onsdag 7 januari 2009

Solen skiner också

BILJÄKLAR. Sopbilen dog på ICA-parkeringen, efter hjälp med rullstart körde jag glatt vidare och tänkte, ja ja, jag får väl låta bli att stänga av den bara, sen fick den en ispropp och hackade sig fram på motorvägen, fläkten och radion slog ut generatorn och det kändes som att sitta i en liten tickande bomb... hundarna satt och frös i bilen på tomgång utan värmefläkt medan jag rusade igenom Biltema och handlade extra uppsättning startkablar, startgas, K-sprit, bogserlina, reflexväst och tjocka vantar, extra hundkoppel -sånt där som alltid ska ligga i bilen, ALLA bilar, startkablarna gör ju ingen nytta i bilen som står på verkstan... Men TROTS biljäkelns stök grät jag inte av ilska. Jag svor och förbannade och var livrädd att få stopp på motorvägen i -15° med två hundar och inga varma kläder, men jag grät inte. Jag tror min vinterdepression börjar gå över. Och solen skiner ju som en tok också.

11 kommentarer:

Die Quelle sa...

Japp, snart är det vår.

Pekbokspojken sa...

Vilken stadga i ditt agerande under rådande omständigheter.
Du är nog en sån där självständig lesbisk typ kan man tänka.

8-/

Fellini sa...

Jag vet absolut ingenting om dig, utöver det du publicerar på denna sida (och att du är ganska påtagligt blog-förälskad i min gode vän, vilket är förståeligt), men det är så otroligt ofta som jag blir full av beundran för det du gör. Bara ditt reaktionsmönster med den förbannade bilen visar ju att du har mer cohones och handlingskraft än en hel jävla armada. Du är fan cool. Tycker jag alltså. Så det så.

f.

Godiva sa...

DQ: Japp!

Orange: Åh, jag önskar det, men jag kanske bara inte har träffat kvinnan i mitt liv ännu.

Felliini: Oj. Tack rara! Men oförtjänt beröm... Enda bedriften var att jag inte bröt ihop och grät för skitsaker... Senaste tiden har jag börjat gråta bara av att slå i en tå eller när smörgåsen landar med smöret neråt, så jag kände att plötsligt har det kanske vänt!

Tingeling sa...

Jag hade gråtit mig halvt fördärvad! Så jag sällar mig så klart till beundrarna. Tyckte det var jobbigt nog i går när hissen hade fastnat, att dra barnvagnen två trappor upp i vårt trånga trapphus.

Men det är ju intet mot detta!

Känner igen den lättgråtna feelingen. Kram!

Mrs Li sa...

Godiva!
Du är så Cool. Ett rekorderligt fruntimmer. Ett kraftpaket! dessutom klok och kreativ.

Lite tårar får man spilla på vägen. Det är bara saltvatten som måste ut ibland ;)

Nu vänder det! Nu ser vi ljuset ;)

Pekbokspojken sa...

Mrs Li:
Tänk på att ljus i tunnlar alltid kan vara tåg!

[sorry Lovely att JAG kommenterar i din kommentarsruta -tokigt]

Godiva sa...

Orange: You´re welcome!

Mrs Li: Mmm... jag vet inte. Det beror på sammanhanget förstås. Klart man får gråta ibland, och att det är bra. Innehållen gråt är nog värre än innehållen ilska för själen, tror jag.

På tal om det: Mitt favorithatuttryck just nu: "Jahaaja, och nu ska du börja GRÅTA också."

För min del är nog ilska bättre. Skapar mer konstruktiv energi och dynamik.

Gäddan sa...

Jamen det är precis därför jag aldrig kommer att kunna ta körkort!
Av alla de där sakerna du räknade upp var det bara hundkoppel och varma kläder jag visste vad det var för något.
Fatta hur lost jag skulle vara om det där hände mig. Vilket missöde!
You go girl, bra gjort!

Mrs Li sa...

sant. Mer ilska och mindre melankoli står på min to do lista ;)

Mrs Li sa...

orange; Dom där tågen kör över mig emellanåt men jag är en seg jäkel som överlever ;)