Mamma mailade just, med uppdatering om sin käraste väninna, från bokhandeln, Marianne med det varma skrattet och de glada ögonen, som jag också tyckte mycket om att jobba tillsammans med, alltid positiv hur stressigt det än var och äkta omtänksam. Först var det bröstcancer, behandling och komplikationer, sedan en ok period. Så i våras drabbas just hon av något slags ovanligt och livsfarligt virus som gav som brännskador på hela kroppen, sjukhus i månader, amputation. Som en av få som drabbats överlevde hon och besegrade viruset.
"Lilla Marianne skulle nu strax få åka hem, till sitt nya liv. må vara i rullstol.
Men det visar sig att Herr cancer har passat på att etablerat sig i hennes svaga kropp, i bukspottskörteln.
det är icke operativt. helt kört om man säger så
"Några månader" har hon fått i diagnos.
tack ska du ha då Herr Gud.
Eller finns du inte alls? Är du bara ett rykte?
M"
Ska livet verkligen vara ett sånt lotteri? Jag ska gå ut och förbränna min frustration med högtryckstvätten.
Kom ihåg att krama era kära så fort ni får chansen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

4 kommentarer:
Ett sånt tragiskt öde. Vissa drar nitlott på nitlott i livslotteriet.
Hoppas att hon trots allt, när hon summerar sitt liv, ändå finner att hon har haft det bra, även om slutet kom tidigt.
Ja, livet är ett lotteri.
Ja, Gud är ett rykte.
Ring Marianne, om du inte redan gjort det.
Fint skrivet. Trevlig helg.
Ååh! Ja-a. Det ska jag. Du med.
Oj och fan.
Livet är jävligt orättvist.
Man glömmer bort att uppskatta det man har.
Det har du rätt i.
Jag ska krama mina idag.
Kram!
Skicka en kommentar