fredag 6 augusti 2010

Man vänjer sig aldrig



Kom "hem" till ett smutsigt kaos, med prylar överallt och stinkande kräftrester utdragna från sophinken och två dagars av allt pyssel framme. Vad med skäll de ska få, både valp och husse, nej, det tänkte jag inte. Jag tänkte, det är sista gången jag städar efter den där valpen.

Hästkiropraktorn var här på dagen innan jag hunnit hit, han är jätteduktig, men alltid stressad. När han var avtackad och klar hoppade han in i bilen och körde iväg... med bakhjulen rakt över lilla fluff, som väl krupit in och lagt sig att sova i skuggan under bilen.

Det gick inte att rädda honom, så nu är CP snart hemma från djursjukhuset, och sen i kväll ska vi gå ut och välja en fin plats ute i hästhagen och gräva en grop.

När jag vaknade i morse tänkte jag, 'ännu en jävla dag', men så jävlig hade jag inte föreställt mig.

Jag är glad att jag inte var här när det hände, men om jag hade varit här hade det kanske inte hänt. Vad hjälper det, om-tänkandet; inte ett endaste dugg.

Och, det finns ju ingen dag som är "bra" att en sån här sak händer, men idag var en riktigt, riktigt dålig dag, med flera väldigt viktiga saker som helt enkelt inte blev gjorda just idag eftersom CP fick kasta sig iväg till djursjukhuset. Fors maschöre, sorry, det är bara flygbolag som kan använda sig av.



Nej, det är ingenting emot när gamla hunden dog. 
Men det är inte särskilt hunky dory i kväll.

18 kommentarer:

M sa...

Jag skriver, raderar och formulerar om igen, och raderar. Det finns ju inga ord.

Har nog inte några krafttankar som räcker till den här situationens överjävliga hemskhet. Hemskt hemskt grymt.

Var snälla mot varandra.

M sa...

En sak jag tänker är dock: den där schäfervalpen hade nog det bästa valpliv någon schäfervalp kan hoppas få. Ingen tröst, nä.

Godiva sa...

Jo, m, det är en tröst. En stor tröst.

Han har inte varit med om några trauman, knappt ens märkt att han skiljts från sin mamma, för han var 11 veckor när vi fick honom och brydde sig inte om mamma längre.

Det är min tröst idag. Han hade det bra. Han var helt sorglös, som bara valpar och små barn kan vara. De illgråter när de trampar på något hårt men glömmer det lika snabbt.

M sa...

Han hade nog världens bästa vuxenhundsförebilder också, vad det ser ut av bilderna. Det hade blitt en bra schäfer av han. Stor cred till er och resten av flocken som uppfostrat djurunge mitt i galenskap.

Klyschanklyschan: ett ögonblicks verk vad snabbt det kan gå. Bara när jag hör om nåt sånt här galet tänker jag på det egentligen, för hjärnan sprängs ju annars.

Söderberg sa...

men helvete, först nu såg jag det här. har varit och fixat grejer hela kvällen,

det var illa. fy fan.
M säger så mycket bra
jag vet inte vad jag ska säga
just nu
jag tänker på dig, verkligen
det känns i kroppen, särskilt efter vårt lilla äventyr på djursjukhuset häromsistens.

usch
ibland måste man trycka på paus
gör det nu
försök försök att inte tänka på något jobbigt alls
skit i att ta tag i det jobbiga ikväll
ikväll kan ingen komma åt dig
tänk på ingenting
tänk på det bästa du vet - om och om igen
meditera
andas - och lyssna på din andning

Osloskånskan sa...

Åh nej....så oändligt ledsamt...

Tekrånglat sa...

Längtar med hela kroppen till den dagen då ditt elände vänder till ett laidbackliv fyllt av avslappnad photoshopping, vin och kvällsdopp.
Inga koffeintabletter, inga mardrömmar, ingen patron.
Just nu kan jag inte för mitt liv tänka mej att någon behöver det och förtjänar det mer än du.

M sa...

I second that.

Godnatt, Godiva och allihopa. Jag önskar alla funktionsduglig sömn utan mardrömmar.

Godiva sa...

Värsta löken på laxen är att ... äh, jag orkar inte. Berättar sen. Måste verkligen sova lite nu.

Godiva sa...

En bra grej med att vara sömlös är att man hör om det bankar från stallet, vilket det gjorde vid 3-tiden. Då var en av hingstarna på rymmen ur sin box och knallade runt och muckade med de andra. Farligt.

Om jag hade sovit hade jag inte hört det, visst?

Om någon hade satt på säkerhetskedjan hade hingsten inte rymt, förvisso.

Lilla Blå sa...

Saknar ord. Kära fina vännen.

Pekbokspojken sa...

Åh,
Vad säger man...

Jag tänker på dig
så det knakar
men vad hjälper det...

Jag tänker på dig.

duvan sa...

när ja läser blir ja bara att stirra på texten, läser en gång till och en gång till.. men det vill liksom inte gå in vilken enorm olycka som måste förfölja er. det är galet, känns som det inte borde vara sant.varför ska de va så svårt för dig att få lite lugn och skön vardag?! skickar en bamsekram till dig i alla fall!!

suziluz sa...

Å, lille skrutten.

Och du. Jag vet att det är futtigt med kram, men i alla fall. Kram. Och mängder av tankar.

Realisten sa...

Kramar om dig!

Ting sa...

Men åh.
Jag beklagar verkligen!
Stor kram!

Godiva sa...

Tack fina ni.

Huskorset sa...

Nämen nej! Så fullständigt olyckligt!
LIvet alltså. Och döden. När man minst anar. Fan. Men jag tror som M ovan att han hade ett fint valpliv. Röja runt bland tidningar och kräftskal sådär är få förunnat.
Du har fått många fina kloka kommentarer.
Kram i söndagsnatten, hoppas du kan sova.