torsdag 23 oktober 2008

Det är ett jävla liv på grannarna just nu




Japp, kossorna är tillbaka. Och de är väldigt tjatiga. Nyskiljda från sina kalvar, i natt lät deras ångestfyllda råmanden som urtidsdjur i en skräckfilm med crappiga effekter.

10 kommentarer:

Huskorset sa...

Kossor är alltid, per definition, roliga. Ångest-roliga.
Som Lars Norén.
Väldigt bra film. Rörde vid något djupt inom mig.

Huskorset sa...

...och så en sånhär: ;D

Robin sa...

Haha, helt störda!

qi sa...

Jag gillar kossor! De är vackra och snälla, och tacka sjutton för att de är förbannade när kalvarna försvunnit...

Det är tufft att vara kossa ibland!

Och dessutom verkar det regna...

Godiva sa...

QI: Jo. Klart de var upprörda, med rätta. Dessutom fick de ingen mat första dygnet. Jag hoppas att det var genomtänkt, för att de skulle dra ner på mjölkproduktionen. Så gör man med hästarna, när de ska skiljas. Fast man drar man mest ner drastiskt på kraftfodret, för att minska proteinet. Korna äter ju bara ensilage. Eller inte, då.

"Roligast" var att våra hästar gick på den här lösdriften tidigare, och vi har mockat varannan dag (alltså rättare sagt de gick i den stora hagen men gick in och ut igenom den här lösdriften morgon och kväll) och släppte typ 3 hästskitshögar om dagen på cementplattan. Och Patron var upprörd och hojtade: "Och sen måste ni göra rent plattan efter er!".... då var det kanske 5 hästpluttshögar där, som vi tog bort. Nu är det sanitär misär på en gång av kobajs och kokiss på cementplattan. Ska bli intressant att se när han tänker göra rent där.

Alltså jag gillar Patron. Massor. Men han är neurotisk.

Och jag får nog lägga till att jag har svårt att stå ut med att se djur klampa omkring i bajsgegga utanför köksfönstret.

Huskorset sa...

Usch, nu lyssande jag på dem igen.
Det är ju sorgligt på riktigt.
Får be om ursäkt för mitt raljerande tidigare i ikväll.

Godiva sa...

Huskorset: Nu har de fått mat, och nästan slutat råma. Minnet är ganska kort hos kor, tack o lov.

Tyckte inte att du var raljerande. Det var nog jag som var, i min kommentar.

De här kossorna har det förmodligen 100 gånger bättre än fabriksdjur, går ute året runt -och på sommaren är det ju lyx med strandtomt : -)

Men det är ju inte som hästar, som man sköter om varje dag.

Och jag vidhåller att jag inte gillar att se djur ståendes och gåendes i lera och bajs.

Det är ett av problemen med att ha hästar här... för vinter-rasthagarna är inte roliga. Vi försöker spara hagarna och inte släppa ut hästarna när det har regnat mycket, men det är alltid en avvägning mellan att tråka ut dem med att behöva stå inne eller släppa ut dem och låta dem trampa runt och förstöra hagarna.

Ser fram emot lite kallare nätter och torrt om fötterna.

/ eder bonde /bondissa (? : -)

inmanejable sa...

Ååh, de är så söta!
Hemma kan de hålla på och gapa nästan en vecka innan de ger sig. När jag ringer hem och mor råkar vara utomhus går det inte att höra vad hon säger just nu ^^

Men det är synd om dem, de små liven. Just nu går våra kor precis intill kvigkalvarna så några kor kan fortfarande tvätta lite på sina döttrar genom grindara (:

Peter Barlach sa...

Vilken kommentarsfest det var här då!

Anonym sa...

Jag älskar kossorna. Håller med om att de har mycket ångest i sig. Inte på samma sätt som hästar dock...hästar känns mer flyktiga. Kossorna skriker ut det istället. De kan det där med KBT.