söndag 11 januari 2009

Ingen action alls, en bra semester.


Det bästa med att komma hem är att känna sig älskad. Att någon står ut med en, när man ramlar in med hundar och lådvis med papper och stör ordning och frid och förstör det vackra genom att sprida ut sina saker, datorer, sladdar, kameror, mobiler, laddare, skor, vantar och blöta kläder över hela huset, och – samvetsfråga – vem diskar efter mig här?

Det hände inte så mycket på min semester. Det var perfekt.


Hundarna fick smaka smörgås med pepparkaka. Nej, onda ögat är bara blixten, det är inte Niki som hypnotiserar sig till en kaka till. Tror jag.



Katterna är inte lika roade när hundarna invaderar huset. Lilla grå sov i givakt med ena ögat öppet enligt pappa. För Stina klämde ner sig och sov mellan dem, och spjärnade tassarna i mammas rygg istället för min. Lilla grå satt och sov på sin kant. Så räddare är de inte, än att de ska dela säng med Stina. Bevaka reviret. Under protest.


Doggarna bodde ju här med mig när de var valpar och älskar föräldrarna, så mycket att när Stina inser att jag inte tänker gå och lägga mig så tassar hon upp till deras säng och klämmer in sig, det gör hon inte med någon annan.



Stina, kärvänlig knähund på 45 kilo.



Pappa läser högt ur morgonbladet och drar upplägget för dagen: shopping! Rusta, Jysk, Claes Ohlson och Media Market.



Jag blir fortfarande helt fascinerad över Media Markets utbud. En del går igång i klädbutiker. Jag skulle kunna gå där i timmar och klämma på brödrostar och mobiltelefoner och dataprylar.



Hundpromenad i ekbackarna!

Ekbakarna? (häpp...)



Tittat mycket på TV. Här finns alla kanaler. Har sett flera filmer med Nicole Kidman, gillar henne mer och mer. Älskar väderflicksfilmen vad nu den heter, där hon går över lik för en TV-karriär.

Såg 'Linas Kvällsbok' också häromnatten. Riktigt bra även om man är vuxen. Välarbetad, bra foto och färger inte minst. Alltså har jag bockat av en punkt på (förra) årets att göra kultur-lista ; -)



Jag beställde calzone till På Spåret. Jag var den enda som kunde Roy Orbinson! Minns när jag låg på golvet i flickrummet på övervåningen och försökte övertyga nån pojkvän om att det var bra musik, han sa "men please..." jag sa "nej, nu lyssnar vi igen", ha ha! Har jag sagt att jag kan vara ganska dominant?


Till pizzan Suziluz recept på ungsbakade småtomater! (nej, inte receptet utan tomaterna.)



Jag fotade. Och fotade.



Jag klistrade medhavda kvitton, och pappa fick plötsligt inspiration av mina nattbilder och drog fram färburkarna.


Jobbigt med så begåvade föräldrar. Mmm. Och fantastiskt. Jag har sagt det förut.



Jag gillar att ha en farsa som tar fram hårtorken för att torka strukturfärg vid halv elva en fredagkväll.



Han engagerade sig också i mina önskemål om kulörta lyktor. "Om jag snurrar på lamporna, blir det som essingleleden på natten då?"



Vi var överens om att kulörta lyktor inte är lika sofistikerade. Ingen värdering i det.



Mamma och jag åkte på tur, gick med hundarna i solskenet och såg på när snön smälte bort.


Åkte förbi min gamla arbetsplats. Där står tiden stilla.

En sorglös, enkel och vacker period. Jag minns hur vi gick ner och badade på lunchen vid det lilla badhuset. Sandstrand. Hur vi fick jaga "Rosa", det misslyckade travstoet som användes som "teaser" till hingstarna och som alltid var brunstig, via hormoner, eftersom en av de mest värdefulla hingstarna vägrade hoppa på bocken och krävde ett riktigt sto att klänga på. Rosa rymde ideligen genom att simma ur hagen förbi badhuset och trava hem till hingstallet och stökade till det. Djurvänner kan ju tycka att det låter som ett förnedrande arbete, Rosas jobb, men hon var lugn som en ko till temperamentet och tog det hela med ro. Och som det brukar heta, hon hade inga bättre alternativ att försörja sig på, och fick gott med mat, kärlek och uppskattning... Och ja, hon fick på sig "förkläde" i tjockt skinn på ryggen och nacken som skydd mot hingstens hovar och bitska uppvaktning vid samlingarna.



Paparazzibilder när vi åkte förbi. Jag ville inte stanna, inte träffa någon jag inte träffat på 10 år. Inte nu. En annan gång.



Där på övervåningen i flygeln sov jag i ett av gästrummen första helgerna jag jobbade extra. Minns doften av tvättmedel och nybakat bröd. Den märkliga, sköna känslan av historiska hus. Minns vad vi pratade om första kvällen där. Konståkning, och om jag hade läst något av Ulla Isacsson, eller Kerstin Ekman.


Guldslottet! Där bodde jag sen!

Ljudet som först skrämde på natten, när isen gick upp i sjön, som sen blev till ett magiskt rofyllt klirrande och mullrande när man visste vad det var som lät...

(Ja. Här ute i skogen var det mörkt på vintern. Men på den tiden var jag inte rädd för nånting. Inte ens mörkret.)



Lugnt och fridfullt såg det ut, inga människor syntes till och bara två hingstar ute i hagarna. Vintertid är lågsäsong på en seminstation. Jag gillar den tanken, att gå lite i ide på vintern, kura i mörkret. Sedan jobba dygnet runt den ljusa årstiden.

På vägen hem stannade vi hos grannen som samlar på, och renoverar gamla bilar, kunde inte motstå att ta några bilder. Lite roligt att det är skyltat Naturreservat precis vid hans tomtgräns. Utan bilarna där hade jag inte sett något värt att stanna för. Ser de inte ut som tecknade seriefigursbilar?








Allt kött är hö.

På tal om det ska jag morgonfodra hästarna imorgon bitti. Godnatt!

9 kommentarer:

Söderberg sa...

ja, den där väderflicksfilmen är verkligen kul

kram

Tingeling sa...

Åh, härligt att vara i Pekingland va? Och hemma hos morsan säger hon alltid när jag plockar undan disken efter mig "strunta i det där, jag tar bort det sen" och så regredierar jag blixtsnabbt till den slöa tonåring jag innerst inne är... :-D

Häftigt inlägg förresten! Bilarna är till exempel ascoola.

Snokis sa...

Låter som en riktigt bra semester.

Huskorset sa...

Lovely Lovely Godiva.

Peter Barlach sa...

Jag vet inte vad jag ska säga. Kärlek till exempel.

Peter Barlach sa...

Är det här förresten ditt längsta inlägg nånsin?

Eller är det där när du plåtade en andy garcia-film med typ 300 bilder på ett cpmaniskt men ändå utvecklingsgulligt sätt längre?

Godiva sa...

När jag byggde om Andy Garciafilmen till Lilla Blå var längst och klart mest utvecklingsgulligaststört.

Det här blev 7 olika inlägg i ett. Det bara fylldes på liksom. Det är jag och James Joyce, eller vem var det som skrev och skrev och skrev utan att hämta andan.

Eventuellt försökte jag undermedvetet framstå som icke bloggdiarrétisk, utan framgång, ha ha!

Godiva sa...

Stream of consciouness, därur härstammar ordet bloggdiarré.

Erik Ahrnbom sa...

Ljuvligt inlägg. Som att bada i vaniljsås.
Kul att du gillade Linas kvällsbok.