
Jag minns min ilska över detta faktum under skoltiden, det var ju mörkt redan innan jag hade hunnit hem från skolan ut till landet, och sen var det bara att bita ihop, stressa till stallet och ut och rida i kolsvart mörker. Önska snö och älska månsken. Mina normala kompisar tog spårvagnen till simhallen, spelade handboll eller fikade på stan på kvällarna. Bor man i stan är det väl ingen konst att stå ut med vintertiden.

2 kommentarer:
Men så växte du upp till att bli den ståtliga kvinna du är idag. Man måste lida pin för att bli fin.
Ha ha! Vilken galen kommentar!
Skicka en kommentar