måndag 26 november 2007

Zatans jävlars

Det finns människor som verkligen lyckas förstöra ens humör, man kommer där stolt och glad och utan pansar, och PANG, diss rätt i nyllet, hårda tramp på tårna som nästan slutat göra ont sen sist.

Och det har jag ju läst i mumbo-böckerna, det gör ont bara för att jag låter det göra det. Det är jag själv som låter mig bli sårad. Det är ju en jävla tröst.

Men det är inte tröst jag behöver, jag behöver bocka av några stora punkter på min livsförändrande-att-göra-lista imorgon. Och så behöver jag spela den här låten ett par gånger nu medan jag knyter ihop dagens säck.

5 kommentarer:

Figges Blogg sa...

Ta inte skit från någon.

Peter Barlach sa...

Ta inte skit från någon.

Godiva sa...

Åh vad patetiskt pinsam jag är, varför skrev jag det där inlägget? Nu kan jag inte radera det heller när jag fick så rara råd.

Die Quelle sa...

Kasta tillbaka skiten dubbelt så hårt istället.
Och jag som hade roat mig med att photoshoppa din bild med stor blodstråle.
Kan jag ju inte lägga upp nu.

Sov gott

Godiva sa...

DQ: Men jooo, eller maila mig kanske?!