drämmer igen bildörren, smäller med saker, fräser och morrar, sparkar efter katten, nej, såklart inte det sistnämnda, men svär som fan och hejdar mig från att börja gråta av ilska, sätter mig ner vid datorn istället och planerar ett motdrag. Ett lugn börjar sprida sig i kroppen. Jag är bättre än de, jag är klokare, de är ynkliga. Jag drar upp dragkedjan på gåshuden ända upp. Mmm, hämnden är ljuv och hat är en underbar känsla.
Pappa, jag kommer behöva din hjälp, ringer efter travet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Ja. Det är du. Bättre än dom. Alltid!
Skicka en kommentar