ADHD-klienter har vi här. Även chefspatienten har diagnos, och kom hem häromdagen och hade handlat:
-Oj, sa jag, va bra, har du köpt en ny korg. (Kundkorgar är så bra att ha i stallet, och i huset, till en massa saker.)
-Eller...?
-Näej, jag blev så frustrerad, det var 50 meter kö till kassorna, och i den tomma självscanningsdisken stod det två kassörskor och pratade med varandra utan att hjälpa till. Jag KAN inte stå i kö. Så jag tog korgen och gick.
-Gick du bara, utan att betala?
-Ja, min tid är för dyrbar för att jag ska stå där och vänta.
-Men.. var det ingen som sa något?
-Nej. Och utanför satt Stina och väntade och hon hade fått en beundrare som ville prata så jag ställde ner korgen och snackade en stund, men det var ingen som gick förbi som reagerade heller.
-Typiskt svenskt kanske.
-Men jag är ju ingen tjuv! Så du får fotografera varorna och skriva upp dem på en lapp så betalar jag för dem nästa gång.
Ganska roligt. Men jag är ganska glad att jag inte var med om han hade blivit stoppad. Det hade kunnat bli en lång diskussion.


12 kommentarer:
Haha, skön kille.
ADHD kan jag inte alla tänka mig är roligt.
Det var iaf inte roligt för mig när mina lärare utsåg sig själva till doktorer och gav mig diagnosen ADHD samt satte mig i en specialklass. Det var välk inte dte jag behövde, jag behövde bara bli behandlad som alla andra utan skolans alla jävla orättvisor.
Men nog om mig.
Riktigt skön kille iaf.
Eller tjej.
Wow! Smickrande bara. Och intressant. Det kanske är det. Det har jag aldrig tänkt på.
ADHD-Barlach.
Skulle förklara en del...
Förresten kan ADHD-människor vara skitvärdelösa på att betala räkningar också?
hahahahaha fy fan vad skön han är ibland men jag kan tänka mig att det inte är lika roligt jämt :D
Hoppas svarta faran sköter sig.
Kraaaaaaam
Robin: att sätta adhd-ungar i specialklass oftast tillsammans med svagbegåvade elever är verkligen det sämsta man kan göra... Skönt att det verkar ha gått bra för dig ändå!
Barlach: intressant att du inte har tänkt på det! Japp räkningar öppnas helst inte alls utan samlas i nån blandad hög med andra oviktiga saker. (fixat länken, funderade på att stava om namnen, men ok för den här gången; -)
Jenny: ja, allting har en fram och en baksida... Snyggingen sköter sig bara bra, men hans kompis har åkt så ska klura ut någon ny som han gillar. Och snart kan vi släppa i rasthagar med lite gräs i om vädret håller i sig. Jag ska fota när han står på sin lilla kulle i hagen och har översikt på alla andra!
Men, jag trodde att ADHD-människor inte kunde fokusera överhuvudtaget, för att det är lite rörigt i huvudet, liksom.
Snokis: så kan det vara också, ofta när det handlar om att göra för dem ointressanta saker, då brister koncentrationen. När de tvingar sig själva att försöka koncentrera sig så kommer de lätt av sig av och får 1000 idéer i huvudet på mer spännande saker att göra.
Men om de har hittat ett intresse och bestämt sig för att göra en sak, forska eller skriva en bok så kan de vara totalt fokuserade på det även om det är krig runtomkring. Och ingenting är omöjligt.
Om de tvingas göra en massa måste-saker på rutin slutar det inte sällan med att ingenting blir gjort...
haha ni har ju aldrig tråkigt i alla fall :P
Det sägs att Einstein och ett gäng andra genier hade ADHD.
(Näpp, ingen källa där. Bara kvasifilosofiskt fysikhistorisk skvaller. Icke desto mindre tänkvärt.)
Haha, fan så skön. Så där vill jag också kunna göra. Mitt samvete är nog för knapert dock.
Min styvson har en adhd-polare som gör musik i sitt lilla pojkrum. Ja, jävlar vad han gör musik i sitt lilla pojkrum. Han gör mer musik en alla kristna folkhögskolor tillsammans. Och han är grymt snabb i repliken, slagfärdig och väldigt närvarande. Men när man sitter ned och pratar med honom en slö söndagseftermiddag studsar högerbenet som en asfaltsborr.
Och när något tråkigt, men nödvändigt, måste göras blir han panikslaget rasande.
Jag har funderat lite över honom. han verkar ha så... roligt. Och så oerhört besvärligt. Och samtidigt kan man fundera över detta att ställa diagnosen. Den här killen fick den när han var sjutton, och säger själv att det hjälpte honom att hantera tillvaron. Men många barn som får diagnosen tidigare har, av vad jag har läst, blivit inlåsta i bokstavskombinationen.
Behåll kundkorgen.
En tjyyyyyv, en tjyyyyyv, en tjyyyyv.... ; )
Skicka en kommentar