tisdag 27 januari 2009

"Ja men va ä det nu då?"

Konstig dag, hästarna kom ut först klockan tre på eftermiddagen och in först vid åtta på kvällen, redan mörkt. Jag står och fodrar hö med mössan nertryckt över öronen och plötsligt står det två blåklädda poliser i stallet.

-Hej!

Jag kände att nej, nu får de väl ge sig. Sluta spring här.

-JA MEN VA Ä DET NU DÅ? sa jag, två unga poliser, de log vänligt åt min något trötta hälsning. (Alla poliser i Örebro vet om dagens händelse med hundarna. Jag behövde inte presentera mig i växeln när jag skulle ta reda på var hundarna hade förts. Vi var dagens happening. Hur många poliser finns det dagtid i Örebro? Hälften var väl här.)

De här två poliserna skulle bara lämna ett brev. Till Aktiebolaget från Länsstyrelsen. Märkligt att detta måste ske just i kväll? Kanske ville de kolla att inga otillbörligt återbördade hundar sprang runt här och skällde på ovälkommet besök.

Får man sova snart? Kanske bada lite.

Eller kommer det mera?



Därinne där det lyser badar jag straxt. Alla ärenden får vänta.

5 kommentarer:

Pekbokspojken sa...

Hur mycket pallar man?
Efter en tillräckligt stor dos så räcker det med ganska lite för att det ska tippa över...
Jag vet inte hur man i klädda ord ska kunna ge dig sitt stöd? Det blir liksom bara ord men jag tänker verkligen på allt skit du har fått!!
Vad händer nu?
Ska du flytta från ditt hem där...?
Starta om någon annanstans?
Alla hästar?

Var rädd om dig.
Kram!

Fredrik sa...

Men vafan, flytta därifrån...NU!!!

Anonym sa...

Tänkte bara skicka en kram. Det är futtigt som fan, men ändå.

aussiekicki sa...

Skickar massor med kramar!!!

Godiva sa...

Klädda eller oklädda ord och cyberkramar hjälper skitbra.

Jag utkämpar varje dag kriget "det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal"... så varenda Heja! är guld värt!

Äsch, ni fattar. Jag strävar inte efter normalitet. MORAL, äkta moral. Det är det jag söker, tror jag.