrastning, eller varför inte mocka hästbajs i gemenskap med trevliga flytsvensktalande handledare, look outside of the box.

PS: App, app, app! Jo, det är klart frågan måste ställas: Är det inte diskriminering, att det bara är invandrare som fick gå kursen?

"I efterhand kan vi konstatera att det är ju alltid dåligt när någon dör vid ett polisingripande."

Mardrömmar i natt. För många intryck. Först det här P1-reportaget, om personen som dog under ett polisingripande, som river upp gamla sår. Och sen saltade jag dem med att läsa Leif GW Perssons kriminalroman "Den som dödar draken."

Hur lär man sig att leva med hur världen ser ut?

Citatet i rubriken från ansvarig för polismål, hela reportaget här på P1.

Kanske är det grävande journalist man borde bli, för att ta fighten med känslan av maktlöshet.

Hemma bäst!


Skulle tro det. Inga sommarkatter här inte.


Det konstiga var att de visade porrfilm på båten. Loveboat?


Stina tyckte filmen sög.

tisdag 6 oktober 2009

Skärp oss!

Mina raraste delar vill bara supa, knulla och jaga kaniner, precis som Stina, som löper nu igen. Hur ska vi nånsin hinna med färjan imorgon om vi ska nosa runt efter varenda lokal ekorre?

måndag 5 oktober 2009

Köket rekommenderar

Färdigkokta kycklingstrimlor producerade i Thailand. Dyrt, ja, men en produkt jag verkligen kan rekommendera,



som hundmat, perfekt att blanda i medicin bland strimlorna.


Jag är ju ett geni!

Tänkte jag just högt för mig själv. En skön känsla.

Imorgon sammanfattar jag semestern och åker hem tror jag.

Thomas Nordegren

om du googlar dig själv,

jag älskar dig!

(ja, alltså som radio förstås men det var nog underförstått)

och sidekicken Louise Epstein är bara bäst,

älskar inte bara det hon säger med sin märkliga dialekt,

pjäsen Kashmere var också fascinerande.



söndag 4 oktober 2009

P3 Soul knäcker P1 Porr alla dagar i veckan



Jag undrar stilla, får det här programmet den uppmärksamheten det borde? Jämfört med, säg "Här är ditt liv" etc.

Mats Nileskär? Är han singel? (om han googlar sig själv)

Jag har ingen TV här, snart nästan tre veckor utan TV, inte så fantastiskt skönt och helande som en del renlevnadstomtar propagerar. Jag saknar rörliga nyheter, Idol, Skavlan och Robin. Kukar ur på P1's alla repriser, men idag har P3 räddat mig. Mammas nya kille, Digilistan, Verkligheten (mycket bra med reportage om en nyutsläppt och nyutvisad exkriminell) och nu helt magiska P3 Soul med Kid Cudi, och Raekwon från Wu-tang Clan eller vem som var hönan och ägget.

Mmm, rubriken kom av att jag lyckades lyssna på P1:s porr/erotiknovell inatt. Och herregud. Om det där ska föreställa porr så blir inga barn gjorda.

Radioteaterns version av Nabokovs Lolita däremot, den var mycket bra, har njutit av den både i original och repris, och bara stört mig två gånger, av samma sak, i manuset.

(Nej, alltså, inte njutit så, rent knulturellt förstås)

"I wanna do bad things with You" (Dagens soundtrack)



Lördagskvällen blev spännande då Stina plötsligt kastade sig ut och diarré-bajsade grönt - alert - vi snackar cyanbajs = hunden har fått i sig råttgift. Kan vara dödligt, genom inre blödningar, som smyger sig på. Läskigt som fan. Ungefär som vädret igår. Det är halv storm. Det är mörkt. Det regnar hårt. Jag har inte en aning om vad det finns för veterinärer som jobbar lördagkvällar här på ön. Får till slut tag på en utarbetad distriktsveterinär som just fått ner rumpan i soffan efter en tuff dag. Hon säger att hon sätter sig i bilen igen och kör till stationen så ses vi där.

Holy maloney, Stina är ju min kartläsare, ni vet, jag är dålig på rally även i dagsljus. Och lilla sopbilen kränger för minsta kastvind, och jag hatar vattenplaning, så det kändes som ett härligt uppdrag. Men det gick bra! Stina fick sin akutspruta motgift och sin långtidsmedicin.

Men hemvägen, när "rädda-hunden-adrenalitet" hade lagt sig i kroppen... Ni vet hur mörkrädd jag är. Det är väldigt öde på vägarna en stormig oktoberkväll på Gotland kan jag säga, alla kloka människor stannar inne & har låst om sig. Bara rävarna var ute och lekte jeopardy i bilens ljuskäglor.

Jag hade storyn klar för mig: ett träd faller ner över vägen, jag kör bilen i diket, mobilen har ingen täckning, ficklampans batterier är slut, och jag börjar gå längs en mycket mörk väg i ödemarken... nananana...

Ha ha! Men vi lurade alla vampyrer, bilen höll sig på vägen och idag läste jag på internet om hur räddningstjänsten fått rycka ut och röja bort nedfallna träd från vägarna häromkring under natten.

Fast sova sen, nej. Inte mycket. Hunden skulle ut och bajsa med jämna mellanrum och sen alla ljud, skrapande träd mot fönster och saker som flög omkring utanför, trädgårdsmöbler, presenningar som slog och jag vill inte veta vad...

Jag ger mig själv en guldstjärna i mörkräddsboken för denna natt.



Stina -the were woolf?

Edit: Bildbevis, utanför mitt sovrumsfönster hade ett halvt kastanjeträd brakat ner i natt, på tryggt avstånd från finbilen under presenningen som fladdrat vilt inatt.



Just nu: Hårda vindar.

Långsökt hommage á Barnvakten.




Jag är mycket, mycket glad att jag inte ska åka båt i morgon. 4-metersvågor är inte min grej.