torsdag 3 april 2008

Mot min vilja

tvingas jag ibland erkänna att jag är så himla bra. Motvilligt, för jag är inne på sjävföraktbanan och vill ju inte jobba med människor med problem alls längre egentligen, eftersom det bränner ut mig.

Sen har jag, lilla jag, idag med min energi fått en person att åtminstone att en enda dag till orka bemästra sina demoner. Utan mig tror jag inte att det hade gått. Just idag. Och det är alltid, alltid en dag i taget.

Och just såna dar som borde suga musten ur en, får mig konstigt nog att för ett ögonblick få tillbaka andan.

Det är myrsteg framåt och sjumilabakåtkliv, men ikväll fick jag en godnattkram för första gången och det var stort.

Om i morgon vet man inte.

5 kommentarer:

Die Quelle sa...

Grattis till idag då!

Snokis sa...

Jo, orka, orka, orka. Det är viktigt. Fint med kramen.

Anonym sa...

Hjälte!

Anonym sa...

Nä, om morgondagen vet man ingenting. Själv väntar jag på ett paket med en hel Andy Garcia inuti... still no delivery. :(

Huskorset sa...

Wow. Stort. Grymt. Bra.