tisdag 26 augusti 2008

Vad är det med nazismen och andra världskriget?



Sitter och försöker skriva rapporter, men fastnar i en dokumentär om Himmlers finske massageläkare Kersten som räddade lägerfångar. Jag vet inte vad som förundrar och fascinerar mig mest, en del människors ondska eller andra människors mod.

Men... Varför är det lättare att känna för sådana här "gamla" krigsdokumentärer? ("gamla" skriver jag eftersom just den här var från 2007.)  Dokumentärer eller nyhetsprogram om moderna konflikter zappar jag snabbt förbi. 

Är det bara jag, eller är det något särskilt med nazismen? 

Jag undrar om det är för att man är så klar över vem som är ond och vem som är god och kampen däremellan.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Så är det, stumpan. Det onda och det goda. Sagans eviga tema och vår eviga lockelse och fascination.

Peter Barlach sa...

Nej, det är bara du Godiva, det har du väl märkt.

Huskorset sa...

Jo. Jag tror också att tiden liksom har vaskat fram guldet i och bland historierna. Moderna konflikter är fortfarande så komplexa, det är "inte riktigt klart än" vem som är ond eller god. Flurar jag.
Fin text.

Godiva sa...

Lilla Blå: Mmm, helt klart som en saga, helt overkligt och lagom länge sen.

Barlach: Oj, alltså undrar om det blev ett bimboinlägg om krig, det var inte så jag menade... ööhhh... asså....

Alltså, jag gråter väldigt sällan över budskap om stupade soldater i Irak på nyheterna på TV, men tjuter direkt över gamla bilder från Auswitch eller för den delen om man visar bilder på vanvårdade utmärglade djur på lokalnyheterna.

Vetskapen om att det finns idioter som stoppar in kattungar i mikrougnen på skoj får mig spyfärdig, att jag vet att det pågår tortyr mot människor någonstans just nu får mig förvisso att betala till Amnesty och skriva på listor, men inte att må dåligt på samma sätt.

Jag tycker inte om mig själv för min känsloprioritering men sån är jag. Jag tycker till och med synd om mig själv ibland. Usch.

Godiva sa...

Auschwitz stavas det... fick jag lära mig i DN idag, där det skrivs om Jonathan Littells uppmärksammade roman "De välvilliga". Imre Kertész har tydligen beskrivit filmen Schindlers list som kitsch.

Mycket sch-ljud idag.

/ blondinen