tisdag 8 juli 2008

Dagen

Den här dagens planer kraschade redan tidig förmiddag med att jag hörde Niki ligga och morra under soffbordet, som hon brukar när hon har tagit en leksak eller stulit något som hon försvarar mot de andra hundarna, hon är lägst i rang. Jag kollade vad det var - och det var dosan man stoppar råttgift i, som jag för några dagar sedan med berått mod laddade fullt.

Uppmärksamma läsare minns jakten på mössen förra året, och nu har de invaderat köksskåpen igen, så jag gick till motangrepp och inhandlade råttgift av bästa sort. "Varför har du köpt det här medlet, det är ju jättegiftigt!" var det någon som sa. "Ja, det hoppas jag", svarade jag, "råttorna ska ju dö av det." Superwarfarin, generation 3, långtidsverkande.

Jag var inte lika kaxig när det var semesterstängt på alla närliggande veterinärkliniker och vi försökte med alla hemmaknep att få Niki att kräkas. Stark senap långt bak på tungan, salt och snus. Niki var helt oförstående och kräktes inte alls.

Läste på internet om hur döden infaller genom inre blödningar och att kräkning av giftet måste ske inom 2 timmar och motmedel ges. Jag fick bege mig till Lindesbergs Distriktsveterinärstation ett antal mil bort men där skulle de ta emot direkt när jag kom trots att det var lunch.

Niki är go och glad och sköter sig jättebra, matas först med lite kattmat och får sen en kräkspruta och kräks lydigt inom några minuter. Men det är förutom kattmaten mest gult klister. Senapen. Och väldigt lite kräks.

Råttgiftet är grönblått och färgar starkt, så det var lite oroväckande. Hade det alltså redan gått vidare från magsäcken till tarmarna... Hon får i allafall motgift i spruta i nackskinnet, vitamin K, och så får vi åka hem med förmaningar om ett stilla liv i ett par veckor, inget spring i skogen, inget bus, alla blåmärken och sår kan vara allvarliga, eftersom råttgiftet gör att blodet inte koagulerar. Det där har jag hört talas om, eftersom min pappa äter Warfarin, förebyggande mot blodproppar, och ska också undvika skärsår o dyl. Undrar hur fan jag ska få hundarna att inte leka som de brukar med brottningsmatcher, tacklingar, bitande och dragande...

Tackar veterinären, får räkningen på 1600 kr och lastar in hunden i bilen. Då ser jag att Niki redan hade spytt bak i bilen på vägen dit. Också bara gult. Får onda aningar.

OM jag hade tänkt klart och inte stressat iväg hade jag tänkt på hur det BRUKAR gå till. Det är ju mamma Sappi som stjäl mat, tex Bregottpaket, från köket, och när hon har tömt det på innehåll så tar Niki över och biter sönder asken.

När jag kommer hem prövar jag senap/salt/snus-kuren för säkerhets skull på gamla hunden. Och inom 5 minuter spyr hon upp blågrönt kräks... Jag har åkt till veterinären och magpumpat och behandlat fel hund!

Om jag kände mig dum när jag skulle förklara att jag förgiftat min egen hund första gången var det inget mot när jag ringde för att förklara att jag hade kommit med fel hund.

Men, det fina i den här historien var att veterinären när hon skrev in mig i datorn utbrast: Men då bor vi ju nästan grannar! Japp, bingo! Så när jag ringde igen och förklarade mitt misstag nummer två så skrattade hon bara och sa, men då svänger jag över till dig, jag är på väg hem. Så vi fick hembesök, ny kräkspruta till ny hund, kräkning av mer blågrönt ursch och grönt bajs. Ny spruta med motmedel och ny faktura.

Slutet gott, allting gott.

Hoppas vi. Återbesök om en månad för blodprover, tills dess daglig dos vitamin K.

Och ja, jag har lärt mig läxan.


Veterinär Anna på kliniken räknar ur rätt kräkdos.

Niki kräks senapsgult och kattmat.



Konstigt nog luktade det inte senap, så jag märkte inte den här lilla spyan förrän efteråt.

Hemmaknep för kräkning av hund: senap, salt och snus. (inte bra i stora mängder)

Sappis gröna spya meddelst hemmagjord kräkning.


Veterinär Anna på hembesök!

Grön råttgiftsbajs.

Grön råttgiftsspya med ris, potatissallad och skinka. Det är inte bra att kräkas på fastande mage nämligen. Och jag hade ingen kattmat på burk hemma så jag tog något annat lättspytt.


Niki hälsar till alla oroliga fans att hon mår prima!


Sappi tar inga mer samtal idag hälsar hon via sin assistent.

10 kommentarer:

Anonym sa...

Åh gud, och jag som tyckte jag haft en jävlig dag. Stor kram till er allihop.

Snokis sa...

Det här var ett väldigt äckligt inlägg. Men jag är glad att det slutade bra!

Sus sa...

Men...
först trillar jag in på kastrering och sedan detta.

Hur mår du egentligen ;-)

Peter Barlach sa...

Lovely Lovely Godiva!

Godiva sa...

LB: Tack!

Snook: Japp, äckligt är mitt nya svarta!

Sus: Ha ha, ja, det frågar jag mig också, ofta:-)

PB: Puss! Det klår förstås inte Brunos bravader. Måste nog googla tex trappa + Bruno nu och läsa lite igen.

Ting sa...

Stackars vovvar!
Tur att allt gick bra tillslut!

duvan sa...

ojoj kunde ju slutat riktigt illa det där, vilken tur att du tänkte efter! kram till er!

Huskorset sa...

Oh, the drama! Starkt jobbat av er allihop.
Jag är så glad att du inte väjer för att skildra varken blod, bajs eller kräks här i bloggen, när historierna så kräver. Det blir så bra!

loathing sa...

du e som jag...fotar hundbajs...jag brukar fota roliga piss mönster i snön också.

Peter Barlach sa...

platsar inte det här inlägget däruppe längst till höger? Jag tycker nog fan det.