Som idag tex när jag först inte kunde lösa mailproblemen, trots att jag hittade att Telia hade ändrat sina inställningar. Jag ändrade och ändrade. Det funkade inte ändå.
Svartsyn är att då tänka:
-Om jag inte ens kan klara det här, vad klarar jag då? (underförstått, inte ett jävla någe. Skjut mig.)
Sen såg jag att jag bara hade missat att klicka i en ruta, mailen funkade igen och livet gick vidare, trots min tafatthet.
Svartsynen "om jag inte ens klarar det här... " är att koppla ett enskilt misslyckande till inte bara andra uppgifter man har att lösa utan helt irrelevant till hela sin person. Är det nån idé att man försöker med nåt igen nånsin?

(Sen gick strömmen också, lagom när jag hade kommit igång att jobba. Jag letade och letade men kunde inte se vilken propp som hörde till övervåningen och kunde inte ens se att det hade gått nån säkring alls i proppskåpet.
Tittade sedan under skrivbordet, hmm, den där sladden...? Katterna hade rejsat under bordet, jo, och råkat dra ur förlängningssladden som datorerna är kopplade till. Det behövde man ju inte vara ett geni för att lösa...)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar