söndag 1 november 2009

Osoven, ångestfylld

I dag la sig benan på helt andra sidan, liksom självklart, jag noterar att det klär mig. Men ångesten, åt vilket håll ska jag lägga den, undrar jag, och smeker mig själv över håret, pannan, varsamt. Smekningen lindrar... jo, min hand över håret fungerar som, nej, inte balsam för själen, så enkelt är det inte, men som nån slags tröst. Så är det inte alltid. Men idag fungerar det, och jag tar emot, tacksamt.


7 kommentarer:

William Witsman sa...

Där finns lika många ljusa kort som mörka kort i leken.

Försök plocka upp några till...

Suzan sa...

Gillar din header som fan!

Lilla Blå sa...

Får jag också stryka dig över håret? Pussar litegranna också.

Mrs Li sa...

Här kommer fler varsamma kindsmekningar!!

Huskorset sa...

Käraste fina. Bara den nya benan inte kommer äggen att ramla ur. ;)
Kindsmek från mig och så tar du och lyssnar på lite Nina Simone.

Roligt att din nya och Söderbergs gamla header liksom är besläktade.

Huskorset sa...

Käraste fina. Bara den nya benan inte kommer äggen att ramla ur. ;)
Kindsmek från mig och så tar du och lyssnar på lite Nina Simone.

Roligt att din nya och Söderbergs gamla header liksom är besläktade.

Godiva sa...

Tack... vad fina ni är!