Visar inlägg med etikett livet är ingen tävling är det jag menar bara. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livet är ingen tävling är det jag menar bara. Visa alla inlägg

fredag 16 juli 2010

Hot går hem?

På tal om inget är jag så föraktfullt less på folk som hotar.

Första gången jag blev hotad på riktigt var runt år 2000, av en entreprenör som blåste oss på en massa pengar, satte våra två företag i konkurs så vi tvingades sälja vår vackra hästgård till underpris, en gård vi lagt ner mycket kärlek och arbete i.

Det som var fult i det var att vi hade skött vårt. Dragit in pengar, jobbat häcken av oss, han hade tjänat fett på oss. Jag kommer alltid hata Småland efter det.

Men det är historia. Småland lärde mig att inte bli förvånad.

Alltså, jag är extremt naiv, och litar på folk. Grundinställning, tro på vad folk säger. Annars skulle jag inte kunna leva tror jag. Jag skulle inte orka gå omkring och vara misstänksam.

Men. Jag är sunt skeptisk. Så, hmm, jo, nog är jag lite misstänksam. Eller. Fan. Nej, jag blir kär i nya människor väldigt lätt. Men jag blir inte förvånad när de kanske inte håller måttet och kanske inte är vad de utger sig för att vara.

När det gäller mer privata relationer är det mer ok. Man vill gärna tro att man är en annan än man är, lite bättre, lite roligare, lite charmigare osv. Det är mänskligt.

Men när det går överstyr. När PENGAR och inte minst PRESTIGE kommer in i bilden.

Nä. Det här blir för svårt att skriva om. Jag kan inte förklara.

Men när personer som nyss log och smörade kommer med blottade tänder när de fått vittring på blod, de skulle jag om jag bara hade ett lämpligt vapen vilja skjuta skallen av. Om de kommer med fulhot. Som de gör.

Jag gillar ju djur. Men hyena är ett rätt bra skällsord.

Och har man blivit hotad, på ett och annat och även tredje sätt, så blir man trött på det. Föraktar verkligen personer som har det som metod.

Och inser att man/jag aldrig kommer bli affärskvinna.

Äh.