Johannes Forsbergs ledare i Expressen igår, om Berne Stålenkrantz kamp för missbrukares rätt till samma hjälp som andra människor:
"I vanliga fall har läkarna en etik som hindrar dem från att medvetet skicka patienter i döden, men den omfattar bara människor och i Sverige har missbrukare inte betraktats som sådana. Om en metadonpatient får ett återfall innebär det att personen lever ett liv med "knark", och rör det sig om ett sådant liv har det inte längre ansetts vara värt att rädda.
Det hårda sprutbytesmotstånd som bland annat Birgitta Rydberg står för följer samma logik. Eftersom ett missbrukarliv ändå har så ringa värde är det inte lönt att skona det från gulsot och hiv."
Det finns många tragiska historier och exempel på hur svensk missbruksvård har misslyckats, men det som är hoppfullt är att nu kan man skriva en ledare i en stor kvällstidning och kritisera det, för bara några år sedan tystades all kritik ned.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
Sant. Det finns hopp.
Skicka en kommentar