Nån tid senare det hittade jag likadana pennor i en kontorsbutik, köpte både en grå och en svart. Lycka! Jag är ju larvigt förtjust i skriv & ritgrejer.

När jag dammsuger hittar jag de här resterna under en soffa i vardagsrummet. Och jag blir inte ens ett dugg arg. "Nej men.... neeej... jahaaa, vad gulligt, kolla tuggmärkena! Är alla delar kvar? Niki är en sån liten tjuv, hon har väl inte fått i sig nåt?"
Det är lite läskigt, att en del kommer undan med allt. Kräkas på mattor, väcka en på nätterna, ha sönder saker, göra precis tvärtemot vad man säger, springa in leriga på nystädade golv och så vidare, utan att man blir arg. Tvärtom, man ler lite fånigt, och tycker det är liksom charmigt.
