måndag 10 november 2008

Det finns hemsidor jag verkligen VERKLIGEN inte ska klicka in på

nej, jag är inte Hemnet-knarkare. Hundstallet.se är min NO-NO-site. Inte klicka.




Hjärtat är så stort. Men det går ju inte. 4 hundar under samma tak här redan nu. Och det är ju inte "snällt" att ta emot en hund som man inte kan ge tillräckligt med tid. Bättre än hundgård förvisso, mat, kärlek, trygghet, ja, men inte optimalt. Jag hinner ju inte med Stina och Niki som jag borde, jag borde ju åka iväg och gå på kurser och träna dem och ditten och datten. Säkert finns många i kö som kan ge de här hittehundarna bättre förutsättningar.

Hjärnan drar iväg i paralleller. Om människor. "Om man inte kan ge dem samma förutsättningar som vi svenskar har så är det bättre att inte ta emot dem. Annars är det inte ett värdigt liv vi kan erbjuda." Etc. Brukar ju en del dra till med som undanflykt. De som tror att människor vill ha allmosor och bidrag, när de med och av risk för livet söker efter en säkerhet och trygghet i vardagen och möjligheter, en chans.

Men någonstans finns det ju en gräns. Om vi talar om hundar. 

Det är lättare att tala om hundar. Och det konstiga är att för hundar är kraven högre än för människor. 

Förstår ni vad jag menar? Att jag sitter och klickar och funderar. Jag rörs av de enskilda ödena och önskar att jag kunde. Till en hund säger jag som motargument mot impulsen: Nej, det går inte, tyvärr, jag skulle inte kunna ge dig tillräckligt med tid och utveckling och stimulans för att du skulle bli lycklig.

Men om det knackade på dörren och det stod en bortsprungen människa på trappan, i regnet och mörkret, då skulle jag inte tveka. Allt skulle ju få lösa sig, vartefter.

Ja, det är klart, jag skulle släppa in en hund på rymmen också förstås. I skarpt läge funderar man inte så mycket på Framtid och Hur Ska Det Här Lösa Sig Nu Då.

Jag tror att ett stort problem är att vi sällan drabbas av skarpt läge. Vi här i Sverige.





15 kommentarer:

Figges Blogg sa...

Bra skit Godiva.
Vi skulle behöva att redigt krig.
Men nu ser vi vad finanskrisen kan ställa till med.

Godiva sa...

Tack... Bra svarat Figgeman. Men, ekonomiskt elände -gör det inte människor bara mer själviska? Eller? Finns det statistik?

Figges Blogg sa...

Kriiiiiiiiiiisen kom, krisen slog, kriget kommer så småningoooom.

Fredrik sa...

...

Godiva sa...

"Vi i Sverige". Usch skrev jag så. Det var klyschigt och generaliserande. Dåligt.

aussiekicki sa...

Hu, den tog!
Väldigt tänkvärt.

Här är det ännu värre än i Sverige. Kan du inte bidra till samhället eller förväntas bli en belastning så är du inte välkommen.
Man har en skriande brist på läkare, framförallt i glesbygden, så den yrkesgruppen får VIP-behandling hos immigrationsmyndigheten. En tysk läkare m familj har jobbat på tillfälligt visum i ett par år nu och ville ansöka om permanent visum då de vill stanna för gott. Det blev nej då ena sonen har Downs syndrom och förväntas bli en belastning. Man tar sig för huvudet och får obehagliga associationer.

Bra inlägg, Godiva.

Anonym sa...

Bästa Godiva, jag skrev ett inlägg till svar, välkommen att läsa! Det funkar inte att länka i kommentarer... Anna-Karin!

Robin sa...

...

Peter Barlach sa...

Jag tyckte vi i sverige var roligt. tog det inte så allvarligt. det gjorde jag däremot med inlägget. bra godiva!

Huskorset sa...

Aj. Aj.
Väldigt bra mindboggling.

Godiva sa...

Hmm... pretentiöst och lite suspekt inlägg känner jag. Vet fortfarade inte riktigt vad jag ville säga. Frustration över att inte räcka till kanske... Ilska över elände och utsatthet kanske.

aussiekicki sa...

Varken pretentiöst eller suspekt, skulle jag vilja säga.
Tankeväckande är ett bättre ord.
Kram!!!!!

Anonym sa...

Nej, du är inte pretentiös. Du är klok och orkar bry dig. Respekt.

Anonym sa...

Man behöver ju inte ha svar på alla frågor man ställer, och du funderar så bra att jag blir både matt över hur det ser ut omkring oss och tacksam över att du skriver.

Nina G Ohlsson sa...

***stående ovationer*** Om man med pretentiösa och suspekta kommentarer kan träffa så rakt i både hjärtat och hjärnan så säger jag bara: bring it on!!!
Har funderat mkt på dessa frågor, inte minst på inställningen "visst är det synd om 'dem', och visst borde vi hjälpa till, men vi måste sätta stopp ett tag för det har ju kommit alldeles för många de senaste åren." Jomenvisst, så gör vi! Resten av världen: om ni skulle kunna vara så vänliga att sluta upp med att dö och bli förföljda och torterade och våldtagna och könsstympade och stenade och avrättade - så att vi har en chans att jobba ikapp. Mvh Konungariket Sverige.