
Köpte en dekal av världens gulligaste lilla tjej som sa tack och varsågod och hejdå, stolt och glad över sitt uppdrag och gjorde mig både stolt och glad på köpet.
På vägen ut när jag gick förbi henne igen noterade jag hur surkärringar och surgubbar använde samma taktik som när man försöker undvika nån som vill göra en djupintervju om sopsortering när man är som mest stressad och ska fredagshandla; vända bort blicken, ta en omväg, låtsats inte se, låtsas inte höra när de får frågan "Vill ni köpa en majblomma?". Skakar snabbt på huvudet och snörper ihop munnen som om det var frågan om att avfärda en inhyrd försäljare som vill att man ska byta mobiloperatör och inte ETT BARN som gör en insats för att hjälpa andra barn och som kanske har sin första kontakt med arbetslivet.
För helvete gubbar och kärringar svara artigt och uppskattande när ni blir tilltalade, säg att ni tyvärr inte har några kontanter eller ljug och säg att ni redan har köpt, visa lite hyfs och nästa gång ni sitter framför tv-nyheterna och beklagar er över dagens bedrövliga ungdom som inte vill jobba utan bara dra på stan och rycka väskor från pensionärer så ska ni veta att det kan ni ha varit med och bidragit till. Bah!

4 kommentarer:
Nu har jag varit inne flera gånger och undrat vad folk ska säga. Själv har jag också sålt majblommor, och de gick som smör i solsken när man väl hitade rätt ställe att stå på (skärholmen, OK (nuvarande OKQ8))
Ingen verkar bry sig. Förra året åkte jag och letade efter folk som sålde. Det verkar bli svårare och svårare.
Mycket bra talat!
Jag såg det med, igår på Linnégatan i Gbg. Folk gick omvägar och stirrade i väggar och betedde sig fullkomligt idiotiskt. Svarade inte på tilltal! Vad är det med folk? Vuxna människor?? Skämmes!
Är det Bingolottos fel alltihop?
Japp, där har vi det. ;)
Och, som du säger, alla andra tillfällen där någon ringer/skriver/stoppar en på gatan vill sälja något till en.
Men att folk förväxlar barn med vuxna säljare är helt groteskt.
Skicka en kommentar