I kväll hördes det saxofontoner från "mitt" kök ända ut till stallet. Stina sjöng med.
Hämtade ut 408 sidor förundersökning idag. Finns inte en chans att jag vare sig hinner eller orkar läsa den.
Jag är otillräcklig.
I morgon bitti åker saxofonisten och jag hämtar mamma på stationen. Vaktombyte i hamburgerfabriken.
Borde försöka somna om. Det är ju en dag i morgon också. Typ nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

2 kommentarer:
Vi är alla otillräckliga. Det finns så mycket man borde och borde kunna åstadkomma. Att vi inte skäms.
Eller: det är som det är, man knatar på så gott man kan.
Du förresten - "Saxofonisten", är det inte jobbigt att skriva ett så långt smeknamn? Jag tycker du ska döpa om'an till Saxis.
Det är ju självklart ingen tröst, och är inte menat som nåt försök till en heller, faktiskt, utan bara ett förundrat konstaterande: jag slår vad om alla pengar jag inte har att du uträttar fler små stordåd per dag just nu än någon av oss andra gör på sju månader.
Bara att du är där. Vad skulle hänt annars? Alltså: VAD du ÄN gör på en dag, VARJE minsta lilla sak du gör, är väl skillnaden mellan den nuvarande situationen och ... ja, vadå? En helt obeskrivlig soppa, väl?
Skicka en kommentar