Alltså,
vad är bäst eller värst:
1. att känna igen sina dåliga sidor från 15 år sedan
och gilla dem lite, halvt i smyg,
skulle göra om dem igen om man fick chansen
eller
2. att ha växt upp
skratta lite generat halvhjärtligt åt att, ja, det var tider det
Alltså båda förhållningarna är ju bäst och värst?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

4 kommentarer:
Jag håller nog på nr 2 trots allt.
Jag med. Jag är ju faktiskt vuxen nu. Glömmer det ibland.
Ja, du har väl till och med gått ut 36-års.
Jag säger ja. Till allt.
Skicka en kommentar